Deus semper maior!

Arvoden och sparkampanjer

Till skillnad från en riksdagsledamot får inte en stadsfullmäktig någon lön för sitt politiska arbete. Däremot får vi arvode för varje möte. Motiveringen för detta är att de förtroendevalda sätter ner en hel del arbete på att förbereda sig för mötena - läsa föredragningar, diskutera med tjänstemän och med andra förtroendevalda, forska i bakgrunden till föredragningen, skriva beslutsförslag m.m. Allt detta arbete tar en hel del tid och energi, och det kan anses skäligt att man får ersättning för det. Särskilt skäligt är det i de fall då den förtroendevalda inte har särskilt höga inkomster annars; att då satsa på att jobba för samhällets bästa trots att man själv får dra åt svångremmen är knappast rättvist.

Arvodena är skattepliktig inkomst. Dessutom betalar de flesta en andel av arvodet till sina respektive partier för att deras verksamhet skall kunna finansieras.
Olika organ har olika stort arvode; i Borgå varierar de mellan stadsfullmäktiges 82€ per möte till skoldirektionernas 41€. Det finns en del specialfall, med detta är huvudtaxan, fastställd av fullmäktige 17.12.2008.

Dessutom får de förtroendevalda kilometerersättning enligt gängse taxa för de resor som de gör till mötena. Någon bor precis bredvid stadshuset och får ingen reseersättning alls; någon annan bor 40-50 km bort och lyfter ansenliga summor. Man bör dock minnas att detta är ersättningar för utgifter som den förtroendevalda har haft för att kunna sköta sin uppgift, precis på samma sätt som i arbetslivet.

*

Nu har fullmäktige Jarmo Grönman (saml) lämnat in en motion om att alla arvoden och reseersättningar skall dras in för åren 2009-10. Han motiverar detta med att de förtroendevalda då tar del i spartalkot som staden nu måste gå igenom. Se Bbl 2.4.09.

Det är onekligen frågan om avsevärda summor; år 2008 betalade staden ut 372.000€ i mötesarvoden. Förslaget är dock undermåligt på flera punkter.

För det första sätter det de förtroendevalda i mycket olika situation. En av Borgås rikaste företagare (läs: Grönman) kan avstå från några hundra euro utan att det känns någonstans. En låginkomsttagare, persionär, studerande eller arbetslös kan det inte.

För det andra tänker Grönman inte på glesbygden. Han (och jag, för den delen) som bor alldeles invid centrum kan utan kval avstå från kilometerersättningen, eftersom den ändå är obefintlig. För någon som bor i, säg, Andersböle eller Pellinge blir det frågan om stora summor som man måste sätta ut ur egen ficka. Men det är klart att man (läs: Grönman) gärna ser att de politiska motståndarna sätter pengar på allt utom valkampanjer...

För det tredje har förhandlingar mellan partierna pågått just om denna fråga redan en längre tid, vilket Grönman naturligtvis är fullt medveten om. Nu då förhandlingarna börjar bära frukt, kommer Grönman och "tömmer pajazzon" med sitt populistiska förslag. Och att retoriken går hem syns på kommentarerna till nyheten på YLE:s hemsida.

*

Att bidra till spartalkona är i sig ingen dålig idé. Det måste bara ske på ett rättvist och genomtänkt sätt.

De pengar som blir kvar av arvodena efter skatt och partibidrag har jag personligen tänkt använda för att finansiera kommande politiska kampanjer. Nu senast använde jag som bekant 5,50€ till kommunalvalskampanjen. För denna furstliga summa köpte jag en namnskylt att ha på rockbröstet, så folk skulle veta vem de talar med.

Grönman satsade förresten 5.455,38€. Han fick enligt egen utsago understöd från en privatperson och sex firmor. Alla mina pengar var mina egna, politiskt obundna och ideologiskt neutrala slantar. Jag ville bara nämna det.

En tanke slår mig: Tänk om vi politiker skulle bidra till stadens kassa genom att avstå från arvoden för samma summa som vi satsade på våra valkampanjer? Den som har tillgång till mest pengar satsar också mest - skulle inte det vara rättvist?


Fortkörning?

Polisen stoppar en ung kvinna.

- Ni körde för fort!
- Oh, jag förstår, säger kvinnan.
- Kan jag få se körkortet.
- Jag skulle gärna ge er det, men jag har inget.
- Har ni inget? utbrister polisen.
- Jag har förlorat det fyra gånger för att ha kört onykter.
- Kan jag istället få se registreringsbeviset!
- Tyvärr inte.
- Varför inte?
- Jag har stulit bilen...
- Stulit den?!
- Jaa, och jag har dödat ägaren och styckat honom i bitar.
- VAD ÄR DET NI SÄGER?!
- Delarna av honom ligger i plastpåsar i bagageutrymmet ifall ni vill kolla.

Polisen tittar på kvinnan, backar långsamt därifrån, och ringer efter förstärkning. Inom några minuter kommer ytterligare fem polisbilar och ett polisbefäl närmar sig med dragen pistol.

- Kan ni gå ur bilen? säger polisbefälet.
- Är det något problem? undrar kvinnan.
- Min kollega påstår att ni har stulit den här bilen och mördat ägaren.
- Mördat ägaren? säger kvinnan.
- Ja, kan ni vara snäll och öppna bagageluckan?

Kvinnan öppnar luckan, men där finns inget. Polisbefälet frågar:

- Är det här er bil?
- Naturligtvis! säger kvinnan bestämt. Här är registreringsbeviset. Vill ni se körkortet också?
- Jag måste medge att jag aningen förvirrad. Min kollega har berättat att ni inte har något körkort, inget registreringsbevis, att ni har stulit bilen och mördat ägaren!
- Jaha och snart påstår han väl att jag körde för fort också?


Gender neutral marriage in Sweden and in Finland

Earlier this week - on April Fool's Day, as it happens - the Swedish Parliament passed a law making marriage gender neutral. This means, that Swedish couples can get married regardless of whether they are two women, two men or one of each. I'm all for it, but I won't go into detail at the moment. Read the media, will you!

Since the churches in Sweden have the right to marry people, a debate has sprung up regarding whether this right gives leeway to individual churches and pastors to refuse to marry same-sex couples. The (Lutheran) Church of Sweden, for instance, will come to a decision on the issue when its Synod meets in October.

Here in Finland, the society is traditionally far more conservative than in neighbouring Sweden. We have had registration of civil partnerships for some time now, but the Evangelical Lutheran Church of Finland (not to mention all the other churches) is still struggling with the consequences of this fact. And same-sex marriage isn't even an issue!


"The End is Near!"

A priest and pastor from the local parishes are standing by the side of the road holding up a sign that reads, "The End is Near! Turn yourself around now before it's too late!" They plan to hold up the sign to each passing car.

"Leave us alone, you religious nuts!" yells the first driver as he speeds by.

From around the curve they hear screeching tires and a big splash.

"Do you think," says one clergy to the other, "we should just put up a sign that says 'Bridge Out' instead?"


Skolorna stängs - Koulut suljetaan

Stadsfullmäktige beslöt igår kväll, 1.4.09, att Svartså skola och Jakarin koulu läggs ned från och med hösten.

I debatten gavs två motförslag:
Marja Nurme (c) föreslog att skolorna inte nedläggs, utan att verksamheten fortsätter och beslut om skolorna fattas i ett senare skede. Pirkko Ruohonen-Lerner (sannf) understödde förslaget.
Marie Allen (SFP) föreslog att skolornas verksamhet läggs ned först hösten 2010. Tom Ingelin (SDP) understödde förslaget just innan jag hann göra det, men eftersom jag redan hade hunnit be om ordet lät jag inte det hindra mig...

I omröstningen sattes först Allens förslag mot Nurmes och då vann Allens förslag med rösterna 26-7 (18 nedlagda). Efter det här ställdes Allens förslag mot stadsstyrelsens förslag och styrelsens förslag vann med rösterna 37-14.

Det är första gången under denna valperiod som blanka röster förekommer i omröstningar i fullmäktige. I detta fall kom de väl sig av att folk tyckte att det inte spelar någon roll vilketdera motförslaget som vinner, för de röstar ändå på beredningens förslag.

I den slutliga omröstningen var vi alltså 14 personer som röstade mot stadsstyrelsens förslag om nedläggning. De flesta fullmäktigegrupper sprack; från SFP var vi fem (av sexton) som röstade mot nedläggningen.

***

Eilisiltana, 1.4.09, kaupunginvaltuusto päätti lakkauttaa Jakarin koulu ja Svartså skola tulevana syksynä.

Keskustelussa annettiin kaksi vastaehdotusta:
Keskustan Marja Nurme ehdotti että päätös koulujen lakkauttamisesta tehdään vasta myöhemmässä vaiheessa. Pirkko Ruohonen-Lerner (PerSu) tuki ehdotusta.
RKP:n Marie Allen ehdotti vuoden lykkäystä lakkauttamiseen. Demarien Tom Ingelin ehti tukemaan ehdotusta juuri ennen minua, mutta sainpa minäkin ääneni kuuluviin...

Äänestyksissä Allenin ehdotus voitti Nurmeen 26-7 (18 tyhjää), jonka jälkeen hallituksen lakkauttamisehdotus voitti Allenin ehdotuksen 37-14.

Ensi kertaa tämän vaalikauden aikana tyhjiä ääniä esiintyi valtuuston äänestyksissä. Tässä tapauksessa näillä valtuutetuilla kai ei ollut mitään väliä kumpi vastaehdotus voittaa, koska he kuitenkin aikoivat äänestää hallituksen esitystä.

Lopullisessa äänestyksessä meitä siis oli 14 valtuutettua jotka äänestimme lakkauttamista vastaan. Useimmat valtuustoryhmät hajosivat; meistä RKP:läisistä viisi (kuudestatoista) äänesti vastaan.



Finländare utsedd till kardinal

Den åldrande påven Benedictus XVI har ändrat sig på flera punkter och utsett finländaren Karl af Hällström till kandidat i nästa påveval.

Rom, Borgå (AP-FNB). Påven Benedictus XVI, som fyller 82 år om några veckor, har gjort avbön på sin och den romersk-katolska kyrkans inställning till både protestanter, gifta präster och homosexuella. Kardinalskollegiet är oroat, men står maktlöst, då påven vill utse nya kardinaler. Dessa är med om att välja nästa påve efter Benedictus' frånfälle, men framför allt är de också kandidater i påvevalet.

En av de nya kardinalerna är pastor Karl af Hällström från Borgå.

”Ur finländsk synpunkt är det ytterst intressant att en person som på sätt och vis uppfyller alla dessa kriterier blir utsedd till påvens kronprins,” säger professor Heinrich Niemand, vatikanexpert vid universitetet i Frankfurt-an-den-Aber, till FNB.

”af Hällström är en gift protestantisk präst som klart har tagit ställning för en öppnare kyrklig inställning till de homosexuella, och passar därför utmärkt som representant för den nya påvliga linjen.”

Kardinal Enrico Nulla är däremot inte road.

”Sådana här nyheter kan bara komma en dag som denna. Jag undrar vilka stickande insekter Hans Helighet har umgåtts med under den afrikaresa han företog sig nyligen.”

Men inte heller kardinalen kan invända mot att af Hällström och de andra nya kardinalerna tar plats i kurian.

”Det är entydigt påven själv som utser kardinaler. Ingen annan har möjlighet att komma med invändningar.”


Kyrkans andel av samfundsskatten

Enligt ett pressmeddelande på Kyrklig tidningstjänst 25.3.09, har regeringen i samband med sina ekonomiska överläggningar också fattat beslut om samfundsskatten och dess fördelning.
http://evl.fi/EVLUutiset.nsf/0/7CA03DCC9942319FC2257584004D4822?opendocument&lang=SV

Samfundsskatten är en skatt som företag och andra liknande instanser betalar, liksom fysiska personer betalar inkomstskatt. Precis som inkomstskatten fördelas den mellan staten, kommunerna och kyrkan enligt vissa fastslagna principer. Fysiska personer betalar dock kyrkoskatt endast ifall de är medlemmar i kyrkan, medan denna distinktion inte görs i samband med samfundsskatten. Detta har fått en del antikyrkliga debattörer att se rött, vilket dock visar att de inte har satt in sig i problematiken.

Det är ju nämligen inte så, att samfundsskatten finansierar någon "religiös" verksamhet. Prästlöner betalas från kyrkoskatten, kyrkobyggnader upprätthålls med kyrkoskattemedel, och det diakonala arbetet bland dem som faller mellan springorna i välfärdssamhället, ja, det finansieras av kyrkans medlemmar, fastän mottagarna (naturligtvis) inte behöver höra till kyrkan.

Det som samfundsskatten finansierar är sådana samhälleliga funktioner som kyrkan har anförtrotts att sköta. Den största av dem är begravningsplatserna. Kyrkostyrelsen beräknar att utgifterna för dem under innevarande år uppgår till 110 miljoner euro. Eftersom kyrkans andel av samfundsskatten, även efter statsrådets höjning av andelen, endast uppgår till 102M€, står det klart att kyrkans medlemmar också i fortsättningen betalar också för den service som icke-medlemmar får.

Särskilt som begravningsväsendet inte är den enda, utan endast den största, av de samhälleliga funktioner som ligger på kyrkan.