Deus semper maior!

Jag nämnde att jag för några år sedan var allvarligt sjuk. Det födde ett par reaktioner av medkänsla. Tack för det! För att sprida lite information om min sjukdom, skriver jag nu en inläggsserie; del ett finns här: http://tinyurl.com/276ra9

*Den som tycker att det är obehagligt med sjukdomsbeskrivningar skall sluta läsa nu.*

Under ett par år efter att ha diagnosticerats med ulcerös kolit drabbades jag av skov, då tarmväggen blödde och blodet kom ut "nedre vägen". Skoven varade ett par veckor medan jag åt kortisontabletter, så kunde det gå ett par tre månader och så kom ett skov igen. Inte trevligt, förstås, men eftersom det inte var särskilt smärtsamt eller annars besvärligt (utom att besöken på toaletten ökade) så gick det bra att leva med situationen.

I slutet av november 2002, då jag var 35 år gammal, började så ett skov igen. Den här gången gick det dock annorlunda. Jag åt mina piller - men de hjälpte inte! Jag fick magsmärtor, som emellanåt var så häftiga att jag varken kunde stå, sitta eller ligga, utan stod på knä bakfram på en stol och lutade mig mot ryggstödet. Till sist, en torsdag i januari 2003, blev blotta tanken på ett veckoslut med jordfästningar och smörgåstårtor helt övermäktig, och arbetshälsovårdaren gav mig sjukledigt. Det var en mental lättnad, förstås, men inte en fysisk, utan trots att jag åt receptfria smärtstillande medel, var jag på fredag kväll så tärd att jag sökte mig till sjukhuset här i Borgå. Till min förvåning tog de genast in mig och gav mig dropp och blodtransfusioner.

Efter någon dag fördes jag till Mejlans sjukhus i Helsingfors, där expertisen på detta slag av åkommor fanns (och finns fortfarande, mig veterligen). Där träffade jag ödeskamrater, bl.a. den femtonårige ishockeyspelare som jag nämnde i det förra inlägget. Jag märkte att det fanns sådana som var värre däran än jag, men att de var få, och att jag faktiskt var mycket sjuk. Det hade jag egentligen inte insett tidigare.

Jag fick dricka saltsockerlösning för att tömma tarmen inför ytterligare gastroskopier. I början var lösningen just salt och socker (och jag skulle dricka tre liter!), men sedan blev det ännu värre. Något ljushuvud på en läkemedelsfirma hade hittat på att lösningen skulle smaka bättre om man tillsatte vaniljessens. Men det gjorde den inte - den smakade illa redan tidigare, men nu fick man riktigt stålsätta sig för att få den i sig! Usch och fy! Ishockeyspelaren och jag drack i kapp för att ha en chans.

Eftersom tarmen behövde vila, fick jag dessutom näringslösning via dropp - samt mediciner, förstås, vilket jag nämnde i en anekdot (http://tinyurl.com/22m9z8). Droppet i handens ådror kan man inte ha så länge - en dag eller så - och efter några dagar tog ådrorna slut. Då satte de in droppet bredvid nyckelbenet i stället, för där kunde man ha det en längre tid. Det sattes djupt. De förde in en slang ända in i hjärtat på mig - bokstavligen, alltså! När de nådde hjärtat märktes det på att det slog extra slag, så då drog de tillbaka slangen lite och tejpade fast den. Bättre placering för att få in grejs i blodomloppet finns väl inte...

När jag efter sådär en vecka kom hem igen, tog jag av mig skjortan och visade bandaget för Joakim, 17 månader. Han blev förtjust överraskad, med en min av "Hihi! Vad har du där?!?" Det var lustigt. Annars var det ju inte det ...

*

Men det räckte inte med detta. Mer följer senare.

If we can conquer space, we can conquer childhood hunger.

- Buzz Aldrin

as quoted on the Hunger Site
http://www.thehungersite.com/

För ett par veckor sedan publicerade Dagen (http://tinyurl.com/ytk6u7) resultatet av en rundringning som de hade gjort till ledare inom tio olika kristna kyrkor och samfund i Sverige. Frågorna gällde homosexuellas möjligheter till medlemskap och verksamhet inom respektive samfund. Detaljerade resultat finns i artikeln, men en kort sammanfattning följer.

Alliansmissionen, Missionskyrkan, Baptistsamfundet, Svenska kyrkan och EFS är positivt inställda till att ha homosexuella medlemmar (även om enskilda baptistförsamlingar kan ha andra regler). Livets Ord, Evangeliska Frikyrkan och Frälsningsarmén säger nej till "praktiserande homosexuella", medan pingstkyrkan anser att det vore problematiskt med sådana. Katolska kyrkan godkänner medlemskap, men om man lever i partnerskap är man utestängd från nattvarden.

Av dessa följer katolska kyrkan och Frälsningsarmén den politik som deras respektive internationella högkvarter lägger upp, andra hänvisar till Bibeln, medan de övrigas motiveringar inte kommer fram så noga i de korta svar som Dagen presenterar.

En intressant följdfråga var "Skulle det påverka ert handlande om HomO ansåg att det är diskriminering att homosexuella inte fick bli medlemmar i en församling?" Ingen svarade jakande på frågan. Frälsningsarmén ville inte besvara den, medan alla de övriga svarade nekande med olika formuleringar och motiveringar. De senare varierade mellan "med vår policy är frågan inte relevant" och "man måste lyda Gud mer än människor".

Det kunde vara intressant med en motsvarande undersökning också i vårt land. En del av de svenska samfunden har ju motsvarigheter hos oss, andra har det inte, medan vi har samfund som inte är representerade i undersökningen. Speciellt saknar jag den ortodoxa kyrkan, som visserligen finns i Sverige också, men som inte alls har samma betydelse där som här. Också metodisterna kunde gärna få vara med.

Kanske Kyrkpressen eller Kotimaa kunde ta i telefonen?

*

Ett par (av många) blogginlägg om saken: Tor Billgren (http://tinyurl.com/2xfsgw) kommer med en randanmärkning till ett par av svaren i undersökningen, medan Johan Lindqvist (http://tinyurl.com/27wswo) har begärt och fått ett förtydligande av den katolska svararen.

Min far stack sig till laboratoriet för ett blodprov. Han tyckte om att skämta med folk, till skillnad från mig (*host*), så han sade till laboranten: "Det är säkert inte så ofta ni får blåblodigt folk hit!"
Hon tittade helt oförstående på honom, och han konstaterade att henne var det inte värt att slösa fler skämt på.

När han gick därifrån, vände han sig om i dörren för att säga någon avskedsfras. Då såg han hur hon stod vid fönstret med provröret höjt och försökte granska hans blod för att få reda på om det faktiskt hade en blå nyans ...

Påve Benedikt XVI har inför världsfredsdagen den 1 januari skrivit ett påvligt budskap, vars rubrik på svenska kunde vara "Den mänskliga familjen, en fredsgemenskap". Han tar upp många angelägna ämnen: miljöfrågor, rättvisa mot de fattiga, en sund och rättvis ekonomi utan kostsamma byråkratiska apparater, nedrustning, faran med egoistisk individualism ... Påven lyfter fram familjen som en grundenhet där människan lär sig "fredens språk", och mänskligheten som - i bästa fall - syskon, inte bara grannar som bor bredvid varann. Allt detta är utmärkt. Ett liknande budskap kom han med också i sin julnattspredikan.

Det som har fött irritation i vissa kretsar är att påvens familjesyn är heteronormativ, och att hans sexualsyn går ut på att sex idkas mellan en man och en kvinna som är gifta med varandra och som är öppna för möjligheten att samlaget leder till befruktning. Nå, jag förstås inte riktigt den irritationen. Det är ju helt klart att påven anser detta, det har kommit fram många gånger. Jag håller ju inte med honom, men det är en annan sak. Att låta det goda i hans budskap överskuggas av hans heteronormativitet är att kasta ut barnet med badvattnet, och det är inte så fiffigt. Det är t.o.m. en bloggare som uttrycker det så här:

* Homosarna hotar världsfreden. Förstås. Inte al Qaida, inte George Bush, inte Irans eventuella kärnvapen eller klimathotet - utan homosarna. Att Fredrik Federley fick stryk härom dagen är alltså helt logiskt; han var ett hot mot världsfreden och vi vet ju numer hur hot mot freden brukar behandlas. *

Genom denna tirad visar han att han inte har läst påvens budskap, utan bara vissa nyhetskommentarer till den. Påven tar ju, som sagt, direkt upp klimathotet och kärnvapnen och talar om de mäktigas ansvar ...

Ändå har också jag svårt att förstå varför en kärleksfull familj med föräldrar av samma kön skulle vara så mycket sämre - ja, förkastlig! - jämfört med en med föräldrar av olika kön.

*

Källor och länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/12/pvens-fredsbudskap.html

Texterna för Stefanidagen (Annandag jul) enligt andra årgången

Första läsningen: 2 Krön 24:18-21
De övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tillbad asherapålar och avgudar. Deras brott drog vrede över Juda och Jerusalem. Herren sände då profeter till dem för att få dem att återvända till honom; profeterna varnade dem, men de ville inte lyssna.
Guds ande uppfyllde Sakarja, prästen Jojadas son, och han ställde sig framför folket och sade: "Så säger Gud: Varför bryter ni mot Herrens bud så att lyckan sviker er? Ni har övergett Herren, därför har han övergett er." De sammansvor sig mot honom, och på kungens order stenade de honom på templets förgård.

Andra läsningen: Apg 6:8, 11-15; 7:51-60
Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket.
Därför skickade de fram några som skulle säga att de hört honom yttra sig hädiskt om Mose och Gud. De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos och förde honom till rådet. Där fick falska vittnen träda fram och säga: "Den här mannen angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen. Vi har hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall förstöra denna plats och ändra på de seder och bruk som vi har från Mose." Alla som satt i rådet gav noga akt på Stefanos och tyckte då att hans ansikte var som en ängels.
[Stefanos sade:] "Styvnackade är ni, oomskurna till hjärta och öron. Alltid gör ni motstånd mot den heliga anden, ni som era fäder. Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och nu har ni förrått och mördat honom, ni som fick lagen utfärdad åt er av änglar men inte har hållit den." När de hörde detta blev de så ursinniga på Stefanos att de skar tänder. Men fylld av helig ande riktade han blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida, och han sade: "Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida." Då ropade de högt och höll för öronen, och alla störtade sig över honom på en gång och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul. Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: "Herre Jesus, ta emot min ande." Han föll på knä och ropade högt: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden dog han.

Evangelium: Luk 12:8-12
Jesus sade till sina lärjungar:
"Jag säger er: var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall också Människosonen kännas vid inför Guds änglar. Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar. Var och en som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som hädar den heliga anden får inte förlåtelse. När ni ställs till svars i synagogorna och inför myndigheterna och makthavarna, bekymra er då inte för hur ni skall försvara er eller för vad ni skall säga. Ty när den stunden kommer skall den heliga anden låta er veta vad som behöver sägas."

Texterna för Julmorgonen

Första läsningen: Jes 9:2-7
Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.
Du låter jublet stiga,
du gör glädjen stor.
De gläds inför dig
som man gläds vid skörden,
som man jublar när bytet fördelas.
Oket som tyngde dem,
stången på deras axlar,
förtryckarens piska
bryter du sönder,
som den dag då Midjan besegrades.
Stöveln som bars i striden
och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.
Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.
Väldet skall bli stort,
fredens välsignelser utan gräns
för Davids tron och hans rike.
Det skall befästas och hållas vid makt
med rätt och rättfärdighet
nu och för evigt.
Herren Sebaots lidelse
skall göra detta.

Andra läsningen: Heb 1:1-6
Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom. Och han, som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden. Han har blivit lika mycket mäktigare än änglarna som det namn han har fått i arv är förmer än deras. Ty aldrig har Gud sagt till någon ängel:
Du är min son,
jag har fött dig i dag,
eller:
Jag skall vara hans fader,
och han skall vara min son.
Och när han låter sin förstfödde son träda in i världen säger han:
Alla Guds änglar skall hylla honom.

Evangelium: Luk 2:1-20
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
"Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt."
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta." De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

*

Juldagens texter: Jes 52:7-10, 1Joh 1:1-4 och Joh 1:1-14.

Texterna för Julaftonen

Första läsningen: Jes 11:1-5
En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam,
ett skott skall skjuta upp ur hans rot.
Han är fylld av Herrens ande,
vishetens och insiktens ande,
klokhetens och kraftens ande,
kunskapens och gudsfruktans ande.
Han dömer inte efter skenet,
skipar inte rätt efter rykten.
Rättvist dömer han de svaga,
med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet.
Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg,
de ondas liv blåses ut av hans tal.
Rättvisan är hans bälte,
troheten bär han kring livet.

Andra läsningen: Apg 13:16-26
Paulus reste sig, gav tecken till tystnad och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna på mig. Vårt folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten, och med lyftad arm förde han dem ut därifrån. I omkring fyrtio år sörjde han för dem i öknen, och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och lät dem ta deras land i besittning. Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år. Därefter gav han dem domare, fram till profeten Samuels tid. Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, son till Kish och av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. Efter att ha avsatt denne upphöjde han David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt sinne, som skall förverkliga alla mina planer. Det är bland hans efterkommande som Gud enligt sitt löfte har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus, vars framträdande Johannes förberedde genom att förkunna omvändelse och dop för hela Israels folk. Och när Johannes verk närmade sig sitt slut sade han: 'Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.'
Mina bröder, ni som stammar från Abraham och alla ni här som fruktar Gud, till er har budskapet om denna räddning sänts."

Evangelium: Luk 2:1-14
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
"Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt."

*

Julnattens texter: Jes 9:2-7, Tit 2:11-14 och Luk 2:1-14 (se ovan).

Under julhelgen kommer jag inte att reta någon med hbt- eller andra skriverier. Nu är det dags för julfrid!

Jag tar också en partiell bloggpaus - partiell betyder att jag lägger in helgernas prediko- och läsetexter, men inga egna funderingar. Predikantbloggen utökas dock med både mina och andras predikningar. Om det intresserar, så stick dig där!

Du minns väl förresten att den bästa julklapp du kan ge dina barn är en nykter helg?

God, fridfull och välsignad jul tillönskas alla läsare!
Hyvää, rauhallista ja siunattua joulua kaikille lukijoilleni!

Jag nämnde att jag för några år sedan var allvarligt sjuk. Det födde ett par reaktioner av medkänsla. Tack för det! För att sprida lite information om min sjukdom, skriver jag nu en inläggsserie.
*Den som tycker att det är obehagligt med sjukdomsbeskrivningar skall sluta läsa nu.*

*

Då jag var lite drygt 30 år gammal, upptäckte jag plötsligt blod i avföringen. Det är aldrig ett gott tecken, förstås. Jag sökte mig till arbetsplatsläkaren, som undersökte mig och småningom skickade mig på ytterligare undersökningar.

Det var en obehaglig tid. Jag genomgick flera rektoskopier, alltså läkarna förde upp en videokamera i baken på mig och tog provbitar. Förutom att rektoskopier är smärtsamma och måste bemötas med galghumor, fanns hela tiden oron i bakhuvudet, eftersom vi inte visste vad det var för fel på mig. Tänk om det var cancer!

Därför blev vi nästan lättade när diagnosen kom: Ulcerös kolit. Inte trevligt det heller, förstås, men bättre med en sjukdom som man måste leva med än en som man dör av.

Ulcerös kolit går ut på att tarmväggen i änd- och/eller tjocktarmen är inflammerad och blöder. Det leder till att det kommer blod i avföringen, som genom den ökade vätskemängden blir lös. Därför måste man besöka toaletten oftare. Eftersom man mister blod, blir man anemisk och därmed trött. Som tur är, finns det inga nerver i inre tarmväggarna, så någon direkt smärta kommer inte av såren, även om det ju nog är obehagligt. Detta tillstånd kommer i perioder, s.k. skov, och behandlingen går ut på att häva symptomen. Detta sker närmast genom medicinering med kortisontabletter.

Orsaken till sjukdomen är okänd. Kroppens immunförsvar angriper den egna vävnaden, det vet man, men varför så sker vet man alltså inte. Jag brukar tänka att ulcerös kolit (och dess släkting Crohns sjukdom) är motsatsen till AIDS, som ju går ut på att immunförsvaret slås ut; här är det ju närmast alltför effektivt.

Frekvensen av ulcerös kolit stiger med stigande levnadsstandard i samhället, men de personliga levnadsvanorna har inte påvisats påverka. Åldern tycks inverka - sjukdomen bryter oftast ut i tidig medelålder - men det finns gott om undantag. Jag är ju fet och var i "rätt" ålder, men på sjukhuset delade jag rum med en femtonårig ishockeyspelare i topptrim, som hade precis samma sjukdom som jag.

Varför hamnade jag då på sjukhus? Mer om det senare.