Svenska kyrkans kyrkostyrelse har som remissinstans uttalat sig om Socialdepartementets betänkande Ändrad könstillhörighet (SOU 2007:16). Yttrandet har diarienummer Ks 2007:639 och är undertecknat av ärkebiskop Anders Wejryd. Jag citerar en del av yttrandet, som tyvärr inte tycks finnas på nätet:
*
Principen om barnets väl är starkt förankrad i svensk lagstiftning. Sverige har varit, och är, en ivrig förespråkare för FN:s konvention om barnets rättigheter. I artikel 3 i barnkonventionen står det att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet när åtgärder som rör barn vidtas. Vi har t.o.m. en barnombudsman som har skyldigheten att omsätta konventionen i praxis, och är stolta över att vi i Sverige har skapat ett samhälle där barnens välbefinnande ofta får mycket hög prioritet.
Vi är därför synnerligen bekymrade över det sätt på vilket betänkandet i stort sett helt utelämnat konsekvenserna för barn i sitt förslag om att transsexuella ska tillåtas spara könsceller före operation för framtida assisterad befruktning. I sin motivering till varför detta ska tillåtas tar betänkandet upp att man arbetat utifrån ett ”barnperspektiv” vad gäller denna fråga. Man tar upp hur ett barn som upptäcker att hennes mor i själva verket är hennes far skulle kunna reagera. Vi citerar: ”Det kan säkert antas att en sådan upptäckt skulle skapa en viss undran och förvåning hos barnet, precis som hos alla barn som upptäcker något oväntat hos en förälder.” Vi anser här att betänkandet inte har bemödat sig om att se problematiken utifrån ett barns perspektiv; att en förälder, som man antagit vara ens mor i själva verket är ens far, kan knappast reduceras till ”något oväntat”. Man har här på ett mycket allvarligt sätt bagatelliserat ett faktum som skulle kunna bli till ett livslångt trauma för barnet. Vi anser därför att ett absolut krav för godkännande av könsbyte är att inga könsceller sparats sedan tidigare eller sparas före operationen.
Om man bytt kön så är det inte rimligt att man kan få använda sig av ett så tydligt uttryck för den gamla identiteten som könscellerna i en ny situation. Detta har dessutom betydelse för möjligheten att uppnå trygghet i den nya könsidentiteten. Den nya identiteten kan nämligen bli osäker om man skulle få möjlighet att bli biologisk förälder med utgångspunkt i den tidigare könstillhörigheten.
Vi anser inte, tvärt emot betänkandet, att ett förbud mot att spara könsceller kan ses som diskriminerande mot de transsexuella. Att bli förälder är inte en mänsklig rättighet. Om detta torde de flesta vara överens. Att bli förälder är inte ett stadium i livet som alla har rätt att uppnå, och som man kan diskrimineras ifrån. Genom att genomgå ett könsbyte, med allt vad det innebär, prioriterar den transsexuella mannen eller kvinnan könsbytet, som innebär sterilitet, framför möjligheten att kunna bli förälder. Beslutet om könsbyte fattas efter en lång period av överväganden, då även det faktum att man på grund av sitt beslut kommer att vara steril måste vägas in i beslutet.
*
Jag ställer mig nog kritisk till detta. Att ett barns far är dess biologiska mor (eller tvärtom) kan knappast vara värre än att barnet har två föräldrar av samma kön. Och det där med överraskningsmomentet stämmer lika väl in på att någon plötsligt får reda på att ens föräldrar inte är biologiska, utan adoptivföräldrar. Det är inte själva situationen som är besärlig, utan hur den hanteras. Kyrkostyrelsens farhågor är nog överdrivna.
Och att det här med föräldraskap skulle vara förankrat i den "tidigare könstillhörigheten" är direkt underligt. Det är ju personens egna gener som sitter i könscellerna, och det är personen själv som blir förälder, inte könstillhörigheten. Visserligen är föräldraskap ingen mänsklig rättighet, men det som kyrkostyrelsen förfäktar är ett slags tvångssterilisering - samma sak som för något enstaka decennium sedan idkades gentemot psykiskt sjuka åtminstone i Sverige. Det är en tradition som det nog är hög tid att bryta.
Att säga att man prioriterar sterilitet mer än föräldraskap genom ett könsbyte stämmer endast om kyrkostyrelsen får sin vilja igenom.
Det är upprörande att en kristen kyrka kommer med sådana här omänskliga synpunkter!
