Deus semper maior!

Kotimaas chefredaktör Olav S. Melin har tidigare innehaft samma position både vid Kyrkpressen och vid Kyrkans tidning i Sverige. Han skriver i Hufvudstadsbladet idag (4.12.07) en kolumn med rubriken Het fråga välsigna samkönade (http://tinyurl.com/39ps2z). Där kommenterar han partnerskapsseminarierna som hölls förra veckan.

*

Slutsatsen torde vara, att kyrkan ännu inte är mogen att fatta något beslut. På församlingsplanet finns ett tydligt uttalat motstånd, vilket gör att kyrkan skyndar långsamt. Skiljelinjen går inte mellan samhälle och kyrka utan inom kristenheten.

[...] för den lutherska kyrkan finns ingen återvändo. Den stora frågan är vad kyrkomötet beslutar om och när det gör det. En parrelation identisk med äktenskapet mellan man och kvinna lär det inte bli. Av teologiska skäl, liknande katolikernas. Men kan en välsignelse komma i fråga?

[...] Välsignelsen är inte en privat handling, utan den uttrycker kyrkans tro på vad Gud vill.

Teologiska kommittén i Sverige motiverade sitt ja till en kyrklig välsignelse med att det bibliska skapelseperspektivet ger utrymme för förändring därför att skapelsen är en pågående process. I sin relation till Gud, till andra människor och till skapelsen blir människan sig själv. Varken könet, etniciteten eller den sociala rollen kan stå i vägen för relationen. I sina liknelser åskådliggör Jesus hur illa det är om formen får bli förmer än innehållet, sabbaten viktigare än människan och äktenskapet viktigare än relationen. Bibelutläggningen är argument för en större öppenhet också i förhållande till homosexuella.

I debatten om kyrkan och de homosexuella åberopas från motståndarhåll en så kallad klassisk kristendom. Det är en statisk tro som inte är öppen för förnyelse och förändring oavsett tid och rum. En sådan gudsbild formas mera av Traditionens makt och rädsla för det främmande än av en levande tro på en levande Gud som sagt: Se jag gör allting nytt. En omprövning måste vara möjlig i allt som har med människosyn, gudsbild, kyrkosyn och samhälle att göra.

*

Tack, Olav, för dina synpunkter!

Genuine forgiveness is not an easily cultivated art. Especially when we have been gravely wounded by another person, our basic human dignity affronted, it is no simple task to forgive. Nor should it be done lightly. For we need also to recognize and affirm the anger, the pain, the betrayal, or the sense of injustice that we feel when genuinely hurt.

- Wendy M. Wright

as quoted on God's Politics
http://tinyurl.com/3dqn9b

The general synod of the Church of Iceland voted in October to allow priests to validate cohabitations between two members of the same sex, IceNews Network reports (31.10.07). This makes the Icelandic church one of the most liberal in the world in this matter. The church now waits for the parliament to change the law.

Bishop Karl Sigurbjörnsson is satisfied with the outcome of the decision which is perhaps the first of its kind. Although there was disagreement on the issue, Sigurbjörnsson said the congregation was able to reach a compromise.

The church had long debated the definition of marriage. Some members of the synod believe that marriage is a holy union between any two individuals while others maintain that marriage is a holy union between individuals of opposite sex only. As a compromise, the church has not changed the traditional heterosexual definition of a marriage. However, the church did allow same-sex relationships to receive some validation from the church.

*

Earlier this year, the priest synod of the Church of Iceland voted against a proposal regarding legalizing same-sex marriage in Iceland by 64 votes to 22. The blogger MadPriest reports this, quoting the Iceland Review (which seems to experience some technical difficulties at present).

"I’m ashamed on behalf of the State Church - and I know many priests agree with me - for the fact that the fight for gay and lesbian rights did not go further at this conference," Rev. Bjarni Karlsson told Fréttabladid.

"The priests don’t own the church; that is not the way it is. The church belongs to Jesus Christ and the church is formed by every congregation the country. So although this was rejected in one election, it is not the end," Karlsson said. "I believe all people, also those against gay rights, realize that our community and the church will eventually reach the maturity to respect all people, regardless of their sexual orientation."

*

Sources and links: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/12/iceland-church-blesses-gay-partnerships.html

These statements about the Bible were written by children and have not been retouched or corrected (i.e., bad spelling has been left in).

*

St. John, the blacksmith, dumped water on Jesus' head.

Vi firade Första söndagen i advent här i Borgå igår, liksom på andra håll. Vår huvudgudstjänst gick av stapeln i Lilla kyrkan med Mats Lindgård som liturg och mig som predikant. Som vanligt hade vi mångsidig musik - Cornicines Borgoensis fyllde kyrkan med smattrande trumpeter och barnkören Diskanten med ljuva späda röster. Det var verklig fest!

Den uppmärksamma läsaren märker att Karin Långström Vinge har publicerat en adventspredikan på Predikantbloggen, men att jag har inte gjort det, trots att jag alltså också predikade. Jag talade denna gång fritt utan nedskrivna tankar, och har därför inget att publicera. Jag tycker att jag (med Guds hjälp!) fick till det riktigt bra, och folk verkade uppskatta både skämten och budskapet - men inget är nedskrivet.

I vanliga fall är jag ju noga med formuleringarna och skriver ner predikningarna ord för ord (även om de ibland förändras i själva situationen) - och så är det lugnare på det sättet. Att predika utan manuskript är svettigt och adrenalinframkallande - men roligt som omväxling!

Min mor och min far, när jag var liten,
de lärde mig be en aftonbön.
Den gjorde mig trygg, den lilla riten,
den lugnade mig och var så skön
- min aftonbön.

Den bön som jag bär, vad än mig händer,
så djupt i min själ är denna bön.
Den barnatro som till Gud sig vänder
har trygghet mig gett och ett nytt rön:
min aftonbön.

Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
du förbliver, Fader vår.

Tacksam skall jag väl alltid vara
till mor och till far för denna bön.
Fast livet är svårt, jag rids av mara,
den värmer mig än, är evigt grön
- min aftonbön.

Gud som haver ...

*

Kommentar: Jag fick för mig att jag ville skriva något i tangotakt, men sedan när jag hade den här sången färdig märkte jag att jag inte ville kompa den med ett klassiskt tangostuk. Men vad gör det - jag är nöjd med den i alla fall. Detta är en av de sånger som jag har framfört mest.
Den uppmärksamma läsaren märker kanske att refrängens text inte är min egen (fast jag skrev en ny melodi till den).

På fredag kväll åkte kantor Mikael och jag i hans bil ner till Pellinge för att fira adventsandakt i S:t Olofs kapell. Andakten var lyckad och stämningen fin, men det var inte det jag ville blogga om nu.

På väg till Pellinge (c:a kl 17:30) körde vi mot Bjurböle då vi plötsligt blev stoppade av en person i reflexväst. En ambulans körde med påkopplade sirener och blåljus upp mot Borgå och sjukhuset. När vi fick åka vidare såg vi en ambulans till, brandkåren och en bärgningsbil som lastade två personbilar med intryckt framända. Tydligen hade de råkat ut för en frontalkrock.

Vägen är slingrig och rätt smal och det var beckmörkt. Föret var rätt gott då - nu har det ju snöat och töat, så det är värre. Bilarnas hastighet har jag förstås ingen aning om, men vid en frontalkrock är den sammanlagda effekten ju dubbelt så stor.

Herre, förbarma dig! Hela dem som skadades och håll din hand över alla i trafiken! Hosianna - Herre, hjälp!

Viisi suomalaiskaverusta ajoi lomamatkalle Ruotsiin rajan yli. Tullissa heidän autonsa tutkittiin.
"Kaikki on muuten hyvin," totesi tullimies, "mutta yhden teistä on jäätävä pois kyydistä."
Kun kaverukset kysyivät syytä tähän, vastasi tullimies, että he matkustivat Audi Quattrolla, joten vain neljä ihmistä saa olla kyydissä.
"Tämähän on ennenkuulumatonta! Kutsukaa esimiehenne heti paikalle!"

Esimies saapui, tutki hetken autoa, ja totesi:
"Kaikki on tosiaan kunnossa, mutta yhden on jäätävä pois kyydistä. Tämä on neljän hengen auto."
Auton kuljettaja näytti rekisteriotetta: "Katsokaas nyt, tässähän lukee selvästi, että auto on rekisteröity viidelle!"
Tullimies: "Turha teidän on yrittää huijata tuolla suomalaisella väärennetyllä rekisteriotteella. Nythän on EU ja kaikki, kyllä me osaamme kieliä. Quattro on italiaa, ja tarkoittaa neljää. Voitte jatkaa matkaa, kun yksi jää pois kyydistä."

Tuskastunut kuljettaja vaati tietää, onko paikalla yhtään vielä korkeammassa asemassa olevaa tullivirkailijaa.
"No onhan meillä tulliaseman päällikkö, mutta hän on juuri nyt selvittämässä erittäin törkeää tapausta, jossa neljä ihmistä yrittää ylittää rajan yli Fiat Unolla."

*

Lähde: Linus blogg
http://linustankar.blogspot.com/

I oktober bloggade jag om att både Stockholms domprost Åke Bonnier och prästen Niklas Olaison har blivit anmälda för Stockholms domkapitel för en text i en tidning som domkyrkoförsamlingen ger ut. Dagen (15.11.07) berättar om domkapitelsutslaget.

*

Domkapitlet fastslog i ett beslut vid ett sammanträde nyligen att Olaissons bibeltolkning inte stämmer överens med gängse tolkningstraditioner inom Svenska kyrkan men att han har sin rätt att fritt uttrycka sin tolkning av vissa bibeltexter.

Även tidningens ansvarige utgivare, domprosten Åke Bonnier anmäldes till domkapitlet. Domkapitlet anser att Bonnier förtjänar "viss kritik" för att inte ha låtit flera tolkningstraditioner komma till uttryck i tidskriften. Det skulle han ha gjort, för att "motverka risken för att artikeln skulle få oönskade effekter", skriver domkapitlet.

*

Olaisons tolkningar kan ses som kontroversiella, men han kommer med ett fräscht och utmanande tänkesätt som det är värt att lugnt fundera kring. Att så inte skedde, utan vissa element i stället skrek i högan sky och kom med dk-anmälan mot Olaison, måste ha varit en bidragande faktor till att han har valt att säga upp sig från sin tjänst i Stockholms domkyrkoförsamling och nu har återgått till Botkyrka församling utanför Stockholm där han tidigare har arbetat.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=145294

Texterna för Första söndagen i advent enligt andra årgången

Första läsningen: Sak 9:9-10
Ropa ut din glädje, dotter Sion,
jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna,
på en ung åsnehingst.
Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim,
alla hästar i Jerusalem.
Krigets vapen skall förintas.
Han skall förkunna fred för folken,
och hans välde skall nå från hav till hav,
från floden till världens ände.

Andra läsningen: 1 Pet 1:6-12
Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro - och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld - skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte men tror på honom och kan jubla i outsäglig, himmelsk glädje då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning.
Det var denna räddning som profeterna sökte och forskade efter när de profeterade om den nåd som ni skulle få. De ville utröna vilken och vad slags tid som Kristi ande i dem syftade på när den förutsade de lidanden Messias måste utstå och den härlighet som skulle följa. Det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Detta har nu kungjorts för er av dem som i helig ande, sänd från himlen, kommit till er med evangeliet, detta som änglarna längtar efter att få blicka in i.

Evangelium: Mark 11:1-10
När de närmade sig Jerusalem och var vid Betfage och Betania vid Olivberget skickade han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå bort till byn där framme. När ni kommer in i den hittar ni genast en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den." De gav sig i väg och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port, och de tog den. Några av dem som stod där frågade: "Vad gör ni? Tar ni åsnan?" Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå. De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!"