Deus semper maior!

Ronald Frump was a rich tycoon, who profited from hostile corporate takeovers, often evicted hundreds of people at once from their Manhattan apartments to make way for his building projects, and was known for his ruthless firing policies. He also cheated on his income taxes, and had little concern for the safety and welfare of his employees, as long as his profit margin was maximized. He had no use for philanthropic endeavors, and was curt to any who would solicit his goodwill on behalf of the poor. You get the picture.

Even the only remotely charitable act by Mr. Frump was really self-serving. He was in a hurry to get to yet another hostile takeover meeting, and on his way he gave a paper boy a dollar bill for a 50-cent newspaper. Not wanting to wait for the boy to fish out the other 50 cents, he bruskly said, "Don't worry about it. Keep it."

So Mr. Frump finally died, and found himself before the Pearly Gates. Having been used to a sense of entitlement his whole life, he approached St. Peter and, rather presumptuously said, "Well, it's me - Ronald Frump. You can let me in now."

"Well, hold it just a second, here, Mr. Frump," replied St. Peter. "I'm looking in the books here, and it seems you've been a pretty greedy fella all your life. You've run people out of their homes, you've robbed from the poor, you've made life miserable for everyone with whom you've had contact. Now, in light of that, can you think of any reason why I should let you into this holy place?"

Mr. Frump was in a panic. This was the first time he did not have the upper hand in a "negotiation," and this was for all the chips. In his panic, he grasped at the only straw available to him. "Well, once I gave a paper boy a dollar for a 50-cent newspaper, and told him to keep the change." St. Peter scratched his chin as he puzzled over this for a few seconds, and finally said, "I'd better run this one past God. Wait right here."

Mr. Frump was on pins and needles as he waited. Finally, St. Peter returned. "Well?" St. Peter took his hand, placed two quarters in it, and said, "The Lord said to give you your 50 cents back and tell you to go to hell!"

Der baptistische Gemeindeleiter Zaur Balaev in Aserbaidschan wurde am 20. Mai 2007 bei einer Razzia der Polizei während eines Sonntagsgottesdienstes in dem Ort Aliabad nahe der georgischen Grenze festgenommen. Nach Behördenangaben widersetzte er sich der Durchsuchung und hetzte einen Hund auf die Polizisten. Gemeindemitglieder haben die Anklage „Gewaltsamer Widerstand gegen die Staatsgewalt“ zurückgewiesen. Sie machen religiöse Gründe für die Inhaftierung geltend. Seit 13 Jahren erhält die aus georgisch sprechenden Ingiloern bestehende Gemeinde keine staatliche Anerkennung und musste wiederholt Schikanen erleiden.

Balaev wurde zunächst in der Bezirksstadt Zakatala festgehalten, dann am 4. Juni in das Gefängnis der Großstadt Gäncä verlegt und liegte lang im dortigen Gefängnishospital. Die Ehefrau und die Schwester von Pastor Balaev durften bei ihren bisherigen Gefängnisbesuchen den herzkranken Häftling nicht treffen. In Augusti wurde er zu zwei Jahren in Gefängnis geurteilt.

96 Prozent der rund acht Millionen Einwohner Aserbaidschans sind Muslime. Die meisten Christen sind russisch-orthodox. Laut Verfassung kann jeder Bürger in der vorderasiatischen Republik seine Religion ohne Einschränkung praktizieren.

***

Den tyska evangeliska nyhetsbyrån idea har varje månad en “Gefangener des Monats”, någon som har råkat illa ut för att den är kristen. På hemsidan finns en pdf-fil med ett brev som man kan skicka till de styrande i det aktuella landet.

Juli månads fånge var pastor Zaur Balajev, som leder en georgiskspråkig baptistförsamling i Aliabad i norra Azerbajdzjan. Han arresterades 20.5.07 under en söndagsgudstjänst och anklagades för våldsamt motstånd mot myndighet, vilket församlingsmedlemmarna förnekar. Dagen (18.7.07; http://tinyurl.com/yno5lc) formulerar det färggrant: Han "spöade upp fem biffiga poliser och sparkat in dörren på en polisbil." När han befann sig i fängelsesjukhuset i staden Gjandzja p.g.a. hjärtsjukdom, fick hans anhöriga inte träffa honom. Nu har han dömts till två års fängelse, berättar Dagen (17.8.07; http://tinyurl.com/yw8xcy). "En misstanke har väckts från det baptistiska samfundet i Azerbajdzjan att domstolens beslut inte bara har att göra med att Zaur Balayev bedrivit otillåtna religiösa möten, utan att det också finns ekonomiska motiv. Enligt Ilya Zenchenko, som leder baptistsamfundet där, är det vanligt att man köper ut fångar ur fängelser. Eftersom Zaur Balayev är jordägare så skulle det ha påverkat domstolsbeslutet. Priset brukar ligga på runt femtusen dollar." OSSE granskar fallet.

Det stora flertalet av befolkningen i Azerbajdzjan är muslimer, och av de kristna är majoriteten ortodoxa. Protestanter kan ha det besvärligt, även om grundlagen i princip garanterar religionsfrihet. Enligt lagen är det tillåtet att hålla gudstjänster i Azerbajdzjan även om man inte är registrerad hos myndigheterna, men polisen använder ganska ofta detta som ett skäl för att hindra religiös aktivitet.

idea: http://tinyurl.com/28vwyc

I den s.k. "helighetslagen" i GT finns verser förbjuder homosexualitet (3Mos 18:22, 20:13), konstaterade jag i en predikan (http://tinyurl.com/3c54jb). Det är ändå inte frågan om stabila homosexuella parförhållanden, sådana som vi stöter på idag, utan om en form av avgudadyrkan, nämligen tempelprostitution (http://tinyurl.com/3a5g3h). Homo- och för den delen heterosexuella handlingar förekom som en form av fruktbarhetsrit i israeliternas grannars avgudadyrkan, och de blev därför förbjudna, liksom en hel mängd andra former av avgudadyrkan, för att inte israeliterna skulle förledas in på orätta vägar. I samma sammanhang förbjuds också trolldom, människooffer och annat som vi har lättare att känna igen som gudstjänstformer.

En annan bakgrundsfaktor till detta stadgande är den patriarkaliska samhällsstruktur som rådde. Det var viktigt att ingen avvek från sin plats - att husfadern rådde över sin familj, att kungen eller motsvarande ledare rådde över folket och att Gud rådde över kungen - för annars hotade kaos och anarki. Om olika slags dragdjur spändes framför samma plog (5Mos 22:10), om olika grödor såddes i samma åker, om olika slags garn användes i samma plagg (3Mos 19:19) eller om en man betedde sig som en kvinna, hotade detta den rådande ordningen och var därför ett uppror mot skapelsen och mot Gud.

Ett primitivt samhälle känner sig otryggt och hotat då den fortplantningspotential, som den är så beroende av, hotas av homosexuellt beteende. Och tvärtom - ju större, starkare och högre utvecklat ett samhälle är, desto lättare är det att s.a.s. tolerera ett fenomen som är skadligt för ett grundbehov. Homosexualiteten är inte längre något reellt hot mot (det västerländska) samhället, menar därför stiftsdekan Kai Peltonen (http://tinyurl.com/36664t).

Vi bör också märka att det som förbjuds i dessa verser är homosexuella handlingar män emellan. Det sägs inget om lesbiska handlingar eller om homosexuell läggning, sådan vi känner till den idag.
En annan sexualetisk stadga är 3Mos 18:19, där samlag med kvinnan förbjuds under hennes menstruationsperiod. Gustafsson (http://tinyurl.com/3amqqv) hänvisar till detta. Både för detta och för homosexuella handlingar påbjuds dödsstraff. Den som konsekvent vill följa GT:s sexualetiska stadganden bör alltså yrka på dödsstraff både för homosexuella handlingar och för samlag under mensen.

Det är intressant, tycker jag, att olika delar av 3Mos ges diametralt motsatt värde när det gäller sexualetiska frågor. Förutom de ovannämnda exemplen vill jag ta upp ytterligare ett, nämligen 27:3-7, där värdet av människor fastslås. Män är genomgående mer värda än kvinnor, personer i arbetsför ålder är mer värda än barn och gamla, och barn under en månads ålder värderas överhuvudtaget inte.

Denna poäng är intressant eftersom det oftast är samma personer som fördömer både homosexuellt beteende och fri abort. I det första hänvisar de till 3Mos 18, i det andra bortser de från 3Mos 27. Jag tar alltså här ingen ställning i frågan om abort, utan vill bara påpeka den interna motsättningen i argumentationen.

Arnell hävdar:
"Ibland hör man argumentet att Gamla testamentets helighetslagar skulle vara ogiltiga i vår tid, med avseende på den juridiska och rituella tillämpningen, men ännu äga giltighet när det gäller den etiska tillämpningen. Men denna hermeneutiska princip (princip för tolkning) har inte sitt upphov i själva bibeltexten, utan har konstruerats i efterhand av konservativa kristna i en specifik teologisk tolkningstradition som inte är generellt förpliktigande."
http://web.telia.com/~u74402809/

Gentle Spirit är på samma linje:
"The edict against homosexual sex […] is important only as a historical document, not as a set of rules to follow in this time."
http://www.gentlespirit.org/homobible.htm

Jag har som känt publicerat en inläggsserie kallad "Hbt-bibeln" på denna blogg. Genom inlägget med innehållsförteckning har det varit hanterligt, men inte helt översiktligt. Därför har jag nu kopierat inläggen till en ny blogg, som jag kallar - håll i dig nu - Hbt-bibeln. Där kommer inläggen efter varann i en logisk ordning, och är därför förhoppningsvis lättare att överblicka - både för dig som läsare och för mig som skribent. Också bloggens url är logisk: hbt-bibeln.blogspot.com.

Genom att skriva kommentarer till inläggen på den nya bloggen kan du kommunicera med mig; kommentarerna kommer dock inte att publiceras där. Om du vill publicera avvikande åsikter kan jag hjälpa dig att starta din egen blogg - men min blogg är min.

Jag märker till min fasa att jag har lämnat något allvarligt på hälft här på bloggen. Det gäller seminariet Kirkon seminaarit rekisteröidyistä parisuhteista 2007 (Kyrkans seminarier om registrerade partnerskap 2007), vars första del hölls 15-17.1.07 och den andra hålls i november i år. Jag började referera semnarieinläggen på bloggen, men kom inte särskilt långt. Hög tid att fortsätta, alltså - åtminstone innan november kommer...

15.1.07 höll docent Kari Kuula (Kuopio) en inledning under rubriken Eksegetiikasta hermeneutiikkaan - homoseksuaalisuus raamattuteologisena kysymyksenä (Från exegetik till hermeneutik - homosexualiteten som en bibelteologisk fråga). Detta kommenterades av professorerna Antti Laato (Åbo) och Martti Nissinen (Helsingfors). Så långt refererade jag tidigare.
Sedan var det stiftsdekan Kai Peltonens (Esbo) tur. Hans inledning hade rubriken Homoseksuaalisuus ja raamatullisuus Suomen evankelis-luterilaisessa kirkossa (Homosexualitet och bibliskhet i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland). TD Riitta Särkiö (Lahtis) och stiftsdekan Kaarlo Kalliala (Åbo) kommenterade.
http://www.evl.fi/kkh/ktk/parisuhde/Kirkotjahomoseksuaalisuus/

Peltonen sade bl.a. (http://tinyurl.com/29gs4r):

*

Om vi går in för att välsigna registrerade partnerskap och viga öppet homosexuella präster - Problem:
- Bibeln, Mose, Jesus och Paulus vore av annan åsikt.
- Bibeln menar inte vad den säger.
- Många aktiva påverkare inom kyrkan protesterade.
- Många präster och kantorer protesterade.
- Kyrkan finge problem i sina ekumeniska kontakter.
- Mången annan biblisk moralnorm finge omtolkas.
Understöd och förståelse:
- Den s.k. allmänna opinionen understödde, bl.a. unga vuxna.
- Kyrkan visade att den tar all vetenskaplig kunskap på allvar.
- Kyrkans samhälleliga och offentligträttsliga ställning bleve klarare.
- Den nya linjen ansåges vara konsekvent, t.ex. i förhållande till den förändrade inställningen till skilsmässa.
- Det visade att kyrkan ser varje människa som Guds avbild.

Bibeln är emot homosexualitet, liksom kyrkan traditionellt har varit (bl.a. biskoparnas uttalanden 1966 och 1984).
Frågan blir vad begreppet "biblisk" innebär. Tolkningen av bibeltexterna sker alltid i en viss historisk situation med vissa "glasögon".
Om "biblisk" innebär att allt skall vara enligt Bibelns uttryckliga föreskrifter, får kristna t.ex. inte äta blod - blodplättar hör inte till en kristen meny. Ingen kristen är helt biblisk i denna mening. Hos oss har "biblisk" fått en vidare betydelse av att Bibeln har en "anda", en "röd tråd" eller ett "centrum" kring vilket allt annat är uppbyggt. Problemet är att ingen av dessa "röda trådar" är entydiga. All "bibliskhet" är därför tros- och tolkningsbunden och förändras från generation till generation.
Man har betonat att varken Paulus eller GT:s författare visste något om homosexualitet i den form vi känner till den idag. Vi måste dock akta oss för alltför långt gående slutsatser, för vi kan inte veta vad t.ex. Paulus hade sagt om han hade vetat något som han inte visste. Därför är det säkrast att hålla oss till det som vi med säkerhet vet, nämligen att då homosexualitet omnämns i Bibeln, sker det i fördömande ton.
Hur gå vidare från detta?

Kristendomen, liksom alla religioner, erbjuder en världsåskådning som grundar sig på vissa postulat eller axiom - Guds existens, Guds handlande i skapelsen och i Jesus Kristus osv. När man utövar teologiskt tänkande skall man akta sig för att sätta teologisk "sanning" på postulatens plats. Teologier och teologer kan vara - och är ofta - i luven på varann, men kristendomen som religion, som tro på Gud och på Kristus, klarar sig ändå utmärkt. Det yttersta kristliga postulatet om Gud och Kristus står och faller inte med våra tankar om den mänskliga sexualiteten. Därför kan vi fundera på om Paulus och de andra bibelförfattarna hade andra än rent religiösa orsaker till att vara negativa till homosexualiteten.

Ett primitivt samhälle känner sig otryggt och hotat då den fortplantningspotential, som den är så beroende av, hotas av homosexuellt beteende. Och tvärtom - ju större, starkare och högre utvecklat ett samhälle är, desto lättare är det att s.a.s. tolerera ett fenomen som är skadligt för ett grundbehov. Homosexualiteten är inte längre något reellt hot mot (det västerländska) samhället.
Därmed behöver vi inte längre religiösa eller andra sekundärrationaliseringar för att legitimera vår inställning till homosexualiteten, utan bör använda vårt förnuft, vår empiriska kunskap och vår kärlek till nästan. Vi kan och får ansluta oss till de bibliska människornas gudstro, men vi behöver inte binda oss till den teologiska rationalisering som de använde för att utgående från sin egen världsbild lösa denna och andra etiska frågor. Så kan vi handla, inte för att vi inte skulle ta den kristna tron på allvar, utan just för att vi gör det. Tron var inte blind på Bibelns tid; den behöver inte vara det idag heller.

Efter det förut sagda kunde man fråga sig om sexualetiken (inkl. homosexualiteten) överhuvudtaget är en religiös och därmed teologisk fråga. Det finns ändå faktorer som talar för att teologin skall ha något att säga också om detta. På basen av vår lutherska bibelteologi kan man hävda att homoförbuden hör hemma i den föränderliga etiska sfären snarare än i den oföränderliga kyrkliga lärans sfär.
Ändå måste vi medge just när det gäller homosexualiteten att vi inte med teologins hjälp längre kan behärska hela världen, eftersom vi numera helt enkelt vet så mycket mer - ur teologins synvinkel kanske rent av för mycket.
Det förnuftsmässigt hållbara alternativet är att ta de olika kulturella och sociala funktioner samt deras varianter och förändringar som förekommit genom historien på allvar när det gäller homosexualiteten och förkastandet av den. Därmed kan vi granska homosexualiteten som ett fenomen som alltid och överallt har funnits bland människosläktet, som är skadligt för dess fortlevnad och expansion, men som är harmlöst för det moderna samhället. Mindre rationellt är att försöka "teologisera bort" fenomenet och därmed försöka få en rund kloss i ett fyrkantigt hål.
Om kyrkan erkänner att Bibeln och kyrkans traditionella synsätt är tids- och kulturbundet, kan hon förhoppningsvis få koncentrera sig på sin huvuduppgift. Om detta inte går, bör hon rakryggat stå bakom det skrivna ordet och med hänvisning till Bibeln förklara att homosexualiteten är emot Guds vilja. Redan Uppenbarelseboken (3:15-16) rekommenderar att man antingen skall vara varm eller kall, men inte avskyvärt ljum.

*

I sin kommentar till detta konstaterar Särkiö (http://tinyurl.com/2hxskj) att Peltonen har sagt rakt ut sådant som man annars ofta hymlar med. Han påminner också om att homosexualiteten är en marginell fråga för kyrkan, om än inte för de av dess medlemmar som personligen är berörda. Peltonen jämför frågan om homosexualitet med den om kvinnliga präster, men Särkiö tycker att en annan jämförelse som han också gör är bättre, nämligen frågan om skilsmässa och vigning av frånskilda. I den frågan har vi blivit mycket mindre strikta, menar Särkiö. Hon frågar sig om det inte är så att den frågan berör så många finländska kristna, också konservativa och strikt tänkande, att det verkliga livet inte s.a.s. håller för att man skulle genomföra Bibelns strängaste ställningstaganden. Detta gäller också kyrkans anställda - fastän vi anser att trogna heterosexuella äktenskap är grundmodellen, finns det så många som av olika orsaker lever i andra modeller, att vi måste märka att det viktigaste hos en kyrkligt anställd inte är sexuallivet.

Kalliala (http://tinyurl.com/ypebhz) lyfter fram en tanke av professor Jouko Martikainen, som menar att ekumenik är möjlig mellan dem som har en "meditativ bindning till bibeltexterna". Detta betyder enligt Kalliala att en kristen bibliskhet grundar sig på ett läsesätt, som kunde beskrivas som meditativt, bedjande eller skådande. Det läsaren mediterar är han redo att förbinda sig vid och leva enligt. Om vi diskuterar med tanken att vi alla har en "meditativ bindning till bibeltexterna", har vi möjlighet till en diskussion som ökar vår inbördes respekt och förståelse, i stället för att förstöra det lilla som är kvar.

This afternoon there will be a meeting in the south and north ends of the church. Children will be baptized at both ends.

När jag i mars blev frikänd av domkapitlet för mina hbt-åsikter (http://tinyurl.com/25vz7n), fick jag en liten knäpp för att jag tog upp frågan i en predikan. Biskop Gustav Björkstrand sade i sitt pressmeddelande:
"Ur kyrkans synvinkel är det viktigt att predikstolen inte används i propagandistiskt syfte, vare sig för eller emot välsignelse av partnerskap."

Nu har en präst i Sverige gjort precis så (vilket kan påverkas av att han står utanför biskop Gustavs jurisdiktion). Björn Lundin, komminister i Falköping inom Skara stift i Svenska kyrkan, har anmälts till domkapitlet för sina predikningar. Han ska, enligt kritikerna, ha sagt att abort är fel, han har predikat mot vigsel för homosexuella och även uttalat sig om kvinnliga präster. Det blir första gången på många år som domkapitlet i Skara stift prövar om en präst misskött sig. Eftersom det är biskopen som har tillsynsansvaret ligger nu frågan hos biskop Erik Aurelius.
- Man får ha åsikterna som präst men inte föra ut dem i predikstolen, säger Lundins förman, kyrkoherde Jonas Hagström.
- Människor känner sig kränkta efter att ha lyssnat på en predikan och så får det naturligtvis inte vara, fortsätter han.

Likheterna mellan Lundin och mig är tydliga. Vi har båda åsikter i frågor som kan ses som kontroversiella inom kyrkan, men som vi motiverar med vår bibeltolkning. Vi har båda framfört åsikterna i predikningar - jag en gång, Lundin tydligen många gånger, men i alla fall. Och bådas våra åsikter går emot det som för närvarande är våra respektive kyrkors officiella åsikt, även om vi inte är ensamma om dem. Av den orsaken har vi blivit anmälda för våra respektive domkapitel.

En skillnad är dock att det att jag uttryckte min åsikt i en predikan kunde störa någon med motsatt tro, medan Lundins förfarande gjorde att folk kände sig utpekade och kränkta. Det kan bra hända att det inte var hans avsikt, men eftersom effekten ändå blev den, borde han kanske ha tänkt efter lite mer.

Detta skall alltså ses som allmänna funderingar kring det som media har rapporterat (se nedan), inte som en ingående analys av Lundins predikningar. Till skillnad från Åke Greens beramade predikan, som jag granskar här (http://tinyurl.com/yo4qwv), har jag nämligen inte tillgång till Lundins.

Länkar på http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/08/dk-anmlan-t-andra-hllet.html

Den egyptiske schejken Bahaa el-Din Ahmed Hussein El-Akkad, om vars martyrium jag tidigare har berättat (http://tinyurl.com/2ehzdm), har blivit frigiven efter två års fångenskap. Han arresterades 6.4.05 och en domstol i Kairo beordrade hans frigivning 30.7.06. Trots detta hölls han i fängsligt förvar med hänvisning till statens säkerhet, tills han äntligen frigavs 28.4.07.

Allt detta rapporterar idea. http://tinyurl.com/ywyvxl

USA:n suurin luterilainen kirkko ELCA on viime viikolla pitänyt kirkolliskokoustaan. Monen muun asian lisäksi, myös homoseksuaalisten pappien ja jäsenten tilanne on tullut esille.

ELCA:n nykyinen sääntö on että pappien pitää elää selibaatissa tai uskollisessa heteroseksuaalisessa avioliitossa. Ei-selibaatit homopapit siis voidaan erottaa virastaan, niin kuin äskettäin tapahtui Atlantalaiselle Bradley Schmelingille.
Antaakseen pontta vaatimuksille muuttaa tämä sääntö yhdenmukaiseksi kaikille seksuaalisesta suuntautumisesta huolimatta, reilut 80 homo- ja lesbopappia tuli ulos kaapista kirkolliskokouksen aikana. Heitä siis uhkaa Schmelingin kohtalo.

Kysymys kirkon suhtautumisesta homoseksuaalisuuteen lähetettiin (niinkuin Suomessakin) työryhmän käsiteltäväksi ensi kokoukseen saakka kahden vuoden päästä.
Kirkolliskokous kuitenkin hyväksyi vetoomuksen piispoihin, että nämä olisivat pidättyväisiä ottaessaan kantaa tällaisiin tapauksiin. "Emme muuta lakia nyt, mutta olkaa kilttejä älkääkä seuratko lakia." Hieman omituista minusta… mutta oikealla asialla tietenkin.

Runsaasti linkkejä tässä: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/08/elca-och-homoprster.html.

***

I tidigare inlägg har jag behandlat pastor Bradley Schmelings öde inom Evangelical Lutheran Church in America (ELCA). För en månad sedan kunde jag rapportera att han hade blivit avkragad. Detta var inte överraskande. Regeln inom den amerikanska systerkyrkan är nämligen att homosexuella personer kan prästvigas, men de måste leva i celibat. Schmeling uppfyllde detta krav ända tills han hittade en livspartner, vilket han informerade sin biskop om - och så gick det som det gick.

Orsaken till att jag tar upp detta på nytt är att inom ELCA:s Churchwide Assembly (motsvarigheten till vårt kyrkomöte) har samlats under den gångna veckan, och frågan om kravet på celibat för homosexuella präster var en av de många som behandlades. Omkring en tredjedel av synoderna (stiften) stöder slopandet av kravet. Över åttio lutherska präster "kom ut", alltså meddelade offentligt att de är homosexuella, för att ge tyngd åt förslaget att det obligatoriska celibatet skall slopas. Om så inte sker, riskerar de att gå samma öde till mötes som Schmeling (som förresten trots allt deltog i en paneldebatt på mötet).

Och den som hoppades att resultat skulle uppnås under detta kyrkomöte fick bli besviken. Frågan delegerades (hur annars?) till arbetsgruppen the Task Force for ELCA Studies on Sexuality, som har som uppgift att utarbeta en skrift som skall behandlas på nästa kyrkomöte om två år. Lite samma situation som hos oss i Finland, alltså.

Dock godkände kyrkomötet (med rösterna 538-431) ett förslag till rekommendation som gick ut på att biskopar och andra ansvarspersoner skall utöva återhållsamhet när det gäller disciplinära åtgärder mot pastorer som lever i stabila homosexuella partnerskap. Detta är förstås ett steg i rätt riktning, men är nog ändå en underlig halvmesyr. I praktiken säger kyrkomötet ju därmed: "Vi vill inte ändra den här regeln, men det gör ingenting om ni bryter mot den!" Det upplever jag vara ett underminerande av regelverket som helhet; hellre borde ju regeln ha ändrats än att man skulle öppna en sådan här bakdörr. Men kompromisser är förstås alltid otillfredsställande för alla - och detta beslut är väl en typisk kompromiss.

Reaktionerna på detta har varit starkt delade - vilket förstås är väntat. Den "kristna" pressen talar mer eller mindre om "skandal", medan andra är välkomnande. Fast de flesta rapporterar rätt neutralt om saken.

*

Också annat har dock naturligtvis behandlats vid kyrkomötet.
Val av ledare av olika slag har förrättats; det viktigaste var väl att Presiding Bishop (motsv. ärkebiskop) Mark S. Hanson omvaldes för en andra sexårsperiod. Hanson är förresten också ordförande för Lutherska världsförbundet till år 2010.
En ny gudstjänstbok och ett initiativ om koncentration på bibelstudier godkändes och kyrkans evangelisationsstrategi uppdaterades.
Uttalanden gjordes mot Irak-kriget, folkmordet i Darfur, svält och könsdiskriminering.
Den ekumeniska gemenskapen mellan ELCA och den mähriska kyrkan (Moravian Church) stärktes. ELCA har full gemenskap också med de episkopala, reformerta och presbyterianska kyrkorna och med United Church of Christ.

En hel del länkar finns på http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/08/elca-och-homoprster.html.

Kära Gud, min mamma är väldigt religiös. Hon går till kyrkan varje vecka för att spela bingo, även om hon är förkyld. (Annette, 9 år)