English summary:
Montanism and ultramontanism are two movements in church history that sound alike, but are totally unrelated.
Montanism (named after its founder Montanus) was a charismatic, millenarian movement in Asia Minor during the II-VI centuries A.D.
Ultramontanism (from Latin "ultra montes", "beyond the mountains", i.e. the Alps from a French viewpoint) was a XIX century Catholic movement that stressed the supremacy of the Pope.
***
Det finns två rörelser i kyrkohistorien vars namn liknar varandra, men som inte har någonting annat med varandra att göra. De är montanismen och ultramontanismen. Om man bara ser namnen verkar det ju som om ultramontanismen vore en extrem form av montanismen, men så är alltså inte fallet.
Montanismen, som har namn efter sin grundare Montanus, var en karismatisk, kiliastisk och apokalyptisk rörelse från medlet av det andra seklet till c:a år 500. Den uppkom i Mindre Asien genom Montanus’ profetiska verksamhet. Han profeterade Kristi snara återkomst och förutsade att det nya Jerusalem, som Uppenbarelseboken talar om, skulle sänka sig från himlen på en viss plats i hans hemtrakter. Mycket snart blev Montanus’ profetior och skrifter lika viktiga och viktigare än Bibeln för hans anhängare, och rörelsen (som aldrig var särskilt stor) förkastades av kyrkan som irrlärig. Den levde ändå kvar några hundra år, tills den slutligt tynade bort.
Ultramontanismen ansåg på 1800-talet att makten i den katolska kyrkan skulle ligga hos påven i Rom. Rörelsen hade sitt ursprung i Frankrike, och namnet kommer från latinets ultra montes, "på andra sidan bergen", d.v.s. Alperna, alltså från Frankrike sett. Påvarna var naturligtvis förtjusta i ultramontanismen, men den födde också en hel del problem, både för den katolska kyrkan, för nationalstaterna och för deras inbördes förhållanden.
Som exempel kan nämnas att "järnkanslern" i kungariket Preussen och senare i kejsardömet Tyskland, Otto von Bismarck, såg med stor misstänksamhet på den katolska kyrkan och katolikerna i Tyskland. Detta berodde just på ultramontanismen, eftersom den kunde (enligt Bismarck) leda till att katolikerna blir lojala mot påven i stället för sin egen kejsare. Därför begränsades han katolikernas, särskilt prästernas, rättigheter till statliga ämbeten. Hans inställning mildrades dock senare.
