Deus semper maior!

Näytetään bloggaukset marraskuulta 2007.

Präster med osäkert öde

Evangelical Lutheran Church in America (ELCA), vår systerkyrka i USA, kämpar liksom så många andra kyrkor med sin inställning till homosexualitet och till homosexuella. Vissa "homopräster" har blivit avkragade (såsom Bradley Schmeling i Atlanta), medan andra har blivit prästvigda nästan (men förstås inte bara) p.g.a. att de är öppet homosexuella (såsom Dawn Roginski i San Fransisco).

Vid ELCA:s kyrkomöte i augusti var det över åttio lutherska präster som "kom ut", alltså meddelade offentligt att de är homosexuella, för att ge tyngd åt förslaget att det obligatoriska celibatet för homosexuella skall slopas. Förslaget gick inte igenom, men kyrkomötet rekommenderade att biskopar och andra ansvarspersoner skall utöva återhållsamhet när det gäller disciplinära åtgärder mot pastorer som lever i stabila homosexuella partnerskap.

The New York Times publicerade igår (25.11.07) en artikel med rubriken "Gay Pastor in the Bronx Could Lose Her Collar" (tack, Per, för tipset!). Den behandlade en av de åttio, Katrina D. Foster vid Fordham Evangelical Lutheran Church i Bronx i New York. Hon lever tillsammans med en annan kvinna, och paret har en femårig dotter. Pastor Fosters biskop, Stephen P. Bouman, följer kyrkomötets rekommendation, men han går i pension snart, och vad hans efterträdare gör är omöjligt att förutspå. Vidare vet man inte heller vad den arbetsgrupp som kyrkomötet tillsatte kommer att rekommendera, eller vilka beslut följande kyrkomöte fattar år 2009, så situationen för de åttio är minst sagt osäker.

Modigt gjort av dem var det ju hur som helst!

NY Times: http://tinyurl.com/2sjo7l
Fler länkar och källor: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/11/prster-med-oskert-de.html



Tvångssterilisering igen?

Svenska kyrkans kyrkostyrelse har som remissinstans uttalat sig om Socialdepartementets betänkande Ändrad könstillhörighet (SOU 2007:16). Yttrandet har diarienummer Ks 2007:639 och är undertecknat av ärkebiskop Anders Wejryd. Jag citerar en del av yttrandet, som tyvärr inte tycks finnas på nätet:

*

Principen om barnets väl är starkt förankrad i svensk lagstiftning. Sverige har varit, och är, en ivrig förespråkare för FN:s konvention om barnets rättigheter. I artikel 3 i barnkonventionen står det att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet när åtgärder som rör barn vidtas. Vi har t.o.m. en barnombudsman som har skyldigheten att omsätta konventionen i praxis, och är stolta över att vi i Sverige har skapat ett samhälle där barnens välbefinnande ofta får mycket hög prioritet.
Vi är därför synnerligen bekymrade över det sätt på vilket betänkandet i stort sett helt utelämnat konsekvenserna för barn i sitt förslag om att transsexuella ska tillåtas spara könsceller före operation för framtida assisterad befruktning. I sin motivering till varför detta ska tillåtas tar betänkandet upp att man arbetat utifrån ett ”barnperspektiv” vad gäller denna fråga. Man tar upp hur ett barn som upptäcker att hennes mor i själva verket är hennes far skulle kunna reagera. Vi citerar: ”Det kan säkert antas att en sådan upptäckt skulle skapa en viss undran och förvåning hos barnet, precis som hos alla barn som upptäcker något oväntat hos en förälder.” Vi anser här att betänkandet inte har bemödat sig om att se problematiken utifrån ett barns perspektiv; att en förälder, som man antagit vara ens mor i själva verket är ens far, kan knappast reduceras till ”något oväntat”. Man har här på ett mycket allvarligt sätt bagatelliserat ett faktum som skulle kunna bli till ett livslångt trauma för barnet. Vi anser därför att ett absolut krav för godkännande av könsbyte är att inga könsceller sparats sedan tidigare eller sparas före operationen.
Om man bytt kön så är det inte rimligt att man kan få använda sig av ett så tydligt uttryck för den gamla identiteten som könscellerna i en ny situation. Detta har dessutom betydelse för möjligheten att uppnå trygghet i den nya könsidentiteten. Den nya identiteten kan nämligen bli osäker om man skulle få möjlighet att bli biologisk förälder med utgångspunkt i den tidigare könstillhörigheten.
Vi anser inte, tvärt emot betänkandet, att ett förbud mot att spara könsceller kan ses som diskriminerande mot de transsexuella. Att bli förälder är inte en mänsklig rättighet. Om detta torde de flesta vara överens. Att bli förälder är inte ett stadium i livet som alla har rätt att uppnå, och som man kan diskrimineras ifrån. Genom att genomgå ett könsbyte, med allt vad det innebär, prioriterar den transsexuella mannen eller kvinnan könsbytet, som innebär sterilitet, framför möjligheten att kunna bli förälder. Beslutet om könsbyte fattas efter en lång period av överväganden, då även det faktum att man på grund av sitt beslut kommer att vara steril måste vägas in i beslutet.

*

Jag ställer mig nog kritisk till detta. Att ett barns far är dess biologiska mor (eller tvärtom) kan knappast vara värre än att barnet har två föräldrar av samma kön. Och det där med överraskningsmomentet stämmer lika väl in på att någon plötsligt får reda på att ens föräldrar inte är biologiska, utan adoptivföräldrar. Det är inte själva situationen som är besärlig, utan hur den hanteras. Kyrkostyrelsens farhågor är nog överdrivna.

Och att det här med föräldraskap skulle vara förankrat i den "tidigare könstillhörigheten" är direkt underligt. Det är ju personens egna gener som sitter i könscellerna, och det är personen själv som blir förälder, inte könstillhörigheten. Visserligen är föräldraskap ingen mänsklig rättighet, men det som kyrkostyrelsen förfäktar är ett slags tvångssterilisering - samma sak som för något enstaka decennium sedan idkades gentemot psykiskt sjuka åtminstone i Sverige. Det är en tradition som det nog är hög tid att bryta.
Att säga att man prioriterar sterilitet mer än föräldraskap genom ett könsbyte stämmer endast om kyrkostyrelsen får sin vilja igenom.

Det är upprörande att en kristen kyrka kommer med sådana här omänskliga synpunkter!



Jag längtar (1989)

Jag längtar, jag längtar
att få se den stora dan
då Herrens ljus från väst till öst ska skina,
och jag längtar, säger Herren,
att få samla mina barn
som hönan samlar kycklingarna sina.

Skapelsen suckar och våndas,
för den längtar efter Gud.
I Honom den lever och andas
och prisar Honom med olika ljud.
Bröder och systrar, med kärlek
ska vi sköta om Guds natur.
Han ska en gång ställa oss frågan
hur vi har skött om växter och djur.

Jag längtar ...

Människan suckar och våndas,
för hon längtar efter Gud.
I Honom hon lever och andas
men bryter ändå mot alla Hans bud.
Bröder och systrar, med kärlek
ska vi älska och tjäna varann.
Gud ska en gång ställa oss frågan
om vår kärlek till vår nästa var sann.

Jag längtar ...

*

Kommentar: En tid efter att jag hade skrivit den här sången kom jag till högmässan i Gamlakarleby kyrka med min dåvarande flickvän - försenade som vanligt - just som ingångspsalmen sjöngs. Det var domsöndag, och psalmen i fråga var nr 140, Ack saliga dag. Flickvännen och jag bara tittade på varann - för de två första takterna hade samma melodi som min sång, med undantag för rytmen!
Först blev jag till mig, men insåg sedan att det bara var början som liknade; annars var det nog olika melodier. Skönt! Inga plagiatbeskyllningar!



Salig på sin tro?

Min svärfar, en ordlekare också han, brukar citera Martin Luther till höger och vänster. De flesta av hans Luthercitat är nog dessvärre rivna ur ärmen: "Maten är färdig, sa Martin Luther;" "Det här var gott, sa Martin Luther;" "Vad är det på TV, sa Martin Luther." Jag kan ännu tänka mig att Luther i något skede av sin levnad kan ha använt de två första uttrycken, men att han skulle ha använt det tredje tillåter jag mig att betvivla.

Jag nämner detta därför att jag hörde ett annat "Luthercitat" i radion idag. Det var någon som sade: "Var och en blir salig på sin tro, sa Martin Luther." Här finns två problem.

För det första var det inte Luther som kom med sagda uttryck. Det var en tysk kung, om jag minns rätt Fredrik II den store av Preussen (1712-86), som sade så när han tillät en förföljd trosgemenskap (herrnhutarna, var det kanske?) att slå sig ner i hans land. Detaljerna har jag inte kunnat verifiera.

För det andra är själva grundtanken obiblisk (och därför oluthersk). Ingen blir salig på sin tro, om denna tro inte är tron på Jesus. Att Jesus i Bergspredikan kom med en massa saligprisningar kanske har fått någon att tro att denna också hör dit, men så är inte fallet.

Efter att ha sagt detta vill jag dock konstatera att uttrycket är värdefullt i dialogen mellan religioner och trosinriktningar. Vi kan inte i en fruktbar dialog utgå från att den andra har orätt, utan måste respektera andras rätt att tro som de gör - samtidigt som också vi själva naturligtvis har den rätten.

Jag tangerade denna tematik i inlägget Jag vet att jag ingenting vet (20.9.07) .


Kristus, Herre över allting

Texterna för Domsöndagen (Kristi konungaväldes söndag) enligt första årgången

Första läsningen: Dan 7:9-10, 13-14
Sedan såg jag tronstolar sättas fram och en uråldrig man slå sig ner. Hans kläder var snövita, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var eldslågor och hjulen därunder flammande eld. En ström av eld flöt fram från platsen där han satt. Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom. Så tog domare plats och böcker öppnades.
Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under.

Andra läsningen: 2 Thess 1:3-10
Vi måste alltid tacka Gud för er, bröder, det finns det goda skäl till, ty er tro växer ständigt, och den kärlek ni alla hyser till varandra blir allt större hos var och en av er. Vi kan med stolthet tala om er i Guds församlingar, om er uthållighet och er tro mitt under alla de förföljelser och lidanden som ni får utstå. De förebådar Guds rättvisa dom, att han skall förklara er värdiga Guds rike, som ni får lida för. Guds rättvisa innebär ju att han låter dem som plågar er bli plågade och låter er som nu plågas vila ut tillsammans med oss, när herren Jesus uppenbaras från himlen med sin makts änglar och i lågande eld, för att utkräva hämnd på dem som inte erkänner Gud och inte lyssnar till evangeliet om vår herre Jesus. Deras straff blir evigt fördärv, fjärran från Herrens ansikte och från hans makt och härlighet, när han kommer på den dagen för att förhärligas bland sina heliga och hyllas bland alla som har kommit till tro - och ni har trott på vårt vittnesbörd.

Evangelium: Matt 25:31-46
Jesus sade till lärjungarna:
"När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: 'Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.' Då kommer de rättfärdiga att fråga: 'Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?' Kungen skall svara dem: 'Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.'
Sedan skall han säga till dem som står till vänster: 'Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.' Då kommer också de att fråga: 'Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?' Då skall han svara dem: 'Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.' Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv."



Det pärtar inte!

Familjen hade besök av en väninna med barn medan jag tyvärr var på jobb. Väninnan hade tänkt på våra kakelugnar här i Kaplansgården, särskilt den stora vita nyklassiska pjäsen i salen, så hon hade låtit göra en vedkorg åt oss. Den överraskade hon oss med idag.

Och överraskningen var total, liksom förtjusningen! Korgen är en vitmålad pärtkorg, som hon har låtit dekorera med fruns och mina initialer - samt ätten af Hällströms vapen! Det hela var vackert och stiligt utfört, och var en genomtänkt och omtänksam personlig gåva.

Tack, Gun-Britt! Jag saknar ord - vilket inte är bra i mitt yrke.

Nu gäller det bara att äntligen få reda på om man faktiskt får elda i kakelugnarna ...