Deus semper maior!

SLEY ilmoitti kotisivuillaan (http://www.sley.fi/html/fi/1173169714628851350.html) viime sunnuntain Hyvinkään tapahtumista näin:

"Tammikuun lopulla oli paikallisessa Aamuposti-lehdessä juttua, että ”nyt ei sitten enää neuvotella herätysliikkeiden kanssa”. Siispä Pirkko Ojala varmisti asiaa vielä kynttilänpäivänä 4.2 [vs khra] Tauno Tuomiselta ja sai vastaukseksi: "Jyrki Rauhala on liturgina, minä ja Pertti Niiranen ollaan ehtoollisavustajina".

noin 10 min. vaille 10.00 saapui pastori Petra Pohjanraito sakastiin kertoen saaneensa työtehtävämääräyksen (ehtoollisavustajaksi) Tauno Tuomiselta. Paikalla mm. messun liturgi Jyrki Rauhala, messun vieraileva saarnaaja Ari Norro, Pirkko Ojala, vs. kirkkoherra Tauno Tuominen.
Tilannetta seuranneessa keskustelussa Ari Norro ilmoitti, että ei voi tässä tapauksessa osallistua messun toimittamiseen saarnaajana ja on valmis väistymään. Samalla Norro ilmoitti, ettei halua mitenkään sotkea seurakunnan päätöksiä vaan kunnioittaa niitä.
Sitten Petra Pohjanraito oma-aloitteisesti sanoi "minä lähden nyt sitten, on minulla paljon muutakin tekemistä". Vs. kirkkoherra Tauno Tuominen ei kehottanut Pohjanraitoa väistymään eikä myöskään rohkaissut jäämään. Muutoinkaan Tuominen ei ottanut osaa keskusteluun paitsi todeten Pirkko Ojalalle; "minä varmaan sitten erehdyksessä kerroin että avustajana on myös Pertti Niiranen"."

Kyseessä vaikuttaisi siis olevan väärinkäsitys, joka perustui Tuomisen väärään informaatioon. Mahdollisesti tieto Niirasesta avustajana Pohjanraidon tilalla oli muistihatkahdus. Jos sotkun aiheuttajaa on nimettävä, se olisi siis Tuominen.

Mikäli kysymyksessä on inhimillinen erehdys tai halu kärjistää tilannetta, on ulkopuolisen hankalampi sanoa.

Olen saanut tiedon että tänään Aamupostin yleisönosastossa vs khra Tuominen toteaa srk:n sitoutuvan kirkon hyväksymään naispappeuteen ja piispainkokouksen päätökseen, sekä sanoo että srkn osalta kaikki oleellinen on nyt sanottu.

Lars Gårdfeldt (2005, 42) skriver:

"I 'Genusrelationer i gungning - Om Paulus, jämställdhet och forskningsprogram' gör professor Henry Cöster en [...] tolkning av den kristna människosynen, utifrån en exeges av Galaterbrevet 3:28. Cöster skriver:

"Paulus är i sin problemställning och i sina uttryck bestämd av att han är farisé. Detta kan i så fall förklara varför Paulus i Gal 3 använder de fariséiska formuleringarna:
'Jude eller grek' Dvs kulturellt måste man välja om man skall vara jude eller ej
'Slav eller fri' Dvs den messianska befrielsen innebär befrielse ur slaveri.
'Man och kvinna' Dvs antropologiskt är människa symbiosen av nam och kvinna.
När nu Paulus har en i förhållande till fariséerna motsatt uppfattning så innebär det en negation av de fariséiska uttrycken, dvs:
Icke 'Jude eller grek'
Icke 'Slav eller fri'
Icke 'Man och kvinna'
Negationerna betyder således:
Både jude och grek
Både slav och fri
Oavsett man eller kvinna
Den genusrelevanta sista formuleringen tycks således vara en polemik mot den fariséiska föreställningen att människans 'värde' eller gudsrikestillhörighet ligger i hennes biologiska symbios. Istället har Paulus en tydlig och stark distans för att inte säga avoghet till denna genusrelaterade samlevnad mellan manoch kvinna. Människa är varje individ som man eller kvinna."

Innebörden i Cösters utläggning av bibeltexten är således att människan inte behöver förtjäna sitt människovärde, genom att ingå i symbios med det andra könet, i syftet att ge liv. Människovärdet är kort sagt inget som förvärvas genom att man ingår i symbiosen "man och kvinna", människovärdet är något man redan äger, som man eller kvinna."

I anslutning till detta konstaterar Gårdfeldt i not 62:

"Den romersk-katolske teologen Mark D. Jordan understryker även han genusrelevansen i Paulus formulering i Galaterbrevet 3:28 om att "nu är ingen längre man och kvinna". Jordan menar att formuleringen utgör en appell att gå emot all form av äktenskapsteologi byggd på nödvändiggjord könsdualitet. Därmed blir även äktenskap mellan man och man, respektive mellan kvinna och kvinna, möjliga."

(Jag är medveten om att mina hänvisningar till både Cöster och Jordan är andrahandscitat, citerade genom Gårdfeldt, vilket i en akademisk text vore metodologiskt felaktigt. Jag har dock inte ännu hunnit kolla citaten - till vilket kommer att detta blogginlägg inte är en akademisk avhandling, utan ett inlägg i den pågående debatten.)

... it is not our politics that constrains us to say and do what we do and say in opposition to apartheid and in working for a new South Africa. It is precisely our relationship with God, it is our worship, our meditation, our attendance at the Eucharist, it is these spiritual things which compel us to speak up for God, "Thus saith the Lord ...," to be the voice of the voiceless. For many the spiritual is utterly central to all we are and do and say.

- Desmond Tutu
from "Cry Justice!"

as quoted on God's Politics
http://www.beliefnet.com/blogs/godspolitics/2007/03/voice-of-day-desmond-tutu.html

Mira frågade:

Du, Kalle, hur skriver man egentligen en predikan? Jag menar, var börjar du? Var tar du idéerna? Hur bygger du upp den.
sign. "en som aldrig frågat förr och inte bor i Borgå så hon kunde komma och lyssna på predikningarna och dra sina egna slutsatser"

Nå, det är nog tillåtet också för utsocknes att komma till våra gudstjänster här i Borgå. Välkommen bara!

Men skämt åsido:
Jag kan naturligtvis svara bara för mig själv. Kollegerna kanske gör annorlunda. Själv brukar jag börja med att läsa predikotexterna ur handboken i början av veckan, och så låta dem ligga och mogna. I princip kunde det vara bra att läsa dem i sitt sammanhang och på grundspråket, och det gör jag också ibland. Ändå känner jag Bibeln så pass bra efter att ha studerat den dagligen i trettio år sådär, att jag nog på ett ungefär vet vad texterna handlar om.

Så måste man minnas att en predikan inte är ett bibelstudium. De är två olika genrer. I en predikan ska man inte bena ut alla exegetiska knoppfrågor (vilket jag annars tycker vore intressant), utan ge församlingen något att fundera på och meditera över under den kommande veckan. Det exegetiska arbetet ska vara predikans bakgrund, inte dess innehåll. Som biskop Erik en gång uttryckte det: "Det är viktigare att vara allmänt förberedd än att vara specifikt förberedd."

Men så själva skrivandet. Det tar vid mot slutet av veckan - fredag kanske - när texterna har fått puttra under locket några dagar. Då granskar jag handboken igen, och väljer vinkling utgående från hur texterna har "öppnat sig" för mig. Jag börjar med någonting intresseväckande - för annars slutar folk snabbt att lyssna - och går sedan igenom tematiken i texterna, om än inte nödvändigtvis texterna som sådana. Så drar jag slutsatser av det jag tidigare har sagt, för det är det som är poängen med en predikan: synpunkter på det kristna livet i vår tid och i vårt samhälle. Alla slutsatser vill jag inte säga ut, för något måste man lämna åt lyssnaren att upptäcka själv.

Jag varken kan eller vill undvika skämt och ordlekar, för de upprätthåller intresset hos lyssnaren, bara de inte blir så tongivande att de stjäl intresset från huvudsaken. Det var en som sade, att "varje bra tal skall innehålla minst fem vitsar - utom jordfästningstal. Där räcker det med tre." Jag följer inte detta slaviskt, särskilt inte vad gäller griftetal, men principen är nog den rätta. För mig åtminstone, andra gör på sitt vis.

Att skriva en 10-15 minuters predikan tar för mig med denna metod mellan två och sex timmar vid datorn.

När jag låg på Mejlans sjukhus, fick jag naturligtvis en mängd mediciner. Som tur var stack de inte mig varje gång, utan gav dem ofta genom mitt dropp.

En gång när en av sjukskötarna gav mig en spruta genom att sticka den i slangen, passade jag på att vråla: "AAJ!" just som han stack. Han hoppade till men flinade sedan gott.

Någonting måste man ju pigga upp vardagen med...

Följande insändare publicerades i JT 3.3.07 och fick avsluta den (vad jag har förstått) tidvis hätska debatt om homosexualitet som har pågått där. Jag publicerar den här på bloggen med behörigt tillstånd.

"En gång till

Innerst in handlar det alltid om samma sak: viljan att eliminera, eftersom någon inte passar in i ens världsbild. Det finns bara olika grader. Någon vill "bota" homosexualiteten. Någon vill hålla på med förolämpningar och hets och använda sin tro som ursäkt, vilket flera än en gång har lett till självmord hos offren. Någon vill hitta en gen, eftersom det då kunde vara enklare att hindra "fel" slags människor från att bli födda. Någon vill slå, någon vill döda. Någon hittade på gaskammare. Fast det låter drastiskt - ja, det handlar om samma sak, alltid. Och det borde människorna lära sig att reagera på i tid, eftersom om man tiger och ser på, deltar man i att förstöra någons liv.

Vi kommer aldrig att godkänna att det skulle vara rätt att diskutera oss (varken personligen eller som människogrupp) och vår rätt att finnas och älska varandra samt vår rätt till jämställdhet i samhället på det sättet Förars och hans likasinnade gör. Inte heller torde vi ha någon som helst skyldighet att komma med vetenskapliga bevis på att vi får vara de vi är.

Vi kan inte sluta beundra logiken i handlingen, när man får stort sätt skriva vad som helst om homosexuella - jämförelser med pedofiler, knarkare och mördare har vi ofta fått vara med om - och skriverierna godkänns och tas in i tidningens spalter. Man får dessutom säga vad som helst om oss på diverse bloggsidor samt även i riksdagen och från predikstolen.

Gärna vill vi se att ni, bästa människor, byter ordet homosexuella till mörkhyade, romer eller vänsterhänta och fortfarande accepterar samma stil. Det är inte tillåtet, det vet vi. Man ska inte behöva höra eller läsa att man har fel färg från vissas synvinkel.

Men när det handlar om homosexuella, är det alltid bara fråga om åsikter och yttrandefrihet. Även om vi med namn får påpekanden på insändarspalterna om att vi vägrar att godkänna att vi skall "botas" från det vi skapats till, är det m.a.o. fortfarande tillåtet?

Leena och Marina Furubacka"

Sain seuraavansisällöisen sähköpostin:

"Hei Kalle,
minulla on toisen käden tietoa Hyvinkään kirkossa viime sunnuntaina tapahtuneesta. En itse ollut paikalla, mutta puhuin Petra Pohjanraidon kanssa jo ennen puoltapäivää.

Päätelmäsi, että työlistaa oli muutettu, ei ole oikea. Työlistasta oli ollut jopa kirjoitus jo viikkoja sitten Aamupostissa, ja siinä todettiin, että enää srk ei järjestele vaan SLEYn kirkkopyhässä ehtoollisavustajana on nainen. Paikallinen SLEYn pj ja ainoa julkisuudessa esiintyvä edustaja, 70-vuotias Pirkko Ojala (joka on myös kirkkovaltuutettu ym) lukee lehteä varmasti, sillä häneltä on ollut yleisönosastokirjoitus mm. eilen ja tänään (!). Hän oli sakastissa myös sunnuntaina ja hän väittää lauantaina saaneensa vs khralta toisen tiedon sunnuntaina paikalle tulevista papeista. Vs khra ei varmaankaan ole varsinaisesti väärää tietoa antanut, mutta jotain voi päätellä siitä, että työvuorossa oli PEtra ja SLEY luuli että sinne tulee PErtti. (Tätä ei ole lehdissä todettu, mutta voihan tuon kuulla väärin. Kenties?)

En ehdi nyt kirjoittaa enempää, mutta ehkä sinua kiinnostaa tämäkin."

Että sillä tavalla. Olen sitten kaiketi erehtynyt - valitan. Kiitos tiedoista.

I Hufvudstadsbladet ingick idag nedanstående insändare, som den uppmärksamme läsaren märker är en förkortande bearbetning av ett tidigare blogginlägg.

***

I Hbl 4.3 skriver Stig-Erik Enkvist en insändare, som förnekar att en person kan vara både kristen och homosexuell. Jag tar naturligtvis avstånd från detta, och sin åsikt får han stå för själv. Han motiverar den dock med Sodomsberättelsen (1Mos 19) vilket är ett sakfel.

Sodom var en rik och mäktig stad söder om Döda havet. Dess (ospecificerade) synd var "mycket svår", så Gud beslöt att bestraffa den. Han skickar två änglar för att granska situationen. Det som de råkar ut för har ibland tolkats på ett sätt som har lett till stort lidande för många människor.

När änglarna kommer till Sodom, får Lot syn på dem och erbjuder dem natthärbärge, såsom gästfrihetens lagar krävde. Stadsborna kommer för att våldföra sig på dem. Lot försöker med övertalning beskydda sina gäster, men stadsborna vänder sig då mot honom också, eftersom även han var en främling där. Änglarna räddar Lot från stadsbornas händer, och uppmanar honom sedan att lämna staden med hela sin familj. Efter att Lot och hans familj har gett sig av förgör Gud staden och dess omgivningar.

Den olyckliga tolkning som jag nämnde ovan är att Sodoms synd skulle ha varit homosexualitet (vilket har gett upphov till termen "sodomi"). Så är dock inte fallet. Sodoms synd var i första hand våldsam främlingsfientlighet. Stadsborna tänkte helt klart ligga med "främlingarna", men det var frågan om våldtäkt, inte sexuellt umgänge som sådant. Våldtäkt (må vara hetero- eller homosexuell) är ju inte en sexuell handling utan en våldshandling, om än med sexuella övertoner. Att våldta en man var att frånta honom hans manlighet, och ansågs därmed vara värre än att "bara" misshandla eller döda honom. Motivet till denna planerade våldtäkt var inte heller sexuell "perversion", utan främlingsfientlighet, vilket kommer till synes i hur snabbt de vände sig mot Lot med xenofobiska invektiv när han försökte hindra dem.

Hes 16:49 nämner en andra synd som Sodom begår, nämligen att denna rika stad inte hjälper den som är fattig. Jesu utläggning i Matt 10:5-15 stöder dessa synpunkter: Om någon stad som lärjungarna kommer till inte tar emot dem eller lyssnar till dem (alltså inte idkar gästfrihet eller barmhärtighet) kommer det att gå värre för den än för Sodom.

I Bibelns många hänvisningar till Sodomsberättelsen nämns inte homosexualiteten. Det samma gäller kyrkofäder och andra antika författare som kommenterar berättelsen. Det är först i betydligt senare tid som den ”homosexuella tolkningen” gör entré.

Slutsatsen av allt detta är alltså att Sodomsberättelsen inte kan användas för att motivera en homofob inställning, trots att den historiskt sett har använts just så. Det vore nämligen att överförenkla problematiken.

Karl af Hällström
pastor, kaplan
Borgå svenska domkyrkoförsamling

Piispat ottivat kantaa Halide Latifin puolesta. Kiitos siitä!

***

Igår skickade biskop Gustav Björkstrand på biskopskollegiets vägnar ett ställningstagande till Utlänningsverket och till Helsingfors förvaltningsdomstol, rapporterar Kyrklig tidningstjänst. Ställningstagandet gäller den gamla kosovoalbanska kvinnan Halide Latifi, som f.n. är bosatt hos sin brorson i Borgå, men som hotas av utvisning. Biskoparna vädjar för att hon skall få stanna i Finland. Jag applåderar detta!

Ställningstagandet lyder i sin helhet:

En grupp kulturarbetare i Finland har vädjat till landets lutherska biskopar till förmån för den utvisningshotade 71-åriga kosovoalbanska flyktingen Halide Latifi, som enligt uppgift lider av depression och är delvis förlamad. Tidigare vädjanden från medborgarhåll till förmån för henne har inte lett till resultat. För närvarande pågår namninsamlingar för kvinnan bland annat i Borgå stad.
Enligt utlänningsverket har Halide Latifi inte sådana familjebindningar till landet som skulle möjliggöra ett positivt beslut. Utlänningsverket har inte heller ansett sig kunna fatta ett positivt beslut om uppehållstillstånd på basen av individuella mänskliga orsaker. Besvär är i det senare fallet inlämnat till Helsingfors förvaltningsdomstol, men hon kan utvisas redan under den behandling av frågan som brukar ta i medeltal ca 7 månader, detta trots att hennes brorson, hos vilken hon bor, har lovat att sörja för henne.
På basen av den utredning vi har gjort kan man fråga sig om det finns uppenbara brister i vårt lands sätt att behandla dylika frågor när det gäller kärleken till nästan och rimligheten i besluten. Den gällande lagstiftningen har av utlänningsverket tolkats strängt både när det gäller familjebegreppet och definieringen av de individuella mänskliga orsakerna som skulle medge ett positivt beslut.
När det gäller familjebegreppet borde man i betydligt högre utsträckning beakta det lands traditioner därifrån personen ifråga kommer. Grundlagsutskottet har betonat att man när det gäller det skydd som enligt de mänskliga ensamrätterna tillkommer flyktingar också borde beakta att familjebegreppet kan ha en vidare innebörd i andra delar av världen än det har hos oss. Den praxis som har utformats i vårt land är för starkt dominerad av vår egen tolkning av familjebegreppet.
När det gäller frågan vad som kan anses vara tillräckliga individuella mänskliga orsaker för ett positivt beslut har också denna aspekt tolkats mycket strikt av Utlänningsverket. Man borde som lagstiftningen förutsätter klarare beakta om ett negativt beslut måste betraktas som oskäligt för den sökande med tanke på hälsotillståndet, de band som har uppstått i landet eller med tanke på de förhållanden som den sökande skulle komma till i sitt hemland. När det gäller den sistnämnda aspekten är det intressant att Finland i motsats till de övriga nordiska länderna har lyckats sända tillbaka personer till Kosovo, fastän 90-95 % av de traumatiserade människorna därifrån inte kan få adekvat medicinsk hjälp i sitt hemland. Latifis möjligheter att få denna vård i Kosovo torde kunna betraktas som ringa.
Fastetiden påminner oss om allas vårt ansvar för den lidande och nödställda människan, inte bara i vårt eget land utan var hon än befinner sig. Hennes situation bör ses som en helhet, så att alla aspekter beaktas. Barmhärtighet och kärlek måste vara riktmärket för allt vårt handlande när det gäller vår nödställda nästa.

Borgå den 6 mars 2007

För de lutherska biskoparna i Finland

Gustav Björkstrand
Biskop i Borgå stift

http://195.236.185.50:8080/EVLUutiset.nsf/Documents/961ECC2F76D66854C22572960047664D?OpenDocument&lang=SV

I söndags ordnade Hyvinge församling en gudstjänst, där en gästpredikant skulle predika på initiativ av en församlingsmedlem. Gästen kom från SLEY, den finska evangeliföreningen, som hör till de konservativaste rörelserna inom vår kyrka. Gästen i fråga var (naturligtvis) kvinnoprästmotståndare, och SLEY hade tydligen i god tid kollat med församlingen att ingen kvinnlig präst skulle medverka i gudstjänsten, ens som nattvardsassistent.

När gudstjänsten skulle börja, uppenbarade sig ändå en präst som omisskännligen var en kvinna och meddelade att hon enligt arbetslistan skulle assistera vid nattvarden. Detta hade enligt t.f. kyrkoherden meddelats till SLEY, men åtminstone gästpredikanten hade tydligen inte hört om saken. Han blev upprörd, kallade den kvinnliga pastorn "s.k. präst" och meddelade att han avlägsnar sig från platsen om hon medverkar i gudstjänsten. För att bevara friden avlägsnade sig kvinnan i stället. T.f. kyrkoherden, som var närvarande vid meningsutbytet, var enligt egen utsago så paff att han inte hade kommit sig för att säga någonting alls.

I ett krismöte på måndag kom församlingens präster överens om att inga specialarrangemang i fortsättningen kommer att göras. Församlingen gör upp sina arbetslistor, och eventuella gäster får finna sig i dem.

Detta kan man plocka ihop från de olika källor som jag har haft tillgängliga: Iltalehti, Kotimaa, Aamuposti och Jari Rankinens blogg - jag nämnde själv om saken igår. Ingen av källorna innehåller alla fakta; alla utelämnar någonting.

Den slutsats som jag drar av detta är att arbetslistan hade ändrats under de månader som hade gått sedan SLEY kollade upp saken med församlingen. Sådant händer av många olika orsaker, och särskilt en mindre central person som en nattvardsassistent kan lätt bytas ut av praktiska skäl. Ingen illvilja måste antas från församlingens sida.

SLEY hade eventuellt haft en kommunikationsmiss - om de hade fått veta att ändringen hade skett, hade de tydligen åtminstone inte meddelat den utsände predikanten, som därmed hade blivit ställd när saken uppenbarades. Att han reagerade med så svinaktiga invektiv som han gjorde, kan därför vara förståeligt (om än inte acceptabelt).

Den enda som egentligen går fri i allt detta är den kvinnliga pastorn själv, som i stället för att hålla på sin rätt väjde för att lösa denna obehagliga härva.

Sedan är det förstås en helt annan fråga hur länge man kan tolerera att vissa förnekar sina kollegers ämbete bara för att de har orätt kön. Vi har hållit på i tjugo år nu - börjar det inte räcka snart?

Källor:
http://www.iltalehti.fi/etusivu/
http://www.kotimaa.fi/kotimaa/index.php?option=com_content&task=view&id=1565&Itemid=38
http://www.aamuposti.fi/
http://rankinen.blogspot.com/2007/03/naispappi-ajettiin-kirkosta.html