• Kalle af

Stadsdirektörens fallskärm

Stadsstyrelsen i Borgå fattar idag, 21.9.09, beslut om den nyvalda stadsdirektörens lön. Ordförande Kaj Bärlund (SDP) föreslår att Jukka-Pekka Ujula (saml.) skall få en månadslön på 10 842,28€ med mobiltelefonförmån samt att ett stadsdirektörsavtal upprättas med Ujula. I sagda avtal ingår §4, där tanken är att Ujula har rätt till 12 månaders lön i ersättning om han går med på att säga upp sig själv till följd av brist på förtroende och på grund av att en uppsägningsprocess är aktuell inom Borgå stad. Avtalet är sjuårigt.

Det enda som jag upplever vara helt OK med detta är avtalets längd. Sju år har det varit tal om under hela processens gång.

Stadsdirektörsposten är verkligt krävande och blåsig, och jag tror personligen att Ujula är rätt man på den platsen just nu. Jag röstade åtminstone på honom. Stadsdirektören bör få en skälig ersättning för det svåra arbetet och en lön som är någorlunda konkurrenskraftig med den privata sektorn. Dock bör lönen också vara kännas rättvis i förhållande till dem som betalar den, nämligen skattebetalarna. Men Ujula skulle få samma lön som den förra stadsdirektören Marcus Henricsson fick, så kanske man inte kan beklaga sig alltför mycket.

Men ett fallskärmsavtal?! Nej, nej, säger jag! Om en tjänsteman gör bort sig så fullkomligt att han måste sägas upp, så ska han sägas upp! Då ska han inte få möjlighet till en årslön i handen bara han hinner avgå innan han får sparken. Inte för att jag tror att Ujula skulle göra bort sig så pass, men paragrafen finns ju med i hans ännu inte godkända avtal.

Den rådande ekonomiska situationen gör dessutom excesser av det här slaget speciellt omoraliska. Vi ska dra in skolor och nårståendevårdarnas arvoden, men fallskärmar ska vi nog avtala om! Är det bara jag som ser något skevt i detta? Nej, också väljarna ser orättvisan här.

Det kan kanske hända att ett fallskärmsavtal är gängse sed, det vet jag inte. I så fall skulle det kanske inte vara helt orättvist mot Ujula med ett sådant. Men vi som beslutsfattare bör inte bara vara rättvisa; våra beslut bör också synas vara rättvisa. Annars svarar vi ju nog inför vårt samvete nu - och inför våra väljare i nästa val.