Den anglikanska kyrkogemenskapen består av kyrkor och kyrkoprovinser runt om i världen (av naturliga skäl särskilt i områden som i något skede har varit under brittiskt inflytande), och den räknar ca 77 miljoner medlemmar. Därmed är den större än t.ex. de lutherska kyrkorna, som har drygt 50 miljoner.
Allt är ändå inte väl. Det har jag konstaterat upprepade gånger här på bloggen. Anglikanerna, som står under ärkebiskopens av Canterbury andliga ledarskap, hotas av splittring. Den nuvarande ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, för en heroisk kamp för att hålla flocken samlad, men det är en kamp på flera fronter, vilket förstås gör att det är svårt.
Speciellt gäller frågan för närvarande de homosexuellas ställning, symboliserad av inställningen till den homosexuelle biskopen i New Hampshire, USA, Gene Robinson.
Vart tionde år ordnar anglikanerna den s.k. Lambeth-konferensen (uppkallad efter ärkebiskopens palats). I juli i år var det dags igen. De konservativa (eller som de själva säger, evangelikala) meddelade dock att de bojkottar konferensen och ordnade en egen konferens i Jerusalem 22-29.6.08. Den kallades Global Anglican Future Conference, förkortat GAFCON (varför kommer jag att tänka på förkortningen Komintern?). Jag ska behandla konferenserna i kronologisk ordning - jag återkommer snart till Lambeth, innan det skall jag se på Church of Englands kyrkomöte, och behandlar alltså nu GAFCON.
Redan i fjol hotade de konservativa, under ledning av den nigerianske ärkebiskopen Peter Akinola, att bryta sig ut ur den anglikanska gemenskapen och grunda en egen parallell kyrka. Då backade de dock. Vid GAFCON tog de åter ett steg framåt på splittringens väg.
Akinola kom med uttalanden om att det inte finns något hopp för den anglikanska gemenskapen, som måste räddas från liberala avfällingar.
"Our beloved Anglican Communion must be rescued from the manipulation of those who have denied the gospel and its power to transform and save, those who have departed from the scripture and the faith."
Många biskopar, inte bara från de forna kolonierna utan också inom England, meddelade att de bojkottar Lambeth-konferensen. En av dem, den Pakistan-födde Michael Nazir-Ali, biskop av Rochester i England, motiverade det så här:
"I would find it difficult to be in Eucharistic fellowship with, and teaching the common faith alongside, those who have ordained a person [Robinson] to be bishop whose style of life is contrary to the unanimous teaching of the Bible and the Church down the ages."
De c:a 1.000 kyrkoledare, inklusive 300 biskopar och ärkebiskopar, som samlades i Jerusalem 22-29.6.08 ansåg sig representera 35 miljoner av de 77 miljoner anglikanerna (vilket på deras hemsida - intressant nog - beskrivs som "a clear majority"). De beslöt i sitt slutdokument att grunda vad de kallar A Fellowship of Confessing Anglicans ("En gemenskap av bekännande anglikaner", FOCA). FOCA är ett nätverk som har beskrivits som "en kyrka i kyrkan", och det har ett uttalat reformatoriskt budskap. Reformatoriskt i betydelsen att det eftersträvar en reform av den anglikanska gemenskapen, alltså, inte i betydelsen att det vill tillbaka till den (lutherska) reformation som den anglikanska kyrkan aldrig egentligen genomgick på allvar. FOCA kan ändå, om det vill sig illa, ha samma effekt på den anglikanska kyrkogemenskapen som den lutherska reformationen hade på den katolska kyrkan: splittring. Detta var något som Martin Luther inte eftersträvade; hur det är med krafterna bakom FOCA är jag inte lika säker på.
Ärkebiskop Williams är upprörd över detta försök att ta över den anglikanska gemenskapen och beskriver det som "problematiskt på alla sätt".
Rev. Richard Kirker, ledaren för The Lesbian and Gay Christian Movement (LGCM) anser att GAFCON var frågan om en maktkamp, och pekar ut rika högerkristna amerikaner som krafterna bakom detta försök att ta över den anglikanska gemenskapen. Han menar dock att FOCA inte kommer att bli långlivad. Vi får väl se.
Källor och länkar: http://tinyurl.com/gafcon
