Deus semper maior!

Aftonbladet har publicerat en artikel med rubriken ”Lyssna på Nirvana – bli gay” (http://aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,988093,00.html) där de hänvisar till den ”kristna sekten” Love God’s Way som på sin hemsida (http://www.lovegodsway.org/GayBands) varnar för att vissa artisters musik gör en homosexuell om man lyssnar till den. Det finns en lång lista - och man tror inte att det är sant!

Vilket är lika bra, eftersom det de facto inte är sant. Love God’s Way är en satir. Mannen bakom det hela, och som spelar ”Donnie Davies” heter Joel Oglesby och är skådespelare från Dallas. Staden, inte TV-serien. Så rapporterar t.ex. Pam’s House Blend.
http://www.pamshouseblend.com/showDiary.do?diaryId=580
Hon publicerar en videosnutt där ”Davies” lägger ut texten. Han hänvisar bl.a. till respons som han har fått om att Jesus älskar alla. Han replik är fin (som satir betraktat): ”Yes, Jesus loves you. But God hates you.”

Skrattet fastnar tyvärr i halsen, för det sorgliga är att det kunde ha varit sant…

Der 57jährige ägyptische Scheich Bahaa el-Din Ahmed Hussein El-Akkad ist nach Angaben des Hilfswerks „Open Doors“ seit April 2005 wegen seines Übertritts zum christlichen Glauben inhaftiert. Der frühere Leiter einer Moscheegemeinschaft gehörte über 20 Jahre lang einer gewaltlosen islamischen Fundamentalistengruppe an, die Nichtmuslime zum Islam bekehren will. Anfang 2005 fand er nach Gesprächen mit einem Christen, Bibelstudium und Gebeten zum christlichen Glauben. Am 6. April 2005 wurde er verhaftet, weil gegen ihn der „Verdacht der Blasphemie gegen den Islam“ vorlag. Obwohl ein Gericht in Kairo am 30. Juli 2006 seine Freilassung anordnete, ignorierte die Geheimpolizei SSI diesen Beschluss und verlegte El-Akkad im September in das besonders für politische Islamisten bestimmte Hochsicherheits-Gefängnis Wadi el-Natroun.

***

Den tyska evangeliska nyhetsbyrån idea har varje månad en “Gefangener des Monats”, någon som har råkat illa ut för att den är kristen. På hemsidan finns en pdf-fil med ett brev som man kan skicka till de styrande i det aktuella landet.

I november 2006 var det den egyptiske shejken Bahaa el-Din Ahmed Hussein El-Akkad som aktualiserades. Han var tidigare med i en fundamentalistisk muslimsk gruppering som (utan våld) vill omvända icke-muslimer till islam, men konverterade själv i början av år 2005 till kristendomen. Konvertering åt det hållet är förbjudet enligt egyptisk lag, så han arresterades i april 2005. Trots att han blev frikänd av en domstol i juli 2006, kastade den egyptiska hemliga polisen honom i en två kvadratmeter stor (eller liten) cell, där de hotade honom med livstids fängelse om han inte avslöjar andra konvertiter. Trebarnsfadern El-Akkad har försvagad hälsa.

http://tinyurl.com/2pevzm

Det är en hel del bloggare som har kommenterat eller länkat till rapporten om anmälan.

Walentine på Walentines Värld (24.1) tycker att Detta är förjävligt! (http://www.walentine.com/index.php/2007/01/24/detta-ar-forjavligt/)

Aqurette (24.1) kastar fram att God Hates Fags (http://www.aqurette.com/archive/0701/0701242339.shtml)

Feministaktivist frågar 24.1: Vilken åsiktsfrihet i kyrkan? (http://feministaktivist.blogspot.com/2007/01/vilken-siktsfrihet-i-kyrkan.html)

Tor på Antigayretorik uppmanar 24.1: Stöd prästen Karl af Hällström med alla till buds stående medel (http://antigayretorik.blogspot.com/2007/01/std-prsten-karl-af-hllstrm-med-alla.html)

Mia på En droppe i havet, men den är min skriver 25.1 med rubriken God kristen - två kandidater, men bara en kvalificerar sig... (http://entitet.blogspot.com/2007/01/god-kristen-tv-kandidater-men-bara-en.html)

Karin på Karin Långström Vinges blogg meddelar (25.1): Hbt-vänlig präst anmäld till domkapitlet (http://karinlangstromvinge.blogspot.com/2007/01/hbt-vnlig-prst-anmld-till-domkapitlet.html). Följande dag kommenterar hon Dk-anmälan (http://karinlangstromvinge.blogspot.com/2007/01/dk-anmlan.html).

Maleandro skriver 25.1 att Jesus goes Crazy (http://maleandro.blogspot.com/2007/01/jesus-goes-crazy.html).

Eintel på Tarinoita Harmaan puun kylästä skriver 25.1 On homofrågan (ja muuta) (http://veraja.blogspot.com/2007/01/on-homofrgan-ja-muuta.html).

Göran på Klippt och skuret informerar (26.1): Präst i Finland anmäld till domkaptitlet för 'homovänliga åsikter' (http://goranh.blog-city.com/finsk_prst_anmld_till_domkaptitlet.htm)

Även Martin (http://ranneliike.net/blogi.php?nick=martin), Lotta (http://www.bloggen.fi/lotta/) och L&M (http://www.bloggen.fi/leenamarina/) har tagit upp frågan.

Saken diskuteras också på ranneliike.net. (http://ranneliike.net/keskustelu.php?act=rthrd&grpid=20&thrdid=4315)

Tack till alla för stödet!

Sent omsider läste jag Stig Kankkonens ledare i förra veckans Kyrkpressen (4/07, som av någon orsak fortfarande inte finns på nätet på http://www.kyrkpressen.fi/). Under rubriken ”Att ro och hopa med årorna i kors” behandlar Kankkonen den pågående inomkyrkliga debatten om partnerskapslagens följder.

Kankkonen har poänger i det han skriver, särskilt när det gäller processens gång i förhållande till det förväntade slutresultatet.

”Ett arbete med öppet slut har förutsättningar att bli upplysande och konstruktiv oberoende av vilken inställning man har till hur kyrkan borde gå vidare i den aktuella frågan.
Är man oense vet man åtminstone varför man är det och i bästa all kan man vara oense i ömsesidig respekt.
Om slutresultatet inte är genuint öppet kommer vi att uppleva en process vars huvudsakliga uppgift inte är att allsidigt, fördomsfritt och utgående från kyrkans egna grunder bedöma, prioritera och väga argument.”

Visst är det ju så.
Men det lyser fram i Kankkonens text att han anser att det är det senare alternativet som gäller i det aktuella fallet. Kyrkan tänker gå in för välsignande av partnerskap, och nu gäller det bara att trumfa igenom någon sorts teologisk argumentation för saken, insinuerar han.

”För kyrkan får det avgörande aldrig vara vad samhället anser vara rätt och riktigt. Avgörande får heller aldrig vara vad som är populärt eller vad som annars ligger i tiden.
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland måste hålla sig till att det högsta rättesnöret är ’den i dess bekännelseskrifter uttryckta principen, att all lära i kyrkan skall prövas och bedömas enligt Guds heliga ord’.
Vad Guds heliga ord säger måste därför vara den enda grunden och det enda målet för det arbete som biskopsmötet nu utför i partnerskapsfrågan. Biskopsmötets skyldighet är att klart, redigt, ärligt och utan en massa ’men’ reda ut den saken.”

Nåja …
Här vill jag nog komma med några randanmärkningar.

Frågan om hur kyrkan skall behandla sina homosexuella medlemmar är inte någon ren lärofråga. Att upphöja eller destillera den till det är redan det att göra våld på de människor som är berörda. Frågan innehåller många etiska, hermeneutiska och pastorala aspekter, och kan inte bedömas utgående från en dogmatisk behandling. Dessutom bör naturligtvis exegetiken ligga som grund för varje sådan bedömning.

För den i Kanaans tungomål oinvigde vill jag översätta det jag just skrev: Bibeln skall visserligen vara ett rättesnöre, men den måste tolkas med medmänsklighet och kärlek, inte ur en högtflygande lärosynvinkel som har tappat beröringen med verkligheten.

Så vill jag ifrågasätta Kankkonens påstående: “Vad Guds heliga ord säger måste därför vara den enda grunden och det enda målet för det arbete som biskopsmötet nu utför i partnerskapsfrågan.” Jag är av annan åsikt. Detta är ett viktigt mål, men fortfarande måste vi ha människan med i tankarna. Hur kan vi se på homosexualitet, partnerskap och relaterade frågor utan att göra avkall vare sig på lära eller liv, vare sig på vår kärlek till Gud eller vår kärlek till vår nästa? Detta är den balansgång som biskoparna har att göra. Om de försöker följa Kankkonens direktiv, tappar de helt säkert balansen och trillar i den renodlade dogmatikens omänskliga dike.

Ferlin uttryckte saken väl, när han säger att Jesus “talar ej latin - som den grå teologin, vilken halkat på sin egen halhets halka.” (http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/06/ferlin-kan-du-hra-honom-komma.html) Låt oss undvika att halka omkull, som teologie magister Kankkonen har gjort!

Jag blev nu på måndag intervjuad till Radiohuset på Radio Vega. Intervjun sänds direkt som bandad (!) på tisdag, onsdag eller möjligen torsdag denna vecka. Får jag reda på detaljer uppdaterar jag.

Och så var det ju Poliisi-TV på torsdag kl 22.05 på TV2.

Samt Kyrkpressen. Få se om Stig Kankkonen skriver en ledare också, eller om det bara är Mira Strandbergs artikel som behandlar dk-anmälan. Och om Kankkonen skriver en ledare - hur tydligt täcks han då ta ställning för Förars?

Joakim Förars, joka teki minusta valituksen tuomiokapituliin, lienee rikkinäinen ihminen. Rukoilkaamme hänen puolestaan!

***

När jag senaste onsdag fick reda på att Joakim Förars hade anmält mig och kollegan Tomas Ray* till domkapitlet, blev jag först arg och ledsen. Det är väl en naturligt mänsklig reaktion, skulle jag tro. När jag nu har lugnat mig har jag en känsla av frid över själva processen. Det är förstås tråkigt att råka ut för ett påhopp av detta slag, men jag klarar mig, för jag vet att jag står på Sanningens och Kärlekens sida.

Däremot är jag fortfarande bedrövad, men nu av en annan anledning. Vem tar till så extrema och desperata åtgärder mitt i en pågående process? Det är obegripligt. Förars skjuter sig själv i foten, men saboterar också den kyrka som han väl inbillar sig att han försvarar.

Det som gör mig bedrövad är alltså Förars’ handlingssätt. Jag frågar mig bekymrat vad som ligger bakom. Jag känner honom inte, jag har mig veterligt aldrig träffat honom, men det verkar ju nog som om någonting skulle vara snett.

Därför kommer jag med ett böneämne: Be för Joakim Förars. Be att Gud ska ingripa i hans liv, så att han kan uppnå frid och harmoni. Be att det som är snett skall ställas rätt - vad det är vet Gud bättre än vi. Gud välsigne Joakim Förars!

* Namnet “Ray” uttalas “Raj”, inte “Rei” såsom man ofta hör. Det är alltså inte engelska.

Biskopen drog till Sjöga,
borterst upp i sitt stift,
steg i stolen,
sken som solen,
tydde den heliga skrift.
Bönderna lyssnade stumma.
Då ur kyrkans kor
hördes det mäktigt brumma:
Ljug ej, bror!

Häpen såg bispen en mule
röras på målad mur,
tänkte: Lukas,
du skall stukas,
ditt katolska djur!
Kyrkan lät han limma
vit som ett skinande lärft.
Templet stod som i dimma,
svalt, kalt, kärvt.

Långa tider därefter
skrapas nu sten på sten.
Fram ur putsen,
töcknet, smutsen
växer kött och ben.
Kyrkfolkets undrande öga
hänger vid bildrikt kor.
Ypperst är oxen i Sjöga,
sträng, stark, stor.

Stor är oxen i Sjöga.
Pannan är som ett valv.
Satan, den lede,
flyr för hans vrede,
likt en ringa kalv.
Månförgylld om horna
går han på himmelens äng,
vaktar de fromma korna,
stor, stark, sträng.

Heliga oxe i Sjöga!
Heliga äro dina horn.
Helig är svansen
du lyfter i dansen
upp mot kyrkans torn.
Heliga äro dina klövar,
som trampar Kanans mark.
Bland pelarträd du strövar,
stor, sträng, stark.

Åldriga evangelister,
träden nu alla fram!
Kitt och klister,
allting brister,
världen står i damm.
Märken I ej hur det grånar
åter till medeltid?
Luften morlar och dånar:
storm, ström, strid.

Ängel, blås i basunen,
bryt ditt sista sigill!
Smattra, örn,
kring kyrkans hörn
din apokalyptiska drill!
Ryten, I lejonlundar,
ert blodsevangelium!
Oxen ensam begrundar,
stor, sträng, stum.

Fjärran i fridens ängder,
ledd som med solskensgarn,
följer stuten,
glansbegjuten,
himmelens förstfödda barn.
Ensam vid blommande tjärnen
går han i oljeskog;
blommor bär han på stjärnen,
vingar gro kring hans bog.

Erik Axel Karlfeldt, ur "Flora och Bellona" (1918)

I Borgå finns ett blomstrande ekumeniskt samarbete mellan Adventkyrkan, domkyrkoförsamlingen, Filadelfiaförsamlingen (Pingstkyrkan, alltså), metodistförsamlingen och Missionskyrkan, samt (sporadiskt) Frälsningsarmén. Pastorer från de olika församlingarna samlas en gång i månaden till pastorsmöte (där jag representerar domkyrkoförsamlingen), vi har ekumeniska bönesamlingar varannan lördag, gemensamma gudstjänster och andra projekt emellanåt och ekumeniska vinterdagar - en tre kvällar lång mötesserie - under den internationella ekumeniska böneveckan i januari varje år. Vi har också haft ett slags predikstolsutbyte, där vi alltså predikar i varandras gudstjänster emellanåt.

I predikstolsutbytet finns ett juridiskt problem i vår lutherska kyrkoordning, nämligen att högmässans predikant bör vara luthersk präst eller (undantagsvis) en konfirmerad medlem av kyrkan, som får kyrkoherdens tillstånd att predika. I sig är det bra att det finns en viss övervakning, så att inte vilka dingbollar som helst kan sprida sina budskap, utan endast de dingbollar som har tillstånd till det. Men formuleringen i denna paragraf är så snäv att dingbollar från andra kristna kyrkor faller utanför.

Därför skrev jag för ett drygt år sedan följande initiativ:

”Det ekumeniska samarbetet mellan olika grenar av den kristna familjen får allt större betydelse i vår splittrade värld. Om inte vi kristna ens sinsemellan kan komma överens om sådant som är centralt för oss, har vi knappast någon större möjlighet att påverka vår omgivning heller. Mycket har gjorts på detta område, men mycket återstår att göra.
En verksamhetsform som vore värd att understöda är predikstolsutbyte, alltså att präster och pastorer från andra samfund predikar i varandras gudstjänster. Så får församlingarna se att den andra kanske inte är så konstig ändå. Tyvärr är denna verksamhetsform för vår kyrkas del förbjuden vad gäller högmässogudstjänsterna enligt KO 2:6. Den talar uttryckligen endast om medlemmar av en evangeliskluthersk kyrka som möjliga gästpredikanter.
Därför föreslår vi att KO 2:6 mom. 3 skulle formuleras som följer: I enskilda fall kan kyrkoherden kalla en lämplig person som är känd för sin kristna övertygelse att predika vid gudstjänsten.”

Initiativet skickade jag (håll i er nu!) till församlingsrådet, som vidarebefordrade det till domkapitlet med tanken att det skulle beredas för stiftsfullmäktige som skulle skicka det till kyrkomötet, som kan ändra den berörda paragrafen. Men “varför göra en enkel sak svår när man kan göra den omöjlig,” som jag brukar säga: Domkapitlet beslöt att inte skicka den till stiftsfullmäktige utan till biskopsmötet (dit kyrkomötet ändå skulle ha skickat det för beredning).

Jag råkade av en slump gå in på biskopsmötets protokoll från september 2006 (http://www.evl.fi/piispainkokous/S06.pdf), som behandlade denna fråga som §8 (ss 131-148 i protokollet). Biskopsmötet beslöt att efter en remissdebatt tillsätta en arbetsgrupp som under biskop Simo Peuras ledning skall utreda frågan för biskopsmötet hösten 2007.

Det här verkar förstås något krångligt, men faktum är att mitt initiativ har fått ett mycket bättre mottagande än jag vågade hoppas på och behandlas i en snabbare takt än om det skulle ha gått via stiftsfullmäktige och kyrkomötet först.

Vi får hoppas att detta utmynnar i en regeländring som för den kristna enheten framåt!

Det var en person som meddelade mig att han hade skrivit till domkapitlet genom deras kontaktformulär på nätet. http://borgastift.planeetta.com/kontakt
Jag hade inte ens kommit att tänka på att de har ett sådant, men det är ju bra att det finns. Då kan man enkelt få bud till dem om sådant som tynger en. Själv känner jag ju folket på dk, men för andra kan denna väg vara enklare än att ringa upp eller sticka sig in.

Helsingfors stift har ett motsvarande formulär på sin hemsida, och det har säkert många andra också. http://www.helsinginhiippakunta.evl.fi/palaute/
Det är ett enkelt och snabbt men något anonymt sätt att få fram ett budskap. Men kanske ansiktslösheten är en fördel ibland; tröskeln blir lägre för att säga vad man anser, och så får beslutsfattare och tjänstemän reda på vad som rör sig. Hoppas tröskeln till direkt osaklighet ändå bibehålls...

I Jakobstads Tidning 27.1.07 har Henrik Othman skrivit en ledare om anmälningen. Rubriken är Anteckna till kännedom.

[…] I denna fråga står sanningen uppenbart inte att finna i enstaka bibelord. af Hällström och Ray är därmed parter i en legitim diskussion om kyrkans vägval i den här frågan vilket gör anklagelserna om bristande oförvitlighet märkliga.
Många har redan hunnit dra paralleller till höstens diskussion om den bloggande läraren Thomas Illman. Denne har på sin blogg öppet deklarerat sig som homofob, islamofob och antifeminist, vilket föranlett tvivel om hans objektivitet som lärare, trots att han bloggat som privatperson. […]
I en seriös diskussion kan man inte likna af Hällströms bloggande vid Illmans. Den ena förespråkar tolerans, den andra uttrycker djupt kränkande åsikter på sin blogg.
Den inlämnade anmälan är uttryck för en enskild stiftsmedlems åsikter. Domkapitlet, som torde vara en samling teologiskt sakkunniga och kloka män och kvinnor torde inte ha svårt att finna svar på brevet. Kanske det räcker med att anteckna brevet till kännedom?
Märkligt för övrigt hur man inom kyrkan bland de sju dödssynderna fixerar sig vid vällusten. Hur vore det att se sig omkring och i stället ta fasta på till exempel girighet och frosseri?

Ledaren över samma tema i Västra Nyland är rubricerad Det gäller yttrandefriheten.

[…] På finlandssvenskt håll har en liten men högljudd skara i åratal hållit igång en olustig debatt om homosexualitet, en del av inläggen har uppfyllt de flesta tänkbara kriterier för hets mot folkgrupp.
Nu har en av de aktiva debattörerna tagit sig före att anmäla två präster i Borgå stift till domkapitlet, de anmäls inte för någonting de har gjort i egenskap av präster, utan för åsikter som de i olika sammanhang har fört fram.
Därmed handlar det inte längre om en intern kyrklig fråga, utan om medborgarnas åsikts- och yttrandefrihet.
Prästerna anser att kyrkan borde godkänna och välsigna homosexuellt partnerskap, en av dem anser också att Bibelns ord om homosexualitet är tolkningsbara.
Anmälaren vill nu att domkapitlet, under ledning av biskop Gustav Björkstrand, reder ut om prästerna kan fortsätta att fungera som präster.
I sista hand kan de bli fråntagna sina ämbeten för att de har uttryckt åsikter som delas av många finländare både inom och utanför kyrkan.
Biskop Gustav Björkstrand måste nu klargöra om prästerna i hans stift kan föra en öppen debatt om kyrkans lära, utan att riskera jobbet.
Svaret borde vara fullständigt självklart. Om kyrkan vill vara relevant i dagens samhälle måste prästerna få delta i den offentliga diskussionen utan hot om repressalier. […]