Påve Benedikt XVI har inför världsfredsdagen den 1 januari skrivit ett påvligt budskap, vars rubrik på svenska kunde vara "Den mänskliga familjen, en fredsgemenskap". Han tar upp många angelägna ämnen: miljöfrågor, rättvisa mot de fattiga, en sund och rättvis ekonomi utan kostsamma byråkratiska apparater, nedrustning, faran med egoistisk individualism ... Påven lyfter fram familjen som en grundenhet där människan lär sig "fredens språk", och mänskligheten som - i bästa fall - syskon, inte bara grannar som bor bredvid varann. Allt detta är utmärkt. Ett liknande budskap kom han med också i sin julnattspredikan.
Det som har fött irritation i vissa kretsar är att påvens familjesyn är heteronormativ, och att hans sexualsyn går ut på att sex idkas mellan en man och en kvinna som är gifta med varandra och som är öppna för möjligheten att samlaget leder till befruktning. Nå, jag förstås inte riktigt den irritationen. Det är ju helt klart att påven anser detta, det har kommit fram många gånger. Jag håller ju inte med honom, men det är en annan sak. Att låta det goda i hans budskap överskuggas av hans heteronormativitet är att kasta ut barnet med badvattnet, och det är inte så fiffigt. Det är t.o.m. en bloggare som uttrycker det så här:
* Homosarna hotar världsfreden. Förstås. Inte al Qaida, inte George Bush, inte Irans eventuella kärnvapen eller klimathotet - utan homosarna. Att Fredrik Federley fick stryk härom dagen är alltså helt logiskt; han var ett hot mot världsfreden och vi vet ju numer hur hot mot freden brukar behandlas. *
Genom denna tirad visar han att han inte har läst påvens budskap, utan bara vissa nyhetskommentarer till den. Påven tar ju, som sagt, direkt upp klimathotet och kärnvapnen och talar om de mäktigas ansvar ...
Ändå har också jag svårt att förstå varför en kärleksfull familj med föräldrar av samma kön skulle vara så mycket sämre - ja, förkastlig! - jämfört med en med föräldrar av olika kön.
*
Källor och länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/12/pvens-fredsbudskap.html
