Deus semper maior!

"I have nothing against black people (or homosexuals or Jews or whatever) - some of my best friends belong to that group of people."

That is an argument one can hear from time to time, but it is false on the face of it. If the person using the argument actually spoke the truth, they wouldn't behave in a way that made using the argument necessary.

Of course, your friends can rely on you and my friends on me. The important question is, can your friends trust me or mine, you?

And how would it feel to have the tables turned, I wonder?

We never know the worth of water till the well is dry.

- Thomas Fuller
Gnomologia, 1732

as quoted on the Rainforest Site
http://tinyurl.com/2m5dm9

På Assistens Kirkegård i Köpenhamn anläggs en urnelund, en särskild plats för urnebegravningar av homosexuella. Den ligger nära flera kända kulturpersonligheters gravar, som H C Andersen och Sören Kierkegaard, och ska smyckas med en stor natursten och en regnbågssymbol. De som vill kan få sina namn inhuggna i stenen. Det finns plats för 36 urnor med möjlighet att utvidga för ytterligare 12.

Initiativtagare till detta är föreningen Regnbuen (Regnbågen), där den homosexuelle prästen Ivan Larsen är en av förgrundsfigurerna. Han säger:
* Vores navn og symbol - regnbuen - kan også findes i Bibelen. Her er det et tegn på, at Gud holder op med at bekrige og ødelægge mennesker. Det er altså et fredssymbol. Regnbuen, som indeholder spektrets syv farver, signalerer også mangfoldighed. Som præst i folkekirken falder det mig kun naturligt at signalere fred og mangfoldighed. *

Han anser inte att en egen begravningsplats isolerar de sexuella minoriteterna från majoritetsbefolkningen.
* Lige som vi også har vores egne steder, hvor vi kan mødes og have det sjovt, altså bøssebarer og lignende, så vil vi også gerne have et gravsted. Og det er rigtig hyggeligt, at vi har vores eget gravsted. *

Olika religiösa grupperingar - judar, muslimer, ortodoxa, ateister - har förstås sina egna begravningsplatser. Den främsta orsaken till detta är uttryckligen religionen. Små minoriteter har inte resurser till sådant, så då får de komma in på de lutherska begravningsplatserna; jag har under mina strövtåg åtminstone stött på gravar där det ligger mormoner och buddhister.

Ändå känns det nog en smula främmande att alla slags icke-religiösa minoritetsgrupperingar skall kunna ha egna ställen för sina gravar. Det är inte hbt-folket som skall behöva fixa sådant, utan samhället och kyrkan, som borde bli öppnare, så att särarten inte behöver betyda diskriminerande särbehandling längre.
Samtidigt sätter jag mig inte emot en särskild urnelund av detta slag; om någon vill ordna en sådan, så gärna för mig. Jag ställer mig bara frågande till nödvändigheten.

Å andra sidan (slår mig tanken) finns det ju redan nu begravningsplatser eller delar av sådana där folk som hade något gemensamt i livet ligger begravda. Det tydligaste exemplet på sådant är militärkyrkogårdar, såsom hjältegravarna på Sandudd i Helsingfors där min morfar ligger. Han har knappast så mycket gemensamt med dem som ligger kring honom annat än att de alla stupade under fortsättningskriget 1941-44.
Kanske diskriminering i livet också är en liknande förenande länk? Tyvärr, i så fall.

*

Källor och länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/04/begravningsplats-fr-regnbgsfolket.html

Q: How many Greek Orthodox priests does it take to change a lightbulb?

A: What do you mean, "change"!?

Pastor Fred Phelps och hans kyrka Westboro Baptist Church (WBC) har jag skrivit om tidigare. De har gjort sig kända för ett direkt sjukligt motstånd mot homosexuella, vilket tar sig uttryck i hemsidan God Hates Fags och i demonstrationer vid begravningar av soldater som stupat i bl.a. Irak.

För att visa att de inte alla är som Phelps, har folk i Topeka, Kansas, organiserat en motdemonstration utanför WBC, berättar PinkNews (1.4.08). Sloganer som "God hates the Phelps" och "God hates intolerance" kom till användning. Den senare håller jag med om; den förra stämmer knappast, även om det kan vara nyttigt för medlemmarna i WBC att smaka på sin egen medicin...

Källor och länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/04/phelps.html

Too bad all the people who know how to run this country are busy running taxicabs or cutting hair.

- George Burns

Texterna för Andra söndagen efter påsk enligt andra årgången

Första läsningen: Jer 23:1-4
Ve de herdar som låter fåren i min hjord gå vilse och skingras, säger Herren. Därför säger Herren, Israels Gud, om de herdar som vallar mitt folk: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem. Ni har inte tagit hand om dem, men nu skall jag ta hand om er och straffa era onda gärningar, säger Herren. Jag skall själv samla dem som finns kvar av mina får från alla de länder dit jag fördrivit dem och föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där skall de bli fruktsamma och föröka sig. Och jag skall ge dem nya herdar, som skall valla dem så att de inte längre behöver vara ängsliga eller rädda, och ingen av dem skall komma bort, säger Herren.

Andra läsningen: 1 Pet 5:1-4
Till era äldste riktar jag nu denna maning, jag som själv är en av de äldste och kan vittna om Kristi lidanden, jag som också skall få dela den härlighet som kommer att uppenbaras: Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. Då skall ni, när den högste herden träder fram, krönas med ärekransen som aldrig vissnar.

Evangelium: Joh 21:15-19
När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?" Simon svarade: "Ja, herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina lamm på bete." Och han frågade honom för andra gången: "Simon, Johannes son, älskar du mig?" Simon svarade: "Ja, herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "Var en herde för mina får." Och han frågade honom för tredje gången: "Simon, Johannes son, har du mig kär?" Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?" och han svarade: "Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill." (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: "Följ mig!"

In February, I blogged about the Australian movement calling itself "100Revs"; the movement has a blog at 100revs.blogspot.com.

The Pride marches in other parts of the world have an equivalent in Sydney's Mardi Gras. When I've taken part in the Helsinki Pride together with people from Yhteys-Gemenskap, we've been greeted with wrath by certain Bible-thumping extreme elements calling themselves Christian.

The Revs in Sydney had similar experiences when they marched. PinkNews reports (27.3.08):

*

... an anonymous clergym[a]n who marched in the parade spoke about his career being under threat.
While he stopped short of admitting his job was on the line, he spoke about future repercussions:
"It's very untalked about," he said.
"It's things like the revocation of opportunities for future ministry [positions].
"The conservative side were very upset. I still underestimate the level of political sway they have. I've definitely made a few enemies."

*

I know what he's talking about. And combining "gay" and "Christian" seems to be equally difficult from both sides of the issue, as some of the comments on the Sidney Star Observer show - see here and here. This is regrettable. There seems to be a long way yet to go. But most of the blame for this must be laid at the churches' doorstep because of our homophobia, past and present.

I'm so sorry for that. In my small way, I'm working to change the situation, but it seems to be an uphill struggle at the moment.

Links: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/04/100revs-and-mardi-gras.html

För fem år sedan (2003) utkom filmen Luther. Den födde en del diskussion då, minns jag, men jag såg den inte själv i det skedet.
Nu under vintersemestern passade min lagvigda och jag på att se filmen medan barnen var annanstans. Den var sevärd, men kan också kritiseras.

* Filmen är mycket luthersk, rent av något propagandistisk. Martin Luther är den store hjälten, som besegrar ondskan mot alla odds. Det är alltså inte frågan om någon neutral historieskildring, där motståndarsidans synvinkel skulle komma fram i högre grad.
* Förkunskap om Luthers levnad är s.g.s. nödvändig. Vad hände i Erfurt, i Wittenberg, i Worms, i Wartburg, i Augsburg... ? Utan den ramen blir filmen nog fragmentarisk.
* Skådespelarprestationerna är halvbra. Joseph Fiemmes, som spelar huvudrollen, använder inget brett spektrum när han spelar skåd, utan visar upp bara tre-fyra olika minspel. Luther blir trots allt en rätt ytlig figur i hans tolkning.
* Scenografin är intressant. Kanske 1500-talets Tyskland och Rom såg ut som filmen visar. Ändå var jag lite fundersam över att Luther använder precis likadan alba, stola och mässhake som dagens präster. Att idén med de liturgiska textilierna är samma kan jag gå med på, men nog måste väl snitt och stil ändå variera lite på 500 år? Det är som om filmmakarna bara hade tågat in på Slabbinck och köpt vad de behövde.

Som helhet taget var filmen dock, som sagt, sevärd. Ingen stor klassiker, men inte bara lite tidsfördriv heller. Se den gärna - men slå upp "Luther, Martin" i ett uppslagsverk först (Wikipedia, t.ex.).

Något slog mig, mot bakgrunden av min personliga historia under de senaste tre åren, medan jag såg filmen. Luther kämpade för det som han ansåg vara sant och rätt och försökte föra ut budskapet om en nådig och kärleksfull Gud, trots motståndet från inflytelserika kretsar. Hans skrifter förkastades och han riskerade att brännas på bål. Jag vill inte på något sätt ställa mig vid sidan av Luther, men det finns likheter oss emellan - t.o.m. så långt att också jag har hotats med att brännas på bål (om än genomförandet av hotet, åtminstone i bokstavlig form, är betydligt osannolikare i mitt fall än i Luthers).

Jag är väl ingen ny Luther, men jag anser att jag följer hans anda då jag kämpar för det som jag anser vara sant, rätt och kärleksfullt och vill föra ut budskapet om en nådig och kärleksfull Gud, trots motståndet från sådana som verkar hellre hålla sig till bokstaven än till innebörden både när de läser Bibeln och när de läser Luther!

Det andra inhemska är inte alltid lätt...

Det berättas om en äldre dam i släkten som för ett antal årtionden sedan kom till Helsingfors med tåg. Hon hade gott om bagage som hon behövde hjälp med, så hon ställde sig på perrongen och ropade: "Kannattaja! Kannattaja!"
"Bärare" på finska är "kantaja". "Kannattaja" betyder "understödjare".

En annan dam hade i Sverige skaffat en dammsugare. Tulltjänstemännen undrade vad det var i paketet, och hon upplyste dem vänligt om att det var en "puimuri". De tittade långt på henne och lät henne gå.
"Dammsugare" på finska är "pölynimuri". "Puimuri" betyder "skördetröska".