Flera biskopsfrågor

Den 15 juli kommenterade jag Kyrkpressens ”heta linje” med frågor till biskopskandidaterna i inlägget Biskopsfrågor. I veckans nummer (31/06, s. 13) fortsätter utfrågningen.

Också denna gång har läsarna ställt fyra frågor. Den fjärde är ställd av en viss Karl af Hällström, så den har förstås ett speciellt intresse för mig. De tre övriga frågorna är detaljfunderingar, tycker jag, men kan ju vara intressanta ändå.

Först kommer en fråga om Finlands relation till Israel och om judemission. De flesta anser att våra staters förhållande bör vara normalt och korrekt. Björkstrand nämner att han under sin tid i regeringen aktivt medverkade till att vi fick ett sådant förhållande också till Israel. Neutraliteten är viktig för att omvärlden skall kunna verka för fred i Mellanöstern, menar Liljeström, och de flesta andra verkar vara på liknande linje. Perret är kluven: han sörjer över ”ensidigheten” i våra officiella uttalanden, och tycker att man borde följa med mer nyanserade utländska media. Kanske det. ”Som kristen vill jag välsigna Israel, men allt som Israel gör kan jag inte godkänna,” skriver han.
Angående judemissionen är alla överens om att också judarna har rätt att höra evangeliet om Kristus. Perret profilerar sig dock också här: ”Jag tror att Gud har en speciell tidtabell för Israel.”

Den andra frågan, om det är rätt att en omgift ställer upp som biskopskandidat, ställs (inte överraskande) av den fundamentalistiskt lagda Regina Kreander. Liljeström svävar inte på målet. Hennes svar är i sin helhet: ”Jag ser inte något hinder för det.” Också Björkstrand (som ju själv är frånskild och omgift), Fagerudd och Laxell svarar utan att tveka ”ja” på frågan, medan Åstrand verkar göra det med lite mer tvekan. Schmidt svarar ”nej”, men nyanserar svaret med att Herren ”kallar dock på ett överraskande sätt människor till tjänst i sin kyrka.” Perret hänvisar till 1Tim 3 och till ”anstötlighetsaspekten”, men säger också att vi alla är beroende av Guds nåd. Hmm... visst... men jag upplever nog att han glider undan utan att svara.

Fråga tre handlar om de yttersta tiderna, skulle jag tro. Hur tolkar du tidens tecken i Matt 24, Mark 13 och Luk 21? Det viktiga är inte all förstörelse som skall komma enligt texterna, utan budskapet att Guds rike är nära, och vi får leva i trygghet vad som än händer i världen. Det är tron på Gud som ger hopp, och den gör att vi kan leva tryggt i nuet. Vi skall inte "läsa in" för mycket i bibelordet och tro att vi kan veta dagar och timmar. Så svarar de sex.
Perret har inte oväntat en mer bokstavlig tolkning.

Och så till sist den fråga jag själv ställde: "Vilka är de viktigaste egenskaper som en biskop behöver, och anser Du att du har dem?"
Kandidaterna räknar upp många goda egenskaper. Ingen människa kan inneha dem alla, men det är det väl ingen som inbillar sig heller. Vilka är de viktigaste?
Björkstrand: Samarbetsförmåga. Bibeln som rättesnöre. Förkunna evangeliet i tiden. Minst en teologie doktors grad. Erfarenhet av förvaltning. En bred kontaktyta i samhället. En klar andlig vision om vart vi skall gå. Fagerudd: "...förmågan att kunna samla, leda och inspirera församlingarna att verka i enlighet med sin tro." Laxell: En trygg identitet. En vilja att vara ledare. Liljeström: Ledarskaps- och samarbetsförmåga. Klar och konsekvent teologisk bas. Närvaro, lugn, öppenhet. Förmåga att lyssna, analysera, fatta beslut och uttrycka sig i media. Perret: Förtroende. Schmidt: Att ta ansvar. Att dela på ansvaret. Åstrand: Söka vägen framåt genom dialog. Skapa ett gott samarbetsklimat.
Sammanfattningsvis skall biskopen vara teologiskt kunnig, konsekvent och biblisk samt inneha ledarskapsförmåga (alltså förmåga till ansvar, samarbete, inspiration och vision) och kommunikationsförmåga. Det låter ju bra.
Det som inte låter lika bra är kandidaternas svar på den andra delfrågan. Jag frågade ju inte om kandidaterna har de erforderliga egenskaperna, utan om de anser att de har dem. Ändå säger både Björkstrand, Perret och Åstrand att elektorerna bör svara på frågan.
Detta är naturligtvis en ren undanflykt som inte bådar gott för dessa herrars förmåga att förvalta stiftets högsta ämbete. Ingen annan än de själva kan svara på frågan "vad anser Du". Herrarna försöker utan tvivel verka ödmjuka, men lyckas bara visa sig vara skenheliga hycklare. Usch och fy!

För att sammanfatta denna omgång: På fråga efter fråga profilerar Perret sig biblicistiskt i den mån han överhuvudtaget besvarar frågorna. Schmidt överraskar negativt med sitt nej på den andra frågan. Björkstrand överbetonar sina egna (erkänt imponerande) meriter, och den falska tonen på den sista frågan drar ner hans aktier. Det sistnämnda gäller också Åstrand, som också svävar på målet i den andra frågan. Fagerudd och Laxell har goda och stabila svar (tack, bästa bröder!), medan Liljeströms svar som väntat är lysande.

I kombination med Yles biskopsenkät, där uppdelningen i huvud- och regionalkandidater var tydlig, kan följande konstateras:
Av regionalkandidaterna sjunker Schmidt på skalan, medan Fagerudd och Laxell gör väl ifrån sig. De tre manliga huvudkandidaterna klarar sig dåligt (i Björkstrands och Åstrands fall oväntat dåligt), medan den enda som - än en gång - klarar sig utmärkt är Helene Liljeström!