Den anglikanske prästen Paul Bennett, kyrkoherde i en församling i Wales, mördades på sin tröskel 14.3.07. Detta rapporterar tidningen Church Times (7515, 23.3.07) i artikeln ‘More must be done to protect priests’, som också nämner att detta är det femte motsvarande mordet under det senaste decenniet.
Enligt artikeln Ditch collars, says security adviser (Church Times 7543, 5.10.07) har de anglikanska prästerna fått nya regler. Kyrkan rekommenderar att prästerna skrudar sig i prästkrage enbart då de utför ämbetsuppgifter. Insisterar prästerna på att ha prästkragen på sig under fritiden ska de helst röra sig på platser där det finns mycket folk. Bor prästen i en bostad med skylten Vicarage (prästgård) eller Rectory (kyrkoherdens bostad) ska skylten helst skruvas loss.
Kyrkpressen berättar om saken i artikeln Brittiska präster gömmer prästkragarna, som jag har citerat ovan.
Detta är beklagligt på många plan. Det värsta är naturligtvis mord och andra våldshandlingar; dem torde alla ta avstånd från.
Men också tanken att avstå från prästkragen ter sig besvärlig för mig. Ända sedan jag blev prästvigd för snart elva år sedan har jag s.g.s. alltid använt prästskjorta när jag har varit i tjänst (det enda större undantaget har varit skriftskolläger, där alla ändå vet vem prästen är). Skjortan (eller annan ämbetsdräkt) signalerar för omgivningen att jag är präst och att man därmed kan tala med mig om det finns behov. Väldigt ofta tar främlingar inte tag i mig på gatan, men det händer. Omvänt är skjortan också en signal om att kyrkan lever och har hälsan - kyrkan är kanske inte (mentalt) mitt i byn, men prästen går mitt bland folket.
Men visst föder det ju reaktioner, både positiva och negativa. Värre än enstaka glåpord har jag inte råkat ut för, och absolut ingenting som påminner om den kniv som ändade Bennetts liv. Däremot blir ju olika kategorier av tiggare intresserade av en som kan ha svårt att stå emot deras krav på pengar.
Jag upplever att det för mig personligen är viktigt att visa vem - och vad - jag är. Det är en pastoral handling för mig, särskilt som församlingspräst. Församlingsmedlemmarna - och andra - har rätt att veta vem de kan vända sig till, precis som de har rätt att veta vilken byggnad som är deras kyrka.
Men det är klart - om kyrkan kan brännas, kan också prästen råka illa ut...
*
Länkar på Kalles kyrkliga kommentarer: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/10/prstkragar-och-vldsdd.html
