• Kalle af

Hyvinge, SLEY och kvinnliga präster

I söndags ordnade Hyvinge församling en gudstjänst, där en gästpredikant skulle predika på initiativ av en församlingsmedlem. Gästen kom från SLEY, den finska evangeliföreningen, som hör till de konservativaste rörelserna inom vår kyrka. Gästen i fråga var (naturligtvis) kvinnoprästmotståndare, och SLEY hade tydligen i god tid kollat med församlingen att ingen kvinnlig präst skulle medverka i gudstjänsten, ens som nattvardsassistent.

När gudstjänsten skulle börja, uppenbarade sig ändå en präst som omisskännligen var en kvinna och meddelade att hon enligt arbetslistan skulle assistera vid nattvarden. Detta hade enligt t.f. kyrkoherden meddelats till SLEY, men åtminstone gästpredikanten hade tydligen inte hört om saken. Han blev upprörd, kallade den kvinnliga pastorn "s.k. präst" och meddelade att han avlägsnar sig från platsen om hon medverkar i gudstjänsten. För att bevara friden avlägsnade sig kvinnan i stället. T.f. kyrkoherden, som var närvarande vid meningsutbytet, var enligt egen utsago så paff att han inte hade kommit sig för att säga någonting alls.

I ett krismöte på måndag kom församlingens präster överens om att inga specialarrangemang i fortsättningen kommer att göras. Församlingen gör upp sina arbetslistor, och eventuella gäster får finna sig i dem.

Detta kan man plocka ihop från de olika källor som jag har haft tillgängliga: Iltalehti, Kotimaa, Aamuposti och Jari Rankinens blogg - jag nämnde själv om saken igår. Ingen av källorna innehåller alla fakta; alla utelämnar någonting.

Den slutsats som jag drar av detta är att arbetslistan hade ändrats under de månader som hade gått sedan SLEY kollade upp saken med församlingen. Sådant händer av många olika orsaker, och särskilt en mindre central person som en nattvardsassistent kan lätt bytas ut av praktiska skäl. Ingen illvilja måste antas från församlingens sida.

SLEY hade eventuellt haft en kommunikationsmiss - om de hade fått veta att ändringen hade skett, hade de tydligen åtminstone inte meddelat den utsände predikanten, som därmed hade blivit ställd när saken uppenbarades. Att han reagerade med så svinaktiga invektiv som han gjorde, kan därför vara förståeligt (om än inte acceptabelt).

Den enda som egentligen går fri i allt detta är den kvinnliga pastorn själv, som i stället för att hålla på sin rätt väjde för att lösa denna obehagliga härva.

Sedan är det förstås en helt annan fråga hur länge man kan tolerera att vissa förnekar sina kollegers ämbete bara för att de har orätt kön. Vi har hållit på i tjugo år nu - börjar det inte räcka snart?

Källor:
http://www.iltalehti.fi/etusivu/
http://www.kotimaa.fi/kotimaa/index.php?option=com_content&task=view&id=1565&Itemid=38
http://www.aamuposti.fi/
http://rankinen.blogspot.com/2007/03/naispappi-ajettiin-kirkosta.html