På min sekundärblogg på bloggen.fi kommenterar Papisten min profil så här:
Hej Kalle! Du säger att du är "luthersk präst". Jag undrar vad du menar med "präst" och vad du menar med "luthersk".
Med uttrycket "luthersk präst" menar jag att jag är prästvigd inom den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, närmare bestämt av biskop Erik Vikström i Borgå domkyrka den 19 januari 1997.
Ordet "präst" kan förstås ses som missvisande i detta sammanhang, eftersom alla protestantiska kyrkor utom de nordiska stats- och folkkyrkorna använder termen "pastor", medan "präst" brukar reserveras för katolska, ortodoxa och anglikanska prelater.
Men i profilen följde jag den allmänna användningen av uttrycket.
Vad är det du far efter, undrar jag?
Papisten svarade i en kommentar:
Min fråga var dels vad du menar med "präst", dels vad du menar med "luthersk". Du lyckades undvika båda frågorna. Låt oss nu ta detta med "präst" först. Vad är det som sedan 19/1 1997 skiljer dig från en icke-präst? Svara gärna med något teologiskt. Att du "jobbar som kaplan" vet vi redan!
Tycker du att jag undvek frågorna? Det var inte min mening. Jag försöker alltid vara öppen och ärlig när jag diskuterar eller besvarar frågor. Men jag vill ju svara på den fråga som jag hör. Ett problem för mig när jag svarade var att jag inte alls vet vem du är. På basen av din pseudonym gissade jag att du kanske är katolik, och därför svarade jag som jag gjorde. Men kanske gissningen var felaktig. I så fall blev också min tolkning av din fråga felaktig.
Jag försöker på nytt: I min ungdom fick jag en inre kallelse att bli präst. Det var ingenting dramatiskt, utan närmast en framväxande visshet om att det var det som Gud hade i åtanke för mig. Därför såg jag till att göra mig formellt behörig för prästvigning, närmast genom att ta en teol.mag.-examen. Jag var så i kontakt med biskopen för att höra mig för om möjligheterna till prästvigning. Han lärde känna mig och bedömde sedan att jag var lämplig. Därför prästvigde han mig på ovannämnda datum, och jag hade fått en yttre kallelse.
Varje kristen är präst, i betydelsen att han eller hon har rätt att utan mellanhänder vända sig till Gud. Detta kallas ”det allmänna prästadömet”. Vissa kristna har sedan genom inre och yttre kallelse fått del av ”det specifika prästadömet”.
Prästvigningen innebär att jag är ”avskild” att sköta vissa specifika uppgifter inom kyrkan och församlingen, närmast förvaltandet av nådemedlen, alltså Guds ord (genom predikan, undervisning etc.) och sakramenten (dopet och nattvarden). Att jag är präst gör inte mig till en bättre kristen eller en mer värdefull människa, utan innebär ett ansvar inför Gud att sköta dessa uppgifter efter bästa förmåga, och på så sätt tjäna Guds församling, mina medkristna.
Det prästämbete som jag fick i prästvigningen tar sig för tillfället praktiskt uttryck genom att jag innehar en prästtjänst, nämligen den som kaplan i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Det är inte den första prästtjänst jag innehar och knappast den sista heller. Prästämbetet förändras däremot inte, utan är ett och detsamma.
Är det detta du frågade efter?
Papisten fortsätter:
Tack för utredningen. Jag har nu fått klart för mig den lutheranska läran: en präst är en som är "avskild". Jag tycker att jag har sett någonstans att det fanns ett judiskt parti på Jesu tid som också hade denna självbild. Stämmer det? Vilket parti var det nu igen? Kanske något av dem som du beskriver i "Jesu motståndare"?
Minns jag rätt, var det fariseerna. De var avskilda till renhet och helighet och skulle hålla sig ifrån orenhet, såsom hedningar och kvinnor (utom sin hustru).
Vi lutherska (inte “lutheranska”, förresten) präster är inte avskilda från världen i denna bemärkelse, utan i bemärkelsen att vi handhar vissa uppgifter inom församlingen, för att allt skall ske i god ordning.
Om man vill, kan man läsa ditt inlägg som sarkasm. Jag hoppas att det inte var meningen, för då slutar debatten snabbt.
