Deus semper maior!

- Vet du vad är det för skillnad mellan en präst och en spårvagn?
- Nej?
- När spårvagnen tappar tråden, stannar den.

Från Voice of the Martyrs Canada:

*

Hua Huiqi, a Christian rights activist and house church leader, was evicted from his home by Public Security Bureau officers on July 2, [2008,] according to a July 2 report from China Aid Association. At approximately 8:30 p.m., the officers broke down the doors and locks of Huiqi's rental apartment with a hammer and forcibly entered the residence. They beat Huiqi's brother, badly injuring his eye. Huiqi and his family, including his 90-year-old father, were then forced onto the street with their furniture. The family is in search of a new home and is currently being hosted by a Christian family in Beijing.
The Chinese government has branded Huiqi and other human rights activists "troublemakers" and is reportedly determined to stop them from attending the Olympic Games in August. Authorities have expressed their intention to either detain Huiqi until September 20 or remove him and his family from Beijing until the Olympics is finished. (VOMC 9.7.08)

*

VOMC rapporterar om situationen i Kina; det är inte upplyftande läsning. Jag har själv tidigare bloggat om Wu Guilan och Wang Zaiqing. Nu under OS kanske det finns påverkningsmöjligheter - eller så inte. VOMC ger tips om hur detta kan gå till, men i vilket fall som helst får vi ta det till högsta instans.

Be till Gud, menar jag.

http://tinyurl.com/6xmbnc

Varje gång hans tanke ville fördöma något han såg, brukade han säga till sig själv: "Agathon, det är inte din sak att göra det." På så sätt lugnade sig hans tanke.

Ur Ökenfädernas tänkespråk

Texterna för Elfte söndagen efter pingst enligt andra årgången

Första läsningen: Jer 6:16-19
Så sade Herren:
Slå in på vägarna från fordom,
fråga efter de gamla stigarna,
efter den rätta vägen.
Ta den vägen, och ni skall finna vila.
Men de svarade: "Det vill vi inte."
Jag satte väktare över er -
lystra när hornet ljuder!
Men de svarade: "Det vill vi inte."
Lyssna därför, alla folk,
lägg noga märke till vad som sker med dem!
Lyssna, jord:
Jag låter olyckan drabba detta folk,
en följd av deras onda anslag,
ty de har inte brytt sig om mina ord
och min lag har de förkastat.

Andra läsningen: Rom 11:17-24
Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trädets rot, så förhäv dig inte över de andra grenarna. Om du gör det skall du veta: det är inte du som bär roten utan roten som bär dig. Nu säger du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. Ja visst, de bröts bort därför att de inte trodde, men du är kvar därför att du tror. Var inte övermodig utan ta dig i akt; ty om Gud inte skonade de ursprungliga grenarna skall han inte heller skona dig. Du ser att Gud är både god och sträng: sträng mot dem som har fallit, god mot dig om du håller fast vid hans godhet; annars blir också du bortskuren. De andra blir däremot inympade, såvida de inte framhärdar i sin otro. Det står i Guds makt att ympa in dem igen. Ty om du skars ut ur den vildoliv som du av naturen hörde till och mot naturens ordning ympades in på ett odlat olivträd, hur mycket lättare kan då inte de äkta grenarna ympas in på sitt eget träd.

Evangelium: Luk 4:23-30
Jesus sade till dem som hade samlats i Nasarets synagoga:
"Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också."
Sedan sade han: "Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman." Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

Jag har gjort uppdateringar i några inlägg i Hbt-bibeln, nämligen de som behandlar Rom 1:26f, 1Kor 6:9f, 1Tim 1:10, 2Pet 2:6-8 och Jud v. 7.

Bara som info.

http://hbt-bibeln.blogspot.com/

Visserligen är sommaren redan långt gången, men tematiken är ändå aktuell. Hur ska man bete sig i kyrkan?
Får man ha shorts i kyrkan? Kan man sätta sig var som helst? Måste man stiga upp då det är nattvard? Kan man fotografera från altarringen?

* Har dina kyrkogångskunskaper rostat? Förbered dig för sommarens kyrkbesök genom att lyssna på denna pod! Redaktör Charlotta Lund, klipp Patricia Högnabba. *

Charlotta intervjuade mig redan i början av juni och poden publicerades 11.6.08, men jag glömde bort saken ... men nu reparerar jag mitt misstag! Du kan lyssna här: http://www.pod.fi/svenska/index.php?id=2.

I undervisningen om bikten, berättade jag för konfirmanderna att den består av syndabekännelse och avlösning (alltså förlåtelsen).
När jag sedan ställde frågan om vilka biktens beståndsdelar är, var det en som föreslog syndabekännelse och "avslöjning", medan en annan talade om "utlösning"!

Det är förstås inte lätt med de främmande orden... men det senare förslaget var kanske inte helt o-tonårsaktigt...

Den anglikanska kyrkogemenskapen består av kyrkor och kyrkoprovinser runt om i världen (av naturliga skäl särskilt i områden som i något skede har varit under brittiskt inflytande), och den räknar ca 77 miljoner medlemmar. Därmed är den större än t.ex. de lutherska kyrkorna, som har drygt 50 miljoner.
Allt är ändå inte väl. Det har jag konstaterat upprepade gånger här på bloggen. Anglikanerna, som står under ärkebiskopens av Canterbury andliga ledarskap, hotas av splittring. Den nuvarande ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, för en heroisk kamp för att hålla flocken samlad, men det är en kamp på flera fronter, vilket förstås gör att det är svårt.

Speciellt gäller frågan för närvarande de homosexuellas ställning, symboliserad av inställningen till den homosexuelle biskopen i New Hampshire, USA, Gene Robinson.

Vart tionde år ordnar anglikanerna den s.k. Lambeth-konferensen (uppkallad efter ärkebiskopens palats). I juli i år var det dags igen. De konservativa (eller som de själva säger, evangelikala) meddelade dock att de bojkottar konferensen och ordnade en egen konferens i Jerusalem 22-29.6.08. Den kallades Global Anglican Future Conference, förkortat GAFCON (varför kommer jag att tänka på förkortningen Komintern?). Jag ska behandla konferenserna i kronologisk ordning - jag återkommer snart till Lambeth, innan det skall jag se på Church of Englands kyrkomöte, och behandlar alltså nu GAFCON.

Redan i fjol hotade de konservativa, under ledning av den nigerianske ärkebiskopen Peter Akinola, att bryta sig ut ur den anglikanska gemenskapen och grunda en egen parallell kyrka. Då backade de dock. Vid GAFCON tog de åter ett steg framåt på splittringens väg.

Akinola kom med uttalanden om att det inte finns något hopp för den anglikanska gemenskapen, som måste räddas från liberala avfällingar.

"Our beloved Anglican Communion must be rescued from the manipulation of those who have denied the gospel and its power to transform and save, those who have departed from the scripture and the faith."

Många biskopar, inte bara från de forna kolonierna utan också inom England, meddelade att de bojkottar Lambeth-konferensen. En av dem, den Pakistan-födde Michael Nazir-Ali, biskop av Rochester i England, motiverade det så här:

"I would find it difficult to be in Eucharistic fellowship with, and teaching the common faith alongside, those who have ordained a person [Robinson] to be bishop whose style of life is contrary to the unanimous teaching of the Bible and the Church down the ages."

De c:a 1.000 kyrkoledare, inklusive 300 biskopar och ärkebiskopar, som samlades i Jerusalem 22-29.6.08 ansåg sig representera 35 miljoner av de 77 miljoner anglikanerna (vilket på deras hemsida - intressant nog - beskrivs som "a clear majority"). De beslöt i sitt slutdokument att grunda vad de kallar A Fellowship of Confessing Anglicans ("En gemenskap av bekännande anglikaner", FOCA). FOCA är ett nätverk som har beskrivits som "en kyrka i kyrkan", och det har ett uttalat reformatoriskt budskap. Reformatoriskt i betydelsen att det eftersträvar en reform av den anglikanska gemenskapen, alltså, inte i betydelsen att det vill tillbaka till den (lutherska) reformation som den anglikanska kyrkan aldrig egentligen genomgick på allvar. FOCA kan ändå, om det vill sig illa, ha samma effekt på den anglikanska kyrkogemenskapen som den lutherska reformationen hade på den katolska kyrkan: splittring. Detta var något som Martin Luther inte eftersträvade; hur det är med krafterna bakom FOCA är jag inte lika säker på.

Ärkebiskop Williams är upprörd över detta försök att ta över den anglikanska gemenskapen och beskriver det som "problematiskt på alla sätt".

Rev. Richard Kirker, ledaren för The Lesbian and Gay Christian Movement (LGCM) anser att GAFCON var frågan om en maktkamp, och pekar ut rika högerkristna amerikaner som krafterna bakom detta försök att ta över den anglikanska gemenskapen. Han menar dock att FOCA inte kommer att bli långlivad. Vi får väl se.

Källor och länkar: http://tinyurl.com/gafcon

Mies löi liikuntarajoitteista miestä pankkiautomaatilla.

- Otsikko Koti-Kajaanissa

Jag fick idag ett textmeddelande med följande innehåll:

Be för Markus Ventins dotter Sara som fick en flicka i tisdags. Nu har komplikationer tillstött: Sara har fått problem med synen, och läkarna vet inte vad som orsakar det.
Be att de hittar orsaken. Be för Sara, Pontus och lilla Ronja.

Enligt uppgift har Sara nu mist synen på ena ögat.
Saras far Markus Ventin är kyrkoherde i Kronoby i Österbotten. Om det nu har någon betydelse i sammanhanget...

Uppdatering 7.7.08: Sara är nu helt blind och har flyttats till Helsingfors för undersökningar.

Uppdatering 11.7.08: Sara har en "propp" i synnerven. Situationen är oförändrad; hon är mycket svag och trött.

Uppdatering 15.7.08: Mamma Sara är tillbaka i Vasa sedan tre dagar, men hålls i karantän av rädsla för sjukhusbakterien. Hon är alltså isolerad från sin man och deras nyfödda dotter.

Uppdatering 16.7.08: Äntligen en vändning till det bättre! Sara har återfått lite av sin syn och är ute från isoleringen. Vi får tacka Gud för detta, men samtidigt fortsätta be för en fullständig tillfriskning.

Uppdatering 21.7.08: Familjen har varit hemma över veckoslutet. Sara ska på blodprov, och vi får hoppas att det ger resultat. Familjen har en blogg på http://www.bloggen.fi/SaraPontusRonja/ - följ med också där!