Deus semper maior!

Det är rätt många som har hört av sig till mig med åsikten att de p.g.a. stridigheterna mellan oss präster inte längre vill höra till den församling där de bor. Eftersom man inte kan höra till någon annan församling inom vår kyrka än den där man bor, ser de ingen annan möjlighet än att skriva ut sig ur kyrkan helt och hållet.
Men det finns faktiskt ett alternativ till att skriva ut sig ur kyrkan om man inte vill höra till t.ex. en viss svensk församling, nämligen att skriva in sig i den finska församlingen i stället. Man bor ju också på dess område. Man kan gå upp till deras kansli och fylla i ett papper, så är det gjort. Eller ring dem - det går säkert att sköta per post också.
Detta fungerar förstås endast på tvåspråkiga orter.

Detta skall inte tolkas som att jag uppmanar någon att göra så här, utan jag vill informera om den här möjligheten för att minska antalet "onödiga" utskrivningar ur kyrkan.

... that you do, you should say to yourself at every moment: "If God looks at me, what does [God] see?" Then see how you answer yourself. If you condemn yourself, leave immediately. Stop the work that you were doing and take up something else in order to be sure to reach your destination. For it is necessary that the traveler be always ready to continue on the journey.

- Sayings of the Desert Fathers and Mothers

as quoted on God's Politics
http://tinyurl.com/276zpk

I början av augusti lade jag in en enkät på blogspot: http://tinyurl.com/yoy54b. Man kunde rösta mellan följande alternativ:

1. Bibeln är klar - homosexualitet kan inte tolereras! Den som talar för det riskerar helvetet.
2. Äktenskapet handlar om man och kvinna. Vad homosarna gör är deras sak, men samhället och kyrkan kan inte erkänna eller välsigna det. Den präst som talar för det borde avsättas.
3. Samhället kan tillåta homosexualitet, men inom kyrkan kan den inte accepteras.
4. Registrerat partnerskap är OK, och kyrkan kan välsigna det, men ingenting som liknar vigsel eller äktenskap, tack!
5. Gud är kärlek. Äktenskapet handlar om kärlek. Kyrkan bör därför viga också samkönade par.
173 röster avgavs, och de fördelade sig enligt följande:

Alternativ 5 – 53 % (92 röster)
Alternativ 1 – 14 % (25 röster)
Alternativ 4 – 12% (20 röster)
Alternativ 3 – 11 % (19 röster)
Alternativ 2 – 10 % (17 röster)
Den överlägsna segraren är alltså förslaget att också homosexuella bör få kyrklig vigsel.
Detta måste vi dock ta med en nypa salt. Denna enkät är ju långt ifrån vetenskapligt uppbyggd. De som läser min blogg är knappast ett representativt sampel av befolkningen när det gäller denna fråga. Också mina frågeställningar kunde säkert ha formulerats proffsigare.
Ändå vill jag hävda att vi kan läsa ut vissa saker ur detta resultat.

Alternativ 3 är det som vi lever med för tillfället här i Finland. Homosexuella partnerskap kan registreras samhälleligt, men kyrkan befattar sig inte med sådana. Det stöddes av 11 % av röstarna, vilket tyder på att den nuvarande situationen är otillfredsställande för många.
Alternativ 2 är det som rådde innan partnerskapslagen trädde i kraft – och det verkar vara ännu mindre tillfredsställande, eftersom det blev sist i enkätresultatet.
Alternativen 4 och 5 är de som önskar en utveckling av situationen – alternativ 4 vill ta ett steg framåt, medan 5 vill ta två. Därför kan vi konstatera att dessa sammanlagt 65 % vill ge homosexuella par utvidgade rättigheter också inom kyrkan.
Alternativ 1 är så det klarast reaktionära alternativet. Här vill man inte bara tillbaka till tiden före partnerskapslagen, utan till tiden före avkriminaliseringen av homosexualitet 1971. Att det fick nästmest röster är förstås lite oroande. Ändå blir de 14 procenten så marginella och skillnaden till de andra icke-vinnarna så liten att man kanske inte behöver oroa sig alltför mycket.

Jag påstår inte att dessa funderingar motsvarar en ingående statistisk analys av enkätresultatet, utan de är just funderingar. Ta dem för vad de är.

Min far var modersmålslärare. I början av sin karriär jobbade han en tid i Tyska skolan i Helsingfors; det bör ha varit mot slutet av 1960-talet. När han skulle börja där, hade han noggrant övat in en tysk hälsningsfras, som han ville använda när han kom in i lärarrummet.

När han steg in sade han alltså: "Guten Tag! Ich bin Jakob af Hällström, der neue Lehrer des schwedischen Mutterspraches" - och om det var något språkfel i detta, är det mitt fel, inte hans.

Effekten av detta blev dock större än vad pappa hade räknat med. Alla i lärarrummet sken upp och konstaterade: "Ach! Sie sprechen ja Deutsch!" och utsatte pappa för en veritabel störtflod av snabb tyska, som han inte hade en chans att hänga med i...

Kära Gud, jag tror att det skulle komma mycket mer folk till din kyrka om du flyttade den till Disneyland. (Lena, 9 år)

Helena frågar i en kommentar:
* På tal om nattvard: Kan du berätta nåt om nattvard till barn? Jag får ofta frågan och ibland ofrågad sätter jag stopp, men mina barn 7, 9 och 10 år erbjuds ofta brödet när de kommer upp och förväntar sig att få välsignelse. *

För det första vill jag principiellt hänvisa till det som står på kyrkans hemsidor (som lägger ut det som stadgas i KO 2:11, om lagparagrafen intresserar):
* Alla kyrkans medlemmar som är konfirmerade kan delta i nattvarden. Också barn kan ta emot nattvarden i sällskap med en vuxen om man på ett lämpligt sätt har förklarat nattvardens innebörd för barnet. Barn kan också komma fram till nattvardsbordet för att bli välsignade. Den präst som delar ut brödet lägger sin hand på barnets huvud och välsignar till exempel med orden ”Jesu Kristi nåd, Gud Faders kärlek och den heliga Andens delaktighet vare med dig.” *

Ett barn kan alltså inte självständigt gå till nattvarden, men när det förstår nattvardens innebörd (så gott den ålderns barn förstår) kan det nog delta tillsammans med en ansvarig vuxen.

Om ett barn kommer upp till nattvardsbordet tillsammans med t.ex. sina föräldrar eller faddrar, kan det också få välsignelse med handpåläggning, såsom beskrivs ovan. Då bör jag som präst kontrollera med den vuxna vilketdera alternativet som önskas - nattvard eller välsignelse. Prästen kan fråga och den vuxna kan visa ett tecken eller säga något, men om kommunikation saknas är det förstås svårt att veta vad man skall göra. Visa alltså tydligt vad ni önskar! Om barnet kommer med en särkalk i handen är det förstås också ett tecken på att det skall få nattvarden - men jag brukar ändå för säkerhets skull kolla saken.

De vuxna tycker ibland inte att barnet skall få vin utan bara bröd, men då uteblir nog en viktig del av helheten, tycker jag. Om man inte vill att barnet skall dricka vinet, finns det en möjlighet som används i allt högre grad. Det är s.k. intinktion, alltså att man doppar brödet i kalken.

Om dina barn mot din vilja gång på gång erbjuds bröd vid nattvardsbordet, kan det vara skäl att ta upp frågan med prästerna i församlingen. Öppen kommunikation hjälper säkert också här.

När jag nu är på Kyrkpressens hemsida (se föregående inlägg) märker jag veckans fråga, som lyder:
* Anser du att alla konfirmerade medlemmar i vår kyrka har rätt att erhålla nattvard? *
Om listan till förmån för dem som hotas utvisas till sin död är bra, är denna fråga däremot rent nonsens. Kyrkoordningen stadgar nämligen entydigt:
* Berättigad att delta i nattvarden är varje konfirmerad medlem av kyrkan (KO 2:11, 1 mom).*

Frågan har naturligtvis samband med den pågående tvisten mellan Halvar Sandell och mig, men den är ändå absurd, eftersom våra åsikter inte ändrar på det faktum att det enda möjliga svaret på frågan är jakande.

Om frågan löd t.ex.
* Anser du att alla konfirmerade medlemmar i vår kyrka borde ha rätt att erhålla nattvard? *
skulle det var någon idé med den - men inte i nuvarande form.

På Kyrkpressens hemsida kan man skriva på en lista som säger följande:

Vi protesterar mot Utlänningsverkets inhumana sätt att behandla Naze Aghai och andra i liknande situation.

Jag rekommenderar!

En lite lustig observation: De två första underskrivarna är anställda på Kyrkpressen. Den tredje är Halvar Sandell och den fjärde är jag. Vi tycks alltså ha gemensamma åsikter åtminstone ibland... Bra så.

http://tinyurl.com/2rgugj

These statements about the Bible were written by children and have not been retouched or corrected (i.e., bad spelling has been left in).

The Egyptians were all drowned in the dessert*. Afterwards, Moses went up on Mount Cyanide** to get the ten ammendments***.

* desert
** Sinai
*** commandments

Sammandrag av ett anförande hållet vid Vasa Setas 35-årsjubileum i Vasa 25.8.2007.

Gud blev människa i Kristus för att visa oss sin kärlek och befria oss från ondskan. Detta förpliktar oss att (sträva efter att) leva ut Guds kärlek i vårt förhållande till vår medmänniska, såsom Jesus befaller oss i det Dubbla kärleksbudet (Luk 10:27).

När jag då med denna utgångspunkt granskar Bibeln för att se vad den säger om homosexuell kärlek, kommer jag till slutsatsen att kärlek är kärlek. Den homosexuella kärleken är en återspegling av Guds kärlek lika mycket som den heterosexuella kärleken är det. Detaljerna i min bibelanalys har debatterats livligt under de par senaste åren, så jag tänker inte upprepa mig här; den som är intresserad kan läsa mina bloggar.

Olika kyrkor och samfund har olika förhållningssätt till homosexualiteten och de homosexuella. Därför vill jag här komma med en snabb överblick, även om den naturligtvis blir begränsad.

Det finns kyrkor som är inklusiva till naturen, såsom United Church of Christ, och sådana som rent av är uppbyggda kring inklusivitetstanken, såsom Metropolitan Community Churches. Dessa samfund är dock globalt sett små; de flesta kyrkor är åtminstone i någon mån exklusiva. Men det menar jag att de inte i ord och handling säger "kom som du är", utan "kom, så definierar vi dig såsom vi själva vill".

De romersk-katolska och ortodoxa kyrkorna är till stor del värdekonservativa. Därför fördöms i regel homosexualitet från officiellt håll. Det finns många dissidenter på denna punkt, men officiellt är situationen samma som alltid.

Den anglikanska kyrkogemenskapen står inför en splittring. Det synligaste (men knappast enda) orsaken är inställningen till de homosexuella inom kyrkan. Då den öppet homosexuelle Gene Robinson år 2003 valdes till biskop i USA, blev det för mycket för kyrkoprovinserna i Afrika. Under ledning av den nigerianske ärkebiskopen Peter Akinola gör de nu revolt mot ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams. Akinola har grundat en konkurrerande kyrka i USA och hotar att göra det också i England, och detta är emot överenskomna principer inom den anglikanska gemenskapen.

Vart tionde år (nästa gång 2008) samlas världens anglikanska biskopar till s.k. Lambeth-konferens. Det verkar dock som om många, för att inte säga de flesta, av de afrikanska biskoparna kommer att utebli - vilket i så fall är något av en dödsstöt för gemenskapen.

De lutherska kyrkorna har ingen gemensam linje. Särskilt i Afrika men också i t.ex. Lettland är kyrkorna konservativa i den här frågan (liksom i andra). Svenska kyrkan är väl den som har gått längst i reformerna; sedan svenska staten år 1995 införde registrering av partnerskap, införde Svenska kyrkan 2005 välsignelse av partnerskap. Nu håller staten dock på att gå vidare och införa könsneutrala äktenskap, så processen måste fortsätta på sätt eller annat också inom kyrkan.

Evangelical Lutheran Church in America (ELCA) har en regel om att präster antingen skall vara heterosexuellt gifta eller leva i celibat. Homosexuella präster godkänns alltså, men de får inte ha partners. När pastor Bradley Schmeling i Atlanta inledde ett förhållande med en annan man och blev han därför avkragad tidigare i år. Hans församling accepterar dock inte detta och hotar att lämna ELCA för att kunna behålla Schmeling som kyrkoherde. ELCA:s kyrkomöte diskuterade nyligen frågan om de homosexuellas ställning inom kyrkan, men skickade den till en kommitté för beredning till nästa kyrkomöte om två år.

Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har betett sig på samma vis som ELCA. Eftersom frågan upprepade gånger har kommit upp, remitterade kyrkomötet den till biskopsmötet, som i sin tur tillsatte en arbetsgrupp för att utreda frågan. Arbetsgruppen gör ett grundligt arbete; den ordnar två seminarier i år, och på basen av expertutlåtandena där kommer den med sitt utlåtande som sedan skall behandlas i de beslutande organen - kanske år 2009. Min egen bedömning är att vi antingen fortsätter med nuvarande system eller slår in på Svenska kyrkans väg, vilket jag hoppas. Att gå bakåt mot en striktare attityd gentemot sexuella minoriteter är knappast möjligt.

Karl af Hällström

Denna text publicerades i Borgåbladet 4.9.07.