Jag har tidigare kommenterat Kyrkpressens ”heta linje” med frågor till biskopskandidaterna i inläggen Biskopsfrågor (15.7.06) och Flera biskopsfrågor (3.8.06). I veckans nummer (34/06, s. 8) fortsätter utfrågningen.
Denna gång kommer frågorna från höger. Frågeställarna Ingmar Rönn, Max-Olav Lassila och Ulf Emeleus är alla kända som konservativa eller mycket konservativa präster.
Rönn frågar om Bibeln är Guds Ord, och använder rätt mycket utrymme till att specificera frågan med fromma fraser. Schmidt svarar ingenting annat än "Ja", och Perret specificerar sitt "ja" rätt mycket, bl.a. med att citera 2Tim 3:16. Björkstrand är på samma linje. De övriga fyra svarar också jakande på frågan, men accepterar inte Rönns alla fromma fraser, utan menar att Bibeln måste tolkas på nytt i varje ny tid.
Lassila tar upp biskop John Shelby Spongs tankar om kristendomens förnyelse, och undrar om den är legitim eller strider mot "sann kristendom". Perret kallar Spong en villolärare och Schmidt och Björkstrand säger att Spong har gått för långt. Fagerudd är mest positiv till Spong, när han skriver: "Spongs grundtanke är att en hederligt liberal kan vara kristen Det tycker jag är möjligt liksom att en hederligt konservativ kan vara det. Ingendera strider mot kristendomen." De övriga tre tycker att förnyelse bör ske, om än inte nödvändigtvis just i Spongs anda. "Gud håller nog för våra frågor," konstaterar Laxell.
Emeleus ställer en juridiskt intressant fråga: "Om kyrkomötet fattade beslut om t.ex. kyrklig välsignelse av samkönat partnerskap, skulle du lojalt införa detta också i ditt stift?" Perret svarar nej, och "skulle däremot allvarligt överväga om [han] kan vara medlem i en sådan kyrka." De övriga svarar jakande (Schmidt med långa tänder), eftersom stiften inte kan gå egna vägar i sådant som kyrkomötet har beslutat att skall gälla i hela kyrkan. Björkstrand menar dock att det knappast sker "under överskådlig tid" och att frågan därför är "närmast teoretisk". Han, Fagerudd och Laxell hoppas på möjlighet till samvetsfrihet, medan Liljeström som den enda (utom Perret) kommer med en öppen deklaration: "När det gäller detta exempel, skulle jag inte heller ha problem att för egen del acceptera kyrkomötets beslut."
Sammanfattningsvis kan jag konstatera, att frågorna var skarpt vinklade. Svaren var trots detta överlag väl formulerade, och ingen föll helt pladask för vinklingen. Det bådar gott.
Perret demonstrerar sin "radikala konservatism" i den tredje frågan, där han talar för regelbrott - eller civil olydnad, om man så vill - medan svaren på de andra frågorna är väntade. Schmidt ställer sig på högerkanten och Björkstrand drar sig också högerut genom sina svar. Fagerudd, Laxell, Liljeström och Åstrand visar prov på öppenhet och vidsynthet. Liljeström och Perret måste dessutom få erkänsla för att våga ha en klar linje.
Detta var en mycket jämn omgång med rätt låg profil. Inga stora kvalitetsskillnader i svaren märktes, utom Perrets "olagliga" (men ärliga) svar på tredje frågan. Björkstrand och Schmidt går lite bakåt, Perret stampar på stället och de övriga går framåt - Liljeström mest p.g.a. sin ärlighet i svar tre.
