Sammandrag av ett anförande hållet vid Vasa Setas 35-årsjubileum i Vasa 25.8.2007.
Gud blev människa i Kristus för att visa oss sin kärlek och befria oss från ondskan. Detta förpliktar oss att (sträva efter att) leva ut Guds kärlek i vårt förhållande till vår medmänniska, såsom Jesus befaller oss i det Dubbla kärleksbudet (Luk 10:27).
När jag då med denna utgångspunkt granskar Bibeln för att se vad den säger om homosexuell kärlek, kommer jag till slutsatsen att kärlek är kärlek. Den homosexuella kärleken är en återspegling av Guds kärlek lika mycket som den heterosexuella kärleken är det. Detaljerna i min bibelanalys har debatterats livligt under de par senaste åren, så jag tänker inte upprepa mig här; den som är intresserad kan läsa mina bloggar.
Olika kyrkor och samfund har olika förhållningssätt till homosexualiteten och de homosexuella. Därför vill jag här komma med en snabb överblick, även om den naturligtvis blir begränsad.
Det finns kyrkor som är inklusiva till naturen, såsom United Church of Christ, och sådana som rent av är uppbyggda kring inklusivitetstanken, såsom Metropolitan Community Churches. Dessa samfund är dock globalt sett små; de flesta kyrkor är åtminstone i någon mån exklusiva. Men det menar jag att de inte i ord och handling säger "kom som du är", utan "kom, så definierar vi dig såsom vi själva vill".
De romersk-katolska och ortodoxa kyrkorna är till stor del värdekonservativa. Därför fördöms i regel homosexualitet från officiellt håll. Det finns många dissidenter på denna punkt, men officiellt är situationen samma som alltid.
Den anglikanska kyrkogemenskapen står inför en splittring. Det synligaste (men knappast enda) orsaken är inställningen till de homosexuella inom kyrkan. Då den öppet homosexuelle Gene Robinson år 2003 valdes till biskop i USA, blev det för mycket för kyrkoprovinserna i Afrika. Under ledning av den nigerianske ärkebiskopen Peter Akinola gör de nu revolt mot ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams. Akinola har grundat en konkurrerande kyrka i USA och hotar att göra det också i England, och detta är emot överenskomna principer inom den anglikanska gemenskapen.
Vart tionde år (nästa gång 2008) samlas världens anglikanska biskopar till s.k. Lambeth-konferens. Det verkar dock som om många, för att inte säga de flesta, av de afrikanska biskoparna kommer att utebli - vilket i så fall är något av en dödsstöt för gemenskapen.
De lutherska kyrkorna har ingen gemensam linje. Särskilt i Afrika men också i t.ex. Lettland är kyrkorna konservativa i den här frågan (liksom i andra). Svenska kyrkan är väl den som har gått längst i reformerna; sedan svenska staten år 1995 införde registrering av partnerskap, införde Svenska kyrkan 2005 välsignelse av partnerskap. Nu håller staten dock på att gå vidare och införa könsneutrala äktenskap, så processen måste fortsätta på sätt eller annat också inom kyrkan.
Evangelical Lutheran Church in America (ELCA) har en regel om att präster antingen skall vara heterosexuellt gifta eller leva i celibat. Homosexuella präster godkänns alltså, men de får inte ha partners. När pastor Bradley Schmeling i Atlanta inledde ett förhållande med en annan man och blev han därför avkragad tidigare i år. Hans församling accepterar dock inte detta och hotar att lämna ELCA för att kunna behålla Schmeling som kyrkoherde. ELCA:s kyrkomöte diskuterade nyligen frågan om de homosexuellas ställning inom kyrkan, men skickade den till en kommitté för beredning till nästa kyrkomöte om två år.
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har betett sig på samma vis som ELCA. Eftersom frågan upprepade gånger har kommit upp, remitterade kyrkomötet den till biskopsmötet, som i sin tur tillsatte en arbetsgrupp för att utreda frågan. Arbetsgruppen gör ett grundligt arbete; den ordnar två seminarier i år, och på basen av expertutlåtandena där kommer den med sitt utlåtande som sedan skall behandlas i de beslutande organen - kanske år 2009. Min egen bedömning är att vi antingen fortsätter med nuvarande system eller slår in på Svenska kyrkans väg, vilket jag hoppas. Att gå bakåt mot en striktare attityd gentemot sexuella minoriteter är knappast möjligt.
Karl af Hällström
Denna text publicerades i Borgåbladet 4.9.07.
