För ett år sedan, i april-maj 2006, publicerade jag en serie inlägg om en eventuell delning av Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. I inlägget Skilsmässoteknik (20.5.06; http://tinyurl.com/2rhw7n) finns ett slags sammanfattning, men i L'Église Phariséique Luthérienne de la Finlande (24.4.06) kommer mina åsikter kanske starkast fram:
"Il y a dissension dans l’EELF [l’Église Évangelique Luthérienne de la Finlande] en ce qui concerne la question des femmes-pasteurs. On dit qu’il n’y a pas question d’égalité, mais des interpretations bibliques. Je ne suis pas d’accord. Les questions bibliques étaient réglés déjà en 1986, et ce qui reste est la question d’égalité.
La Loi d’Égalité (Tasa-arvolaki) donne aux églises la liberté de regler ces questions internalement, parce que c’est un question de la liberté de la réligion. Bon. Mais c’est un question de la liberté de la réligion des églises, pas des individus! Les individus ont la liberté de choisir s’ils veut ou pas appartenir à une certaine église, mais en tant que membres de l’église, ils devraient suivre les régles de l’église – ou bien se rétirer!
L’idée d’avoir des ordinations spéciaux en dehors de la cathédrale (que propose RR [Rakentavia ratkaisuja]) est, de mon avis, absurde. Traiter tous également est le seul moyen de garder l’unité du diocèse et de l’église.
Les forces derrière RR veulent préserver l’unité de l’EELF. Je croix qu’il vont obtenir l’inverse: Un unité formel, soit, mais une discorde internale de plus en plus grave, qui ne va pas finir dans la division de l’église, mais dans son explosion.
Quittez l’EELF maintenant et formez votre propre Église Phariséique Luthérienne de la Finlande, avant qu’il est trop tard pour rien sauver!"
http://tinyurl.com/2q3zz9
Denna vecka har ett par tidningsspalter hoppat på. Den ene är Thomas Rosenberg i en kolumn på s. 5 i Kyrkpressen 17/07 (26.4.07):
"Den senaste tidens öppet tredskande manspräster har tillspetsat situationen så att det inte finns någon återvändo. Konfrontationen har ju uppenbart varit delvis medveten, och betingad av att konservatismen har så stark vind i seglen. Och vad båtar väjningsregler o.a. försonande gester då den ena parten alltid anser sig ha Rätt? Och värre blir det, i takt med att nya och övertygat konservativa manspräster med sanningens glans i blicken utdimitteras från våra fakulteter. De äldre prästerna tycks ju paradoxalt nog vara mer liberala, vilket gör att problemet inte alls minskar med åren, snarare tvärtom."
http://tinyurl.com/3delpw
Den andre är Stig Nyberg, som på ledarplats i Vasabladet 26.4.07 skriver:
"Sociologen Thomas Rosenberg skriver i en kolumn (Kyrkpressen 26.4) att könsfrågan i en folkkyrka värd namnet inte kan avvika från de centralaste värderingarna i vårt samhälle.
"Till dem hör jämställheten mellan könen. Ni (kvinnoprästmotståndarna) får så gärna hävda motsatsen, men då får ni nog snällt ta och bryta upp och flytta ut till er egen inbillat platta värld".
Rosenberg anser därför att en separation vore bäst för alla parter.
Det finns ingen orsak att tro att de bibeltrogna kvinnoprästmotståndarna ändrar åsikt. De kommer att hålla fast vid sin övertygelse också framöver.
Teologiska tvister inom kyrkan är till ingen del en ny eller ovanlig företeelse. Ett synligt bevis för detta är mängden frikyrkor inom den lutherska överhägnaden. Och det finns säkert utrymme för fler.
Till den delen är ju kvinnoprästfrågan enbart en av många frågor där åsikterna är delade.
Men segregering och förföljelse som utgår från en individs yttre egenskaperna, inte utgående från de inre egenskaperna, är alltid lika obehaglig. Oberoende av vilka förtecken den har.
Dylik diskriminering kan därför inte accepteras inom en kyrka som har ambition att kalla sig folkkyrka.
Enligt en undersökning som presenterades för en månad sedan accepterar 93 procent av medborgarna kvinnliga präster i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.
Under den senaste tiden har igen flera än normalt skrivit ut sig ur kyrkan. Denna ökning kan säkert till vissa delar tillskrivas debatten om kvinnoprästerna.
Det finns dock ingen anledning att tro att den lutherska kyrkan i Finland skulle falla samman ifall kvinnoprästmotståndarna och deras anhängare väljer att bilda eget.
Tvärtom skulle det erbjuda kyrkan möjlighet att kanalisera energin på kärnverksamheten i stället för på intern armbrytning."
http://tinyurl.com/3c3tfe
