Jag längtar, jag längtar
att få se den stora dan
då Herrens ljus från väst till öst ska skina,
och jag längtar, säger Herren,
att få samla mina barn
som hönan samlar kycklingarna sina.
Skapelsen suckar och våndas,
för den längtar efter Gud.
I Honom den lever och andas
och prisar Honom med olika ljud.
Bröder och systrar, med kärlek
ska vi sköta om Guds natur.
Han ska en gång ställa oss frågan
hur vi har skött om växter och djur.
Jag längtar ...
Människan suckar och våndas,
för hon längtar efter Gud.
I Honom hon lever och andas
men bryter ändå mot alla Hans bud.
Bröder och systrar, med kärlek
ska vi älska och tjäna varann.
Gud ska en gång ställa oss frågan
om vår kärlek till vår nästa var sann.
Jag längtar ...
*
Kommentar: En tid efter att jag hade skrivit den här sången kom jag till högmässan i Gamlakarleby kyrka med min dåvarande flickvän - försenade som vanligt - just som ingångspsalmen sjöngs. Det var domsöndag, och psalmen i fråga var nr 140, Ack saliga dag. Flickvännen och jag bara tittade på varann - för de två första takterna hade samma melodi som min sång, med undantag för rytmen!
Först blev jag till mig, men insåg sedan att det bara var början som liknade; annars var det nog olika melodier. Skönt! Inga plagiatbeskyllningar!
