Jag har skickat ut förfrågningar till en mängd olika personer för att höra om de vore intresserade att stöda Helene i biskopsvalet. De flesta svaren var sakliga, oberende om de var jakande eller nekande. Många lät helt bli att svara.
Så fanns det också en kategori mindre sakliga svar. Exempelvis följande, som jag fick 7.4.06.
”Bästa Karl,
Tack för Ditt meil genom vilket jag kunde identifiera Dig. Tyvärr kan jag inte stöda Helene Liljeström. Orsaken är sådan att Du kunde också fundera på den. Den har absolut ingenting att göra med kvinnliga präster utan har en mycket djupare orsak. Själv jobbar jag i ett yrke som håller nästan helt att övertas av kvinnor. Av fem kirurger på min enhet är jag nuförtiden den enda. I medicinska fakulteten är den absoluta majoriteten kvinnor. Det gäller troligen också andra fakulteter, möjligen också den teologiska (bråket om kvinnliga präster kommer troligen att få en naturlig lösning på detta sätt). Om hos oss en kvinnlig och manlig läkare söker en tjänst med i stor sett samma meriter, måste man välja kvinnan, ty hon klagar annars på könsdiskriminering och vinner besväret. Juridiska fakulteten varifrån dom mest inflytelserika människorna kommer är överfolkad av kvinnor. Domstolarna kommer att överfolkas av kvinnliga domare, gissa om män får rättvisa i till exempel vårdnads- eller våldtäktstvister. Ministerierna får allt mera kvinnliga högre tjänstemän, som naturligtvis hårt håller på kvinnor.
Pojkarna klarar sig så pass dåligt i vårt skolsystem och invalssystem till universiteten att Väestöliitto-Befolkningsförbundet torde ha en arbetsgrupp med arbetsnamnet "rädda den finska mannen".
Summa summarum, om Du är man, tänk över allt detta. Naturligtvis förstår jag att Du försöker plocka poäng i offentligheten med att stöda en kvinna och Du kommer troligen att bli en pressens och radions gunstling. Jag behöver inte mera dessa poäng, så jag har fortfarande mod att hålla på mitt eget kön!
Hälsningar
[underskrift]”
Samma dag besvarade jag det som följer. Jag är lite stolt över att jag lyckades hålla tillbaka min irritation över de minst sagt svinaktiga insinuationerna i slutet. Medvetet förolämpande, skulle jag rent av vilja påstå.
”Hej!
Tack för svaret, även om det inte var det som jag hoppades på.
Jag är inte intresserad av personers kön, så länge ingen blir åsidosatt bara av den orsaken. Männens problem är reella, liksom kvinnornas, och vi bör anstränga oss för att lösa dem. Det har dock inte med biskopsvalet att skaffa, utan här söker åtminstone jag den bästa kandidaten. Denna gång råkar det vara en kvinna.
Poängplockning är irrelevant i sammanhanget. Om en handling ger pluspoäng i någons bok, ger den minuspoäng i någon annans. Det jämnar nog ut sig.
Må bästa person bli biskop!
Ha en välsignad påsk och en skön vår!
Kalle af”
