I början av augusti lade jag in en enkät på blogspot: http://tinyurl.com/yoy54b. Man kunde rösta mellan följande alternativ:
1. Bibeln är klar - homosexualitet kan inte tolereras! Den som talar för det riskerar helvetet.
2. Äktenskapet handlar om man och kvinna. Vad homosarna gör är deras sak, men samhället och kyrkan kan inte erkänna eller välsigna det. Den präst som talar för det borde avsättas.
3. Samhället kan tillåta homosexualitet, men inom kyrkan kan den inte accepteras.
4. Registrerat partnerskap är OK, och kyrkan kan välsigna det, men ingenting som liknar vigsel eller äktenskap, tack!
5. Gud är kärlek. Äktenskapet handlar om kärlek. Kyrkan bör därför viga också samkönade par.
173 röster avgavs, och de fördelade sig enligt följande:
Alternativ 5 – 53 % (92 röster)
Alternativ 1 – 14 % (25 röster)
Alternativ 4 – 12% (20 röster)
Alternativ 3 – 11 % (19 röster)
Alternativ 2 – 10 % (17 röster)
Den överlägsna segraren är alltså förslaget att också homosexuella bör få kyrklig vigsel.
Detta måste vi dock ta med en nypa salt. Denna enkät är ju långt ifrån vetenskapligt uppbyggd. De som läser min blogg är knappast ett representativt sampel av befolkningen när det gäller denna fråga. Också mina frågeställningar kunde säkert ha formulerats proffsigare.
Ändå vill jag hävda att vi kan läsa ut vissa saker ur detta resultat.
Alternativ 3 är det som vi lever med för tillfället här i Finland. Homosexuella partnerskap kan registreras samhälleligt, men kyrkan befattar sig inte med sådana. Det stöddes av 11 % av röstarna, vilket tyder på att den nuvarande situationen är otillfredsställande för många.
Alternativ 2 är det som rådde innan partnerskapslagen trädde i kraft – och det verkar vara ännu mindre tillfredsställande, eftersom det blev sist i enkätresultatet.
Alternativen 4 och 5 är de som önskar en utveckling av situationen – alternativ 4 vill ta ett steg framåt, medan 5 vill ta två. Därför kan vi konstatera att dessa sammanlagt 65 % vill ge homosexuella par utvidgade rättigheter också inom kyrkan.
Alternativ 1 är så det klarast reaktionära alternativet. Här vill man inte bara tillbaka till tiden före partnerskapslagen, utan till tiden före avkriminaliseringen av homosexualitet 1971. Att det fick nästmest röster är förstås lite oroande. Ändå blir de 14 procenten så marginella och skillnaden till de andra icke-vinnarna så liten att man kanske inte behöver oroa sig alltför mycket.
Jag påstår inte att dessa funderingar motsvarar en ingående statistisk analys av enkätresultatet, utan de är just funderingar. Ta dem för vad de är.
