• Kalle af

Frågespalten XIII: Predikoförberedelse

Mira frågade:

Du, Kalle, hur skriver man egentligen en predikan? Jag menar, var börjar du? Var tar du idéerna? Hur bygger du upp den.
sign. "en som aldrig frågat förr och inte bor i Borgå så hon kunde komma och lyssna på predikningarna och dra sina egna slutsatser"

Nå, det är nog tillåtet också för utsocknes att komma till våra gudstjänster här i Borgå. Välkommen bara!

Men skämt åsido:
Jag kan naturligtvis svara bara för mig själv. Kollegerna kanske gör annorlunda. Själv brukar jag börja med att läsa predikotexterna ur handboken i början av veckan, och så låta dem ligga och mogna. I princip kunde det vara bra att läsa dem i sitt sammanhang och på grundspråket, och det gör jag också ibland. Ändå känner jag Bibeln så pass bra efter att ha studerat den dagligen i trettio år sådär, att jag nog på ett ungefär vet vad texterna handlar om.

Så måste man minnas att en predikan inte är ett bibelstudium. De är två olika genrer. I en predikan ska man inte bena ut alla exegetiska knoppfrågor (vilket jag annars tycker vore intressant), utan ge församlingen något att fundera på och meditera över under den kommande veckan. Det exegetiska arbetet ska vara predikans bakgrund, inte dess innehåll. Som biskop Erik en gång uttryckte det: "Det är viktigare att vara allmänt förberedd än att vara specifikt förberedd."

Men så själva skrivandet. Det tar vid mot slutet av veckan - fredag kanske - när texterna har fått puttra under locket några dagar. Då granskar jag handboken igen, och väljer vinkling utgående från hur texterna har "öppnat sig" för mig. Jag börjar med någonting intresseväckande - för annars slutar folk snabbt att lyssna - och går sedan igenom tematiken i texterna, om än inte nödvändigtvis texterna som sådana. Så drar jag slutsatser av det jag tidigare har sagt, för det är det som är poängen med en predikan: synpunkter på det kristna livet i vår tid och i vårt samhälle. Alla slutsatser vill jag inte säga ut, för något måste man lämna åt lyssnaren att upptäcka själv.

Jag varken kan eller vill undvika skämt och ordlekar, för de upprätthåller intresset hos lyssnaren, bara de inte blir så tongivande att de stjäl intresset från huvudsaken. Det var en som sade, att "varje bra tal skall innehålla minst fem vitsar - utom jordfästningstal. Där räcker det med tre." Jag följer inte detta slaviskt, särskilt inte vad gäller griftetal, men principen är nog den rätta. För mig åtminstone, andra gör på sitt vis.

Att skriva en 10-15 minuters predikan tar för mig med denna metod mellan två och sex timmar vid datorn.