Helena frågar i en kommentar:
* På tal om nattvard: Kan du berätta nåt om nattvard till barn? Jag får ofta frågan och ibland ofrågad sätter jag stopp, men mina barn 7, 9 och 10 år erbjuds ofta brödet när de kommer upp och förväntar sig att få välsignelse. *
För det första vill jag principiellt hänvisa till det som står på kyrkans hemsidor (som lägger ut det som stadgas i KO 2:11, om lagparagrafen intresserar):
* Alla kyrkans medlemmar som är konfirmerade kan delta i nattvarden. Också barn kan ta emot nattvarden i sällskap med en vuxen om man på ett lämpligt sätt har förklarat nattvardens innebörd för barnet. Barn kan också komma fram till nattvardsbordet för att bli välsignade. Den präst som delar ut brödet lägger sin hand på barnets huvud och välsignar till exempel med orden ”Jesu Kristi nåd, Gud Faders kärlek och den heliga Andens delaktighet vare med dig.” *
Ett barn kan alltså inte självständigt gå till nattvarden, men när det förstår nattvardens innebörd (så gott den ålderns barn förstår) kan det nog delta tillsammans med en ansvarig vuxen.
Om ett barn kommer upp till nattvardsbordet tillsammans med t.ex. sina föräldrar eller faddrar, kan det också få välsignelse med handpåläggning, såsom beskrivs ovan. Då bör jag som präst kontrollera med den vuxna vilketdera alternativet som önskas - nattvard eller välsignelse. Prästen kan fråga och den vuxna kan visa ett tecken eller säga något, men om kommunikation saknas är det förstås svårt att veta vad man skall göra. Visa alltså tydligt vad ni önskar! Om barnet kommer med en särkalk i handen är det förstås också ett tecken på att det skall få nattvarden - men jag brukar ändå för säkerhets skull kolla saken.
De vuxna tycker ibland inte att barnet skall få vin utan bara bröd, men då uteblir nog en viktig del av helheten, tycker jag. Om man inte vill att barnet skall dricka vinet, finns det en möjlighet som används i allt högre grad. Det är s.k. intinktion, alltså att man doppar brödet i kalken.
Om dina barn mot din vilja gång på gång erbjuds bröd vid nattvardsbordet, kan det vara skäl att ta upp frågan med prästerna i församlingen. Öppen kommunikation hjälper säkert också här.
