Min far var modersmålslärare. I början av sin karriär jobbade han en tid i Tyska skolan i Helsingfors; det bör ha varit mot slutet av 1960-talet. När han skulle börja där, hade han noggrant övat in en tysk hälsningsfras, som han ville använda när han kom in i lärarrummet.
När han steg in sade han alltså: "Guten Tag! Ich bin Jakob af Hällström, der neue Lehrer des schwedischen Mutterspraches" - och om det var något språkfel i detta, är det mitt fel, inte hans.
Effekten av detta blev dock större än vad pappa hade räknat med. Alla i lärarrummet sken upp och konstaterade: "Ach! Sie sprechen ja Deutsch!" och utsatte pappa för en veritabel störtflod av snabb tyska, som han inte hade en chans att hänga med i...
1 kommentti
martin
7.9.2007 13:18
Wegen der Artigkeit kann schon Einiges passieren...