Deus semper maior!

Every time you pick up a piece of trash along the road, say to yourself, "Holy, Holy, Holy is the house of God."

- Edward Hays

as quoted on God's Politics
http://tinyurl.com/2hraoy

Predikantbloggen har fått en ny medarbetare, nämligen Henry Byskata från Vasa.
http://predikantbloggen.blogspot.com/

Henry har tidigare varit kyrkoherde i Nykarleby och Vasa, men har nu trappat ner och gått i deltidpension. Han bloggar på Henrys hörna - och nu kommer alltså också hans predikningar ut i bloggosfären. Jag väntar med spänning på den första!
http://www.kyrkpressen.fi/blogg/Henry%20Byskata/

Välkommen med, broder!

Jag blev student 31.5.86. Tio dagar senare bytte jag den vita mössan mot en grå när jag ryckte in vid Andra batteri vid Nylands Brigad i Dragsvik.

Jag infann mig nykter i god tid på eftermiddagen och kunde i lugn och ro installera mig, kvittera ut uniformoch annan utrustning osv. Det var vissa kamrater som kom strax före midnatt i aspackat tillstånd, och det militära livet började illa för deras del. För några av dem blev det sedan bara värre. Det är långt en inställningsfråga, vill jag påstå; jag hade inte större problem under mina elva månader.

Utrustningen som vi fick har förnyats flera gånger under de gångna decennierna, men på den tiden ingick fottrasor. Det var mjuka tygstycken på uppskattningsvis 25x40 cm, som man skulle vika på ett visst sätt runt foten i st.f. strumpor, och som mycket långt förhindrade skavsår på längre marscher - bara de var rätt vikta, alltså. Fanns det veck i dem gjorde de tvärtom saken värre.

Det fanns givetvis fottrasor i mitt skåp också, och följande morgon tog jag dem lydigt på mig. Så hade vi en inledande skåpgranskning för att kolla om vi verligen hade fått allt som vi skulle ha. Undersergeant Laurila ropade upp listan en sak i taget, och vi skulle ta fram den ur skåpet och visa upp den.

Så ropade han: "Fottrasor, fyra stycken!" och jag upptäckte att jag verkligen hade fyra stycken i skåpet.
"Men vad har jag då på fötterna?" tänkte jag, och fick snart svar.
Us Laurila ropade "Näsdukar, tre stycken!" Jag kunde bara visa upp en och han undrade var de båda andra var.
Lite generat fick jag erkänna: "På fötterna - jag trodde att det var sommarfottrasor..."

Us Laurila höll på att skratta på sig.

Min förra arbetskamrat, kaplan Ralf Lindström i Pernå, går i pension 22.12.07. Jag önskar dig många goda pensionsdagar!

Att en man med ålderns rätt går i pension är ingenting överraskande eller förvånande i sig, och det är inte heller den direkta orsaken till detta inlägg. Det som gör att jag skriver är att Ralles pensionering nådde över nyhetströskeln. Domkapitlet berättar förstås om saken, men överraskande var det att även YLE gör detsamma.
http://tinyurl.com/3by3kb
http://tinyurl.com/39nb9q

YLE har ett stavfel i sin rapport; Minna Silfvergréns namn har blivit förvanskat. Det är också hon som gör att jag sörjer lite över det inträffade. Jag har trivats väldigt bra med att ha henne som arbetskamrat, och nu lämnar hon då Borgå för Pernå. Det är bra för henne och utmärkt för Pernå, men vi i Borgå kommer nog att sakna henne!

Herren med er, Ralle och Minna, i era nya skeden!

Den anglikanske prästen Paul Bennett, kyrkoherde i en församling i Wales, mördades på sin tröskel 14.3.07. Detta rapporterar tidningen Church Times (7515, 23.3.07) i artikeln ‘More must be done to protect priests’, som också nämner att detta är det femte motsvarande mordet under det senaste decenniet.

Enligt artikeln Ditch collars, says security adviser (Church Times 7543, 5.10.07) har de anglikanska prästerna fått nya regler. Kyrkan rekommenderar att prästerna skrudar sig i prästkrage enbart då de utför ämbetsuppgifter. Insisterar prästerna på att ha prästkragen på sig under fritiden ska de helst röra sig på platser där det finns mycket folk. Bor prästen i en bostad med skylten Vicarage (prästgård) eller Rectory (kyrkoherdens bostad) ska skylten helst skruvas loss.

Kyrkpressen berättar om saken i artikeln Brittiska präster gömmer prästkragarna, som jag har citerat ovan.

Detta är beklagligt på många plan. Det värsta är naturligtvis mord och andra våldshandlingar; dem torde alla ta avstånd från.

Men också tanken att avstå från prästkragen ter sig besvärlig för mig. Ända sedan jag blev prästvigd för snart elva år sedan har jag s.g.s. alltid använt prästskjorta när jag har varit i tjänst (det enda större undantaget har varit skriftskolläger, där alla ändå vet vem prästen är). Skjortan (eller annan ämbetsdräkt) signalerar för omgivningen att jag är präst och att man därmed kan tala med mig om det finns behov. Väldigt ofta tar främlingar inte tag i mig på gatan, men det händer. Omvänt är skjortan också en signal om att kyrkan lever och har hälsan - kyrkan är kanske inte (mentalt) mitt i byn, men prästen går mitt bland folket.

Men visst föder det ju reaktioner, både positiva och negativa. Värre än enstaka glåpord har jag inte råkat ut för, och absolut ingenting som påminner om den kniv som ändade Bennetts liv. Däremot blir ju olika kategorier av tiggare intresserade av en som kan ha svårt att stå emot deras krav på pengar.

Jag upplever att det för mig personligen är viktigt att visa vem - och vad - jag är. Det är en pastoral handling för mig, särskilt som församlingspräst. Församlingsmedlemmarna - och andra - har rätt att veta vem de kan vända sig till, precis som de har rätt att veta vilken byggnad som är deras kyrka.

Men det är klart - om kyrkan kan brännas, kan också prästen råka illa ut...

*

Länkar på Kalles kyrkliga kommentarer: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/10/prstkragar-och-vldsdd.html

One is not absolutely alone, one cannot live and die for oneself alone. My life and my death are not purely and simply my own business. I live by and for others, and my death involves others.

- Thomas Merton

as quoted on God's Politics
http://tinyurl.com/2t87bo

Avslappnande och roligt med en video om djur som beter sig som djur - katten som skrämde iväg björnen, t.ex. - och så bulldoggen som åker skateboard bättre än jag...
Videon finns på kollegan Karin Långström Vinges blogg. Ha det så roligt!

Eli mukava ja hauska video tässä: http://tinyurl.com/2cuy9r

Käre Gud. Jag vet att man ska vända andra kinden till men vad gör jag om min syster slår mig på ögat. (Therese, 7 år)

Det Europa som jag bor i gör sig skyldigt till människorättsbrott och omänsklighet i laglighetens namn. Detta om man får tro en kolumn av Slavoj Zizek i Aftonbladet, som jag hittade genom ett inlägg på bloggen Motkulturfonden.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article1008161.ab
http://motkulturfonden.wordpress.com/2007/10/15/zizek-om-fastning-europa/

*

[...] den 20 september, när sju tunisiska fiskare ställdes inför rätta på Sicilien för brottet att ha räddat 44 afrikanska migranter från en säker död ute till havs. Om de fälls för att ha "hjälpt och bistått illegala immigranter" kommer de att dömas till mellan ett och 15 års fängelse. Den 7 augusti släppte de ankaret vid ett rev ett par mil söder om ön Lampedusa nära Sicilien, och lade sig att sova. De väcktes av skrik och fick syn på en gummibåt fullpackad med utsvultna människor, inklusive kvinnor och barn; båten rullade i den hårda sjön och var på väg att börja sjunka. Kaptenen beslutade att de skulle hjälpa flyktingarna till närmaste hamn på Lampedusa, där sedan hela besättningen blev arresterad.
De som är positivt inställda till denna rättsliga åtgärd gör precis som förintelseförnekare gör när de ställs mot väggen för sina problematiska uttalanden: de påstår att kritikerna har lyft ut denna åtgärd ur sitt sammanhang – hur problematisk den än må vara i sig själv, bör den betraktas i sitt fulla sammanhang. Vad är då detta sammanhang? Uppenbarligen inget annat än rädslan för att Fästning Europa ska översvämmas av miljontals utsvultna flyktingar: det verkliga syftet med denna absurda rättegång är att avskräcka andra båtar från att göra samma sak. Betecknande nog vidtogs inga åtgärder mot andra fiskare som, i en liknande situation, rapporterades ha slagit migranter med påkar för att hålla dem på avstånd, och sedan lämnat dem att drunkna.

*

Jag har varit och är positivt inställd till EU som idé. Man blir irriterad över en del petimetertänkande, men tanken att förena vår krigshärjade och splittrade världsdel är mycket god.
Men inte till priset av andras liv - och vår egen mänsklighet!

I dagens nummer av Vasabladet (16.10.07) publiceras en interju med biskop Gustav Björkstrand. Den har rubriken Biskop beklagar smal debatt (http://tinyurl.com/2qpmqc). Ett utdrag:

"Biskop Gustav Björkstrand tillbakavisar anklagelserna om att Borgå stift är undfallande mot manliga präster som vägrar samarbeta med kvinnliga kolleger. Ännu har ingen samarbetsvägran prövats, säger Gustav Björkstrand. Han sörjer över att den kyrkliga debatten mest kretsar kring homosexualitet och kvinnoprästmotstånd. [...]
Biskopen beklagar att debatten om kyrkan utåt enbart verkar kretsa kring homosexualitet och kvinnopräster. Det viktiga budskapet kommer i skymundan.
-Jag sörjer att man skapar en bild av en kyrka som är uteslutande, medan kyrkans karaktär är att vara inneslutande, inbjudande. Jesus sade: Kom till mig."

Eventuellt kan jag ses som part i målet, eftersom mina utalanden om homosexualitet och homosexuella tycks ha provocerat andra till att upprätthålla en debatt. Ändå vill jag komma med en kommentar till biskopens uttalande.

Biskopen har rätt i mångt och mycket.

Det är sant att det i Borgå stift inte ännu har funnits någon juridisk process om kvinnoprästmotstånd. Är vi försiktigare än i andra stift att göra anmälningar till domkapitlet? Eventuellt. Motstånd finns det ju nog gott om. Kanske domkapitlet borde ta en ännu klarare ståndpunkt i frågan - men som sagt, biskopens uttalande är i sig korrekt.

Det är också sant, som han säger, att kyrkans karaktär är inneslutande och inbjudande. Tyvärr strider hennes handlingar mot denna karaktär, och det är det som jag har strävat efter att förändra.

Och visserligen kommer mycket av det goda budskap, som kyrkan (inklusive kvinnoprästmotståndarna!) har att komma med, i skymundan när debattens tyngdpunkt ligger på ett par sjuka punkter - men är det inte naturligt att det är så? "No news is good news" - när nyheter som intresserar folk kommer till ytan är det i allmänhet frågan om dåliga nyheter. Det kan vara frågan om konflikter mellan människor eller (som här) mellan principer, det kan (alltför ofta) vara frågan om sådana som inte lever som de lär, det kan vara andra nyheter som väcker bestörtning, sorg eller skadeglädje - för sådana intresserar folk (vilket dessutom gör att de säljer).

Grundproblemet ligger nog inte i nyhetsrapporteringen eller i debatten i sig, utan i att problemen är olösta. Därför överskuggar de allt det goda som vi gör och kan förmedla. åra mänskliga tillkortakommanden står alltså (åtminstone till en del) i vägen för vårt gudomliga mandat att förkunna evangelium.

Här bör vi bättra oss!