Deus semper maior!

osin puujaloin ontuen - med delarna den träädlaste är stödets ...

Ajankohta. = Jag kör snart.
Hirvittää = Rusta med älgar.
Ilman häntä = Luftens svans.
Ilman muuta = Luftens annat.
Joukko-oppi. = Gruppen lärde sig.
Kaimaani. = Kanske mitt land.
Kasvannainen = Jag växer kvinnan.
Kuka kukin on. = Vem är med blommor.
Kuuden maissa = I länder av sex.
Lakkasi satamasta. = Lackade från hamnen.
Laskekaa lippu. = Räkna biljetten.
Leivonnaisia = Jag bakar kvinnor.
Lämmön turvin. = Med värmens mular.
Minun on käytävä teltalla. = Min är korridoren på tältet.
Minun tähteni hän kaatui. = Min stjärna han föll.
Näkyville. = Visions-Vilhelm.
Palaveri. = Bitblod.
Papukaija. = Böna kanske och.
Polviansa = Knäfälla.
Posket pullollansa. = Kinderna på sin flaska.
Purukalusto = Sågspånsmöblemang.
Puolinainen. = En halv kvinna.
Päinvastoin. = Med huvud och kvastar.
Päissään. = I sina huvud.
Sataa. = Det hundrar.
Satakieli. = Hundratunga.
Suinpäin = Med munnar och huvud.
Sympaattinen. = Sym med båten.
Takinlievettä. = Rockens kanske vatten.
Tietokone. = Kunskapsmaskin.
Tuhatkunta. = Tusenkommun.
Töin tuskin. = Med arbeten och smärtor.
Ukkostaa. = Det gubbar.
Vaikuttaa. = Fylla med öronvax.
Varsinainen. = Skaftkvinna.
Varsinkin. = Också med skaft.
Vihdoinkin. = Också med kvastar.
Vihon viimeinen. = Häftets sista.
Viikkokaupalla. = Veckan vid butiken.
Voi kurkkuani. = Smör min gurka.
Voi äiti, joulukuusi palaa. = Smör mamma, julsexan kommer tillbaka.
Voiton päivä. = Dagen utan smör.
Vuorokausi. = Turperiod.
Älä tupakoi = Ej stugumal.

Texterna för Trettonde söndagen efter pingst enligt andra årgången

Första läsningen: Ords 18:4-8, 21
Människors ord är som djupt vatten
men vishetens källa en strömmande bäck.

Illa är att ta parti för en skyldig
och vägra en oskyldig hans rätt.

Dårens ord leder till strid,
hans mun tigger stryk.

Dårens mun blir hans fördärv,
hans ord en fälla för honom själv.

Baktalarens ord är som läckerheter,
de slinker ner i människans inre. [...]

Tungan har makt över liv och död,
de som kan tygla den får njuta dess frukt.

Andra läsningen: Jak 3:2-12
Vi felar alla på många sätt. Den som inte felar i sitt tal, han är fullkomlig, och han kan tygla hela sin kropp. När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss styr vi också hela hans kropp. Och tänk på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar; ändå styr rorsmannen dem med det lilla rodret dit han vill. På samma sätt med tungan; den är en liten lem men kan skryta över hur mycket den förmår. En liten eld kan sätta en hel skog i brand. Och tungan är en eld, själva den onda världen bland våra lemmar. Den fläckar hela vår kropp, den sätter livshjulet i brand och har själv sin eld från helvetet. Det finns ingen art bland fyrfotadjur, fåglar, kräldjur eller havsdjur som inte kan betvingas och har betvingats av människan. Men tungan kan ingen människa betvinga, oregerlig och ond som den är och full av dödligt gift. Med den tackar och lovar vi vår Herre och fader, med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbilder. Från samma mun kommer lovsång och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. Inte kan samma källsprång ge både sött och bittert vatten? Och, mina bröder, inte kan ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon eller en saltkälla ge sötvatten.

Evangelium: Matt 12:33-37
Jesus säger:
"Antingen får ni säga att trädet är bra och frukten bra, eller att trädet är dåligt och frukten dålig; på frukten känner man trädet. Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda? Munnen säger vad hjärtat är fullt av. En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd. Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas."

Gemenskapsrörelsens ordförande, prost Liisa Tuovinen (f. 1938, bilden), har förrättat en välsignelse av ett samkönat (kvinnligt) par, Annukka Matilainen och Veera Lange, på Esbo kyrkliga samfällighets lägergård Hvittorp i Kyrkslätt 12.7.08.

Hon informerade därefter biskop Mikko Heikka om saken. Han menade att saken tas upp till prövning i domkapitlet i Esbo stift i det fall att någon gör en anmälan. Det tog inte många dagar efter att nyheten fick offentlighet förrän så skedde; inte bara en anmälan, utan två, inflöt till domkapitlet.

Till saken hör att Tuovinen är pensionerad. Hon kan därmed inte avhållas från någon tjänst om hon blir fälld, utan endast från prästämbetet.

Också biskop Heikka anmäldes till sitt eget domkapitel med motiveringen att han inte uppfyllde sina förpliktelser som stiftsherde då han inte själv förde ärendet till domkapitlet utan väntade på en anmälan. Alla tre anmälningarna behandlas med början den 19 augusti, men behandlingen väntas ta flera månader i anspråk.

För ett par år sedan blev pastor Leena Huovinen anmäld till domkapitlet i Helsingfors för motsvarande handling. Hon blev frikänd 6.2.07. Detta är inte ett direkt prejudikat för domkapitlet i Esbo, eftersom domkapitlen har en långtgående autonomi i dylika ärenden, men Helsingfors-beslutet kommer säkert att påverka beslutet i Esbo.

Vad du anser om saken frågas efter i flera omröstningar på nätet.
Kyrkpressen undrar: Var det rätt av Liisa Tuovinen att välsigna det kvinnliga paret i Esbo? Omröstningen pågår ännu (8.8.08 kl. 15:33 var ställningen bland 257 röster 51,0% ja, 45,9% nej, 3,1% vet inte).
Den finska kollegan Kotimaa frågade om det är rätt att en präst välsignar samkönade förhållanden. Av 1624 svar var 72% negativa och 22% positiva till saken.
Undersökningen i (den "världsliga") veckotidningen Apu gav vid handen att nästan tre fjärdedelar av de 111 svaren var positivt inställda till välsignelse av partnerskap. Tvärtom mot Kotimaa, alltså. Inte helt överraskande.
På böghemsidan ranneliike.net finns motsvarande fråga. Där är svaren något (!) annorlunda än i de kyrkliga medierna; markant är att gruppen "Jag bryr mig inte" är över en tredjedel.
Också Savon Sanomat ställde samma fråga; 59% ja, 41% nej stod det 7.8.08 kl 18:15. Kommentarer fanns det också gott om.

http://tinyurl.com/64peqr

För ett knappt decennium sedan skulle jag förrätta en vigsel en torsdag kväll. Jag var lite förvånad över veckodagen, tills brudparet påpekade för mig att det var den nionde september 1999 - 9.9.99 - och att siffror betydde en hel del för dem, eftersom båda arbetade på telefonbolaget. À la bonheur!

Idag, fredagen den åttonde augusti 2008 - 08.08.08 - skall jag förrätta två vigslar. Ingendera av dem är förstås kl. 08 (eller ens kl. 20), men det vore kanske för mycket begärt.

Och det är klart att det är bra att ha ett vigseldatum (och en bröllopsdag) som det är lätt att minnas. Datumet "27 maj 1995" ger ingen egentlig hjälp för minnet. Ändå var det då min fru gifte sig - ja, och jag också; det var mest praktiskt att göra det samtidigt, tyckte vi...

The Archbishop of Canterbury ("ABC"), the Most Rev. Dr. Rowan Williams, presided at the Lambeth conference this summer. He made it clear that gay inclusiveness was to be regarded as a kind of splinter movement and that the (mainly North American) church provinces that engaged in gay marriages and the like were to cease doing so, in order to preserve the unity of the Anglican communion. The African and South American provinces that are actively creating parallel structures in North America were also to subside. Neither group has reacted favorably to his request.

When Williams was elected ABC five years ago, he was Archbishop of Wales, and known as a fairly liberal theologian. Today's the Times published an article, Rowan Williams: gay relationships 'comparable to marriage', by its Religion Correspondent, Ruth Gledhill, where she quotes some private correspondance shown to her by Williams. In an exchange of letters with an evangelical Christian, written some eight years ago when he was Archbishop of Wales, he described his belief that biblical passages criticising homosexual sex were not aimed at people who were gay by nature. The letters, written in the autumn of 2000 and 2001, were exchanged with Dr. Deborah Pitt, a psychiatrist and evangelical Christian living in his former archdiocese in South Wales, who had written challenging him on the issue.

Williams told Pitt that by the end of the 1980s he had "definitely come to the conclusion" that the Bible did not denounce faithful relationships between people who happened to be gay. In his 1989 essay The Body’s Grace, Dr Williams argued that the Church’s acceptance of contraception meant that it acknowledged the validity of nonprocreative sex. This could be taken as a green light for gay sex.

That is all well and good. Liberals have, however, been bitterly disappointed that a man whom they regarded as chosen to advance their agenda has instead abided by the traditionalist consensus of the majority.

In a recent interview, the Archbishop said: "When I teach as a bishop I teach what the Church teaches. In controverted areas it is my responsibility to teach what the Church has said and why."

I wonder. His statement seems to mean, as one commentator put it: "If I’m asked for my views, as a church leader rather than a theologian, I have to be dishonest."

As a pastor, I have the same responsibility regarding Church teachings as the ABC, although not the same visibility or influence. My view is that I will teach "mainstream" Christianity as long as it does not clash with my own considered opinions. I will not lightly deviate from Church dogma. If I find myself in opposition to the dogma, however, I have a responsibility to follow my conscience and be true to what God has revealed to me, be it through the Bible, through tradition, through my intellect or through my conscience.

Then, of course, I'll have to bear the consequences of my stance - if my church finds that I deviate too much, it will discipline me in some way, I suppose. So far, it has refrained from doing so; instead, I have been exonerated by the Diocesan Chapter of Porvoo.

When all think alike, no one is thinking very much.

- Walter Lippmann

På väg mot Lambeth bloggade jag om GAFCON och om C-of-Es kyrkomöte. Nu är vi framme vid Lambeth.

Lambeth-konferensen är inget kyrkomöte med rätt att fatta bindande beslut; ärkebiskopen av Canterbury är ingen påve med stor auktoritet; den anglikanska kyrkogemenskapen är inte en enda kyrka, utan just en gemenskap, som består av ett stort antal självständiga kyrkor (eller provinser, som de kallas).

Därför är det kanske inte överraskande att detta decenniums Lambeth-konferens (16.7-3.8.08) inte fick så mycket synligt till stånd. En viktig sak var att hundratals biskopar från hela världen tågade genom centrala London till stöd för kampen mot fattigdom, men det var en av de få saker som biskoparna kunde enas om. Frågor som homosexualitet och sexualitet överhuvudtaget, ledarskapet inom kyrkogemenskapen och dess framtida organisation och klyftan mellan traditionalistiska och liberalt sinnade provinser var sådant som konferensdeltagarna tacklade under ledning av ärkebiskop Rowan Williams, men där de synliga resultaten uteblev.

Helt bortkastad var konferensen dock knappast. Osynliga resultat talar många av deltagarna om - en djupare förståelse av varandras synpunkter, också när åsiktsgemenskapen uteblir; en insikt i att det som förenar trots allt är viktigare än det som skiljer; en upplevelse av syskonskap i Kristus när man sätter sig ner med "fienden" ansikte mot ansikte. Sådant kan på lång sikt föda bättre frukt för den anglikanska gemenskapen än formella beslut som ändå inte går att implementera så som det är tänkt.

Samtidigt fick nog särskilt Williams och den från konferensen uteslutne biskop Gene Robinson klä skott för mycket sådant som de inte var ansvariga för. Men att vänta sig sakligt beteende från alla parter vore kanske för mycket begärt.

Debatten och processen kommer att fortsätta inom och mellan de anglikanska kyrkorna länge än. Lambeth-konferensen blev inte den avgörande slutpunkten som många väntade sig eller hoppades på.

Ett önskemål som Williams kom med var att de aktivaste parterna i konfliken inte skulle fortsätta med sådant som kan förvärra situationen. Hans uppmaning klingar nog för döva öron, syskonskap eller inte. Den episkopala kyrkan i USA kommer att fortsätta med sina välsignelser och vigslar av samkönade par, medan vissa afrikanska provinser kommer att fortsätta att skapa parallella kyrkostrukturer i USA.

Kanske något steg framåt togs - men den hotande splittringen är ännu på inget sätt avvärjd. Att den blev uppskjuten är väl dock positivt. Vi får väl se hur det utvecklar sig... eller kanske "invecklar sig" vore ett bättre uttryck?

http://tinyurl.com/lambeth2

Platsannons i Metodistkyrkans tidning:

Vill du ta ansvar för köket på Jumijärvi lägergård? Barnlägret saknar humor*!

* husmor

Tack, Erkki!

Enligt en rapport från i fjol hotas över 200 miljoner kristna i 60 länder världen över av förföljelse. I våras publicerade organisationen Open Doors sin årliga lista på de femtio farligaste länderna, alltså de ställen där det är farligast att vara kristen. De flesta av länderna på listan är antingen kommunistiska eller muslimska, men också annat ryms med.

Under de sex senaste åren har listan toppats av Nordkorea, vilket kanske inte är så oväntat (vem blir inte förföljd där?). I år kom Kina med bland de tio främsta (eller värsta). Bland populära turistmål kan nämnas Maldiverna på fjärde plats och Laos på åttonde, samt Indien, Turkiet och Marocko också väl placerade. I vårt närområde hittar vi Azerbajdzjan, Tjetjenien och Vitryssland, förutom flera asiatiska tidigare sovjetrepubliker.

Nummer två på listan är Saudiarabien. Landet vill locka till sig mer turister, men är en religiös diktatur av värsta slag. Orsaken till att vi inte hör så mycket om detta är väl att landet utrikespolitiskt är västtillvänt, och västmakterna med USA i spetsen vill inte stöta sig med det wahhabitiska kungahuset.

Men en turist som kommer till Saudiarabien granskas i tullen för att säkert inte smuggla in någonting förbjudet, t.ex. narkotika, vapen, pornografi - eller kristna eller judiska symboler såsom halssmycken. Jag har i många år haft ett guldkrucifix om halsen; senast jag hade det av mig var för några veckor sedan vid en röntgenundersökning, och därförinnan år 2003 när jag låg på sjukhus. Om jag ville resa till Saudiarabien (vilket inte är aktuellt!) skulle jag vara tvungen att lämna mitt halsband hemma - eller i tullen.

Men det är förstås bara en symbolisk förnedring, och inget - inget! - mot vad saudiska kristna måste gå igenom.

Listan ser ut så här:

Nordkorea
Saudiarabien
Iran
Maldiverna
Bhutan
Jemen
Afghanistan
Laos
Uzbekistan
Kina
Eritrea
Somalia
Turkmenistan
Komorerna
Pakistan
Qatar
Vietnam
Tjetjenien (Ryssland)
Egypten
Zanzibar (Tanzania)
Irak
Azerbajdzjan
Libyen
Mauretanien
Myanmar (f.d. Burma)
Sudan - norra delarna
Oman
Kuba
Brunei
Indien
Algeriet
Nigeria - norra delarna
Djibouti
Turkiet
Kuwait
Sri Lanka
Tadzhikistan
Förenade Arabemiraterna
Jordanien
Marocko
Vitryssland
de palestinska områdena
Etiopien
Syrien
Bahrain
Tunisien
Indonesien
Bangladesh
Kenya - nordöstra delarna
Colombia - konfliktområden

... at the end of the day, there is an ontological difference between feeling excluded because you're disagreed with and being excluded because of who you are. Brother and sister Anglican walking away from the table because they've been disagreed with is a painful thing. The church walking away from the gay and lesbian baptised is a sinful thing.

- Susan Russell

in A flock abandoned (the Guardian 31.7.08)
http://tinyurl.com/5tmnbw