Deus semper maior!

Det är småningom dags för val igen. Det gäller valen av ledamöter till kyrkomötet och till stiftsfullmäktige, som jag skrev så här om i november:

"I vår kyrkas alla nio stift förrättas valen samtidigt, och eftersom kyrkomötet är det högsta beslutande organet inom kyrkan, torde det valet tilldra sig en del massmedialt intresse. Från Borgå stift väljer vi fyra lekmän och två präster att representera oss.
Stiftsfullmäktige inleder nu sin andra verksamhetsperiod, och är alltså ett rätt nytt organ. I Borgå består det av fjorton lekmän och sju präster. En av lekmännen representerar Åland.
Båda dessa organ väljs på fyra år, alltså för perioden 1.4.08-31.3.12. Nu pågår jakten på lämpliga kandidater, och listorna skall vara inlämnade till domkapitlet senast 17.12.07."

Nu är då listorna inlämnade. Jag hade hoppats att bli invald i stiftsfullmäktige redan för fyra år sedan, men p.g.a. olyckliga omständigheter rymdes jag inte med på listan den gången. Den här gången var jag ute i god tid - men tror ni inte att det misslyckades den här gången också! Den officiella förklaringen ges av Ann-Sofi Storbacka, första undertecknare på listan:

"För att listan inte i det märkliga samtalsklimatet som råder i stiftet skall bli de konservativas huvudfiende genom att tydligt och starkt profilera sig som HBT-vänlig (= för välsignelse av homosexuella parförhållanden) har Kalle af Hällström dragit sig bort från listan. Just nu är det viktigaste i stiftsfullmäktige att arbeta för ett respekterande samtalsklimat och en fokusering på det gemensamma än att ge sig in i en ännu hårdare debatt om de konservativas tröskelfrågor (läs: kvinnopräster och homosexualitet). För att nå detta mål gäller det att i valet gå ut med andra frågor än de konservativas. Detta skall inte ses som ett misstroendevotum mot Kalle, utan som en strategi i ett svårt och låst läge."

Johan Westerlund, som finns med på berörda lista, skriver under rubriken Strävan till enhet på sin blogg att de flesta listor
"har beteckningar som visar på en vilja att jobba för stiftet, kyrkan och närmare bestämt för enheten. Ordet enhet förekommer på fyra listor, samverkan, samarbete, samling, tillsammans är andra ord som finns.
Viljan är alltså god. Låt oss se detta som ett gott tecken!"
http://tinyurl.com/24t5u7

Tyvärr har jag svårt att vara lika optimistisk som kollega Johan. Om inte ens vi icke-konservativa kan enas, hur skall då stiftet som helhet göra det?
Dessutom är listorna till stiftsfullmäktige bedrövligt korta. En lista får innehålla tre gånger så många kandidater som det finns platser i fullmäktige; sju prästplatser betyder maximalt tjugoen kandidater. Nu har ingen av listorna ens sju kandidater. Intresset för kandidatur är alltså väldigt lamt. I kyrkomötesvalet är det bättre med den saken, men tendensen till splittring är tydlig också där.

Gott tecken? Hmm. Jag är Tomas.

Kyrklig tidningstjänst publicerar 18.12.07 Borgå stifts kandidater till kyrkomötet och stiftsfullmäktige (http://tinyurl.com/2aef22). Valen förrättas 11.2.08. Prästledamöterna väljs med direkta val, medan lekmännen blir indirekt valda. Medlemmarna i församlings- och kyrkoråd och i kyrkofullmäktige är valda för att sköta bl.a. den uppgiften.

Suppose you're traveling to work and you see a stop sign. What you do depends on your implicit hermeneutics.

*

A serious and educated Catholic believes that he cannot understand the stop sign apart from its interpretive community and their tradition. Observing that the interpretive community doesn't take it too seriously, he doesn't feel obligated to take it too seriously either.

På Luciadagen bloggade jag om Svenska kyrkan och äktenskapet. I Svensk Kyrkotidning 50/07 skriver ledarskribenten Boel Hössjer Sundman om samma ämne.

*

[...] jag har väldigt svårt att förstå hur tunga kyrkliga företrädare, som domkapitel och stiftsstyrelser, förespråkar att Svenska kyrkan nu självmant ska avstå sin vigselrätt. Hur är det möjligt? Vilka nya teologiska resonemang grundar ett sådant resonemang? [...]
I debatten påstås ibland att de kyrkliga företrädare som förespråkar vigsel för både homosexuella och heterosexuella par bara anpassar sig efter samhällets påbud. Jag anser att det är precis tvärt om. Om man är konsekvent mot evangelisk-luthersk tradition är det självklart att andligt och världsligt hör ihop. Det är inget nytt påfund. Att finnas mitt i människors liv är en central uppgift för kyrkan och det är lika centralt att både homosexuella och heterosexuella på lika villkor inkluderas i den omsorgen (Se vidare Ledare i Svensk Kyrkotidning nr 16, 2004). I själva verket är det de som nu förespråkar att Svenska kyrkan ska släppa vigselrätten som anpassat sin syn på kyrklig vigsel, utifrån just samhällets förändringar, och hastigt vill släppa en tidigare hjärtefråga. För inte så länge sedan var det just dessa grupper som med brösttoner talade om äktenskapets viktiga plats i kyrkan.
Jag är konfunderad över hur en del i Svenska kyrkan förhåller sig till kyrkans tradition och de handlingar som varit och är viktiga för många människor. Vad i traditionen är man beredd att släppa nästa gång? Är det begravningarna som står på tur?

http://www.svenskkyrkotidning.se/frameset.html

*

Också Karin Långström Vinge hänvisar till denna ledare. http://karinlangstromvinge.blogspot.com/2007/12/dagens-citat.html

Nothing makes one so dizzy as human reasoning, which sees everything from an earthly point of view, and does not allow illumination from above. Earthly reasoning is covered with mud. Therefore, we have need of streams from above, so that, when the mud has fallen away, whatever part of the reason is pure may be carried on high and may be thoroughly imbued with the lessons taught there. This takes place when we manifest both a well-disposed soul and an upright life.

- St. John Chrysostom

as quoted on God's Politics
http://tinyurl.com/yut3gu

Jag skrev ett biografiskt inlägg om ärkebiskop Desmond Tutu tidigare i år. Nu fortsätter han sitt goda värv som människorättskämpe genom att be om ursäkt för kyrkans förföljelse av homosexuella.

"I want to apologise to you and to all those who we in the church have persecuted.
"I'm sorry that we have been part of the persecution of a particular group.
"For me that is quite un-Christ like and, for that reason, it is unacceptable.
"Maybe even as a retired Archbishop I probably have, to some extent, a kind of authority, but apart from anything let me say for myself and anyone who might want to align themselves with me, I'm sorry.
"I'm sorry for the hurt, for the rejection, for the anguish that we have caused to such as yourselves."

Han ber om ursäkt också för min del genom att säga "anyone who might want to align themselves with me". Det passar mig bra.

Källor och länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/12/tutu-ber-om-urskt-fr-sin-och-min-del.html

En blinder man satt vid en väg
och tiggde av dem som runt honom steg.
Se'n Jesus kom. Vad gjorde han, säg?
Han gav honom synen, men ej det förteg,
för ett mirakel om dagen
är väl inte mot lagen.

En galen man - naken han sprang
och hoppade runt som en mustang,
tills Jesus kom och sa en harang
och mannen blev frisk på en liten momang,
för ett mirakel om dagen
spänner inte runt kragen.

En liten tös dog i sin säng
men fadern tog sig till Jesus en sväng
och flickan fick livet förlängt.
Föräldrarna sjöng se'n på denna refräng,
att ett mirakel om dagen
och man blir helt betagen.

En döder man har lagts i en grav
så maskarna kan äta därav,
men Jesus, han skall med sin stav
uppväcka den mannen som låg i sin grav,
för ett mirakel om dagen
det är utmärkt för magen.

*

Kommentar:
Sommaren 1993 spelade vi teater på Lekholmen under ledning och i regi av Irene Naert. Pjäsen var Mistero Buffo av Dario Fo, och jag skrev ett antal sånger till den. Detta är en av dem. Pjäsen handlade om hur folk omkring Jesus kan ha sett på honom - i det här fallet som en kringvandrande gycklare som gjorde fascinerande och underhållande mirakel.
Det var ett roligt projekt, måste jag säga! Goda minnen!

Om du ger mig en sån lampa som Aladdin hade så ska jag ge dig precis vad du vill utom pengar eller mitt schackspel. (Ralf, 8 år)

Samkönade äktenskap diskuteras på många håll i världen.

I USA har United Church of Christ gått in för samkönade äktenskap, vilket inte alla håller med om. En församling i Indiana lämnade samfundet p.g.a. detta. Vissa juridiska problem uppstod, men torde nu vara avklarade.
En annan UCC-församling, i Minneapolis (Minnesota) den här gången, har s.a.s. gått motsatt väg. Så länge som samkönade äktenskap inte är möjliga i delstaten, vägrar man viga någon överhuvudtaget, utan förrättar bara välsignelseakter, oberoende av om paret är av samma eller olika kön. Detta är alltså en protestaktion.

I Norge tog kyrkomötet i november ställning mot könsneutrala äktenskap (se här). Staten kommer antagligen ändå att införa sådana, men respektera kyrkans ställningstagande. Detta innebär att kyrkan inte kommer att tvingas göra något mot sin vilja - vilket förstås i o.f.s. är bra. En del präster kommer att gå emot kyrkomötets beslut och viga eller välsigna samkönade par i alla fall. Civil olydnad, s.a.s.

Jag har funderat hur jag själv skulle göra om jag blir ombedd, och har inte kommit till något klart ställningstagande. I princip följer jag naturligtvis kyrkans regler, men... Vi får väl se. Jag har ju erfarenhet av anmälningar till domkapitlet, och den erfarenheten är obehaglig.
Om man skulle gå efter gallupar i denna fråga, vore det hugget som stucket (sådär 40-40), vilket jag har nämnt redan tidigare.

Källlor och länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/12/lite-om-samknade-ktenskap.html

Jag trivs bra med att förrätta gudstjänst för de förståndshandikappade i Mikaelskapellet. Jag har nämnt om det tidigare.

Idag var gudstjänsten extra speciell, för det var kapellets julgudstjänst och Finlands Lucia med tärnor medverkade. Att de flickorna kan sjunga vackert! En gammal blev riktigt rörd!

Just denna gudstjänst brukar dra gott med folk från byarna runtomkring, och idag var inget undantag - kapellet var nästan fullt; 135 personer räknade jag till. Jag uppmanade folk att inte ge mynt, utan bara sedlar, i kollekten till Luciahjälpen. De lydde ändå inte, så kollekthåven höll på att brista i sömmarna. Men bra så, förstås! :-)

Texterna för Tredje söndagen i advent enligt andra årgången

Första läsningen: Jes 35:3-6
Ge styrka åt kraftlösa armar,
stadga åt skälvande knän!
Säg till de förskrämda:
"Fatta mod, var inte rädda!
Se, er Gud är här,
hämnden kommer,
Guds vedergällning.
Han kommer själv för att rädda er."
Då skall de blindas ögon öppnas
och de dövas öron höra.
Då skall den lame hoppa som en hjort
och den stumme brista ut i jubel.
Vatten bryter fram i öknen,
bäckar i ödemarken.

Andra läsningen: Heb 10:35-39
Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas. Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat, ty: Ännu en liten tid, sedan kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Min rättfärdige skall leva genom sin tro. Men: Om han drar sig undan är han inte längre till glädje för mig. Vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan till dem som tror och räddar sitt liv.

Evangelium: Luk 12:35-40
Jesus sade till sina lärjungar:
"Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande. Var som tjänare som väntar på att deras herre skall komma hem från ett bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten. Saliga de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. Om han så kommer vid midnatt eller ännu senare - saliga är de tjänarna, när han finner dem beredda. Ni förstår väl att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han hindra honom från att bryta sig in i huset. Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen."