Deus semper maior!

Ensi viikon torstaina olen Poliisi-TV:ssä (TV2 vähän kello 22 jälkeen). Mitäkö siellä teen? Katso ohjelma, niin tiedät!

***

Senaste vecka spekulerade jag i vilket medium jag skulle hamna i härnäst (http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/01/massmedialt-intresse.html). Det blev inte Kansan Uutiset, utan något nästan lika förvånande, nämligen programmet Poliisi-TV (http://www.yle.fi/poliisitv/). Det sänds nästa veckas torsdag (1.2.06) lite över 22 på (Finlands) TV2. Redaktören och kameramannen kom idag ända från Tammerfors till Borgå enkom för att intervjua mig. De kan inte ha hunnit med något annat under den arbetsdagen.

Varför är jag med? Är jag “Finland’s Most Wanted”? Se programmet, så vet du!

Olav S. Melin, numera chefredaktör för Kotimaa och tidigare för Kyrkpressen och svenska Kyrkans tidning, skriver i dagens Hbl en kolumn med rubriken Den religiöst myndiga människan.

"Religionen har mot alla odds inte spelat ut sin roll i det senmoderna samhället. Däremot har den förändrats på ett sätt som kyrkan inte kunnat förutse. Något som tagit sig uttryck i att kyrkan inte upplevs som nödvändig i människans gudsrelation. Gud är inne men kyrkan är ute, kan man något karikerat beskriva dagens situation. Ett synligt belägg för denna trend är det faktum att fler människor (drygt 33 000) lämnat kyrkan än någonsin tidigare.

Vad beror denna utveckling på? Hur ska man förstå den religiösa förändring som sker i vårt samhälle? […]

Det nya i utvecklingen är något man kunde kalla för moralens och religionens återkomst. Moralfrågor upplevs inte längre som subjektiva och privata, utan etiken har blivit objektiv och prövbar. Alla samhällssektorer underställs en moralisk granskning. På motsvarande sätt är religiösa frågor inte längre tabubelagda. Och det är fritt fram att diskutera religionen i offentligheten.[…]

I den här utvecklingen har kyrkan inte hängt med. Omställningen från att haft tolkningsföreträde både då det gäller moralfrågor och religiösa angelägenheter till upptäckten att den självständiga människan gör sina egna avgörande och förebehåller sig rätten att formulera sin egen tro har varit omtumlande. […]

Kanske är det här som kyrkans största utmaning finns. I förmågan att inse att institutionen kyrka inte är ett självändamål utan ett redskap för den sökande människan."

Intressanta tankar, upplever jag. Få se om någon tar upp handsken.

Det är stoltare våga sitt tärningskast
än att tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till en sträng som brast
än att aldrig spänna en båge.

Verner von Heidenstam, c 1890

För ett par veckor sedan citerade jag The Times, som refererade en utställning om naturlig homosexualitet i Oslo (http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/01/gayness-is-natural.html). Nu har Dagens Nyheter (20.1.07) publicerat en motsvarande nyhet i artiklarna Homosexuella kontakter vanliga i djurriket (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=608289), Homofåglar adopterade (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=608289&maNo=0) och Våra könsroller inte alls så naturliga (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=608289&maNo=1).
I den förstnämnda skriver DN bl.a.:

Det är en långlivad myt att sex mellan djur endast sker med det motsatta könet. Det finns gott om exempel i djurvärlden på alltifrån enstaka homosexuella kontakter till livslånga samkönade parförhållanden. Ibland är det bara för djurens höga nöjes skull, men homosexualiteten kan också ha en evolutionär fördel.
Mänsklig homosexualitet har ända sedan kyrkomötet i Nablus år 1120 i de flesta sammanhang beskrivits som en udda företeelse i naturen. Som något onaturligt eftersom det inte alstrar någon avkomma. På 1100-talet sades det till och med vara ett brott mot naturens lagar, något som fortfarande hävdas i katolska och många frireligiösa kretsar. Men det stämmer inte alls. Det var då, och är fortfarande, ett religiöst påhitt.
Ända sedan antiken har det varit dokumenterat att även djur har sex mellan individer av samma kön. Den grekiske filosofen och naturforskaren Aristoteles beskrev redan för 2.300 år sedan sex mellan samkönade hyenor. Men det har talats väldigt tyst om det under årens lopp.
- Kyrkan har jobbat väldigt intensivt för att bekämpa homosexualiteten. Allt som har med homosexualitet att göra har blivit undertryckt genom hela medeltiden. Därför var det ingen som vågade säga högt att det fanns djur som var homosexuella. Det var ett av flera säkra sätt att hamna på bålet på den tiden, säger Petter Böckman, zoolog och ansvarig för innehållet i utställningen "Mot naturens ordning?" på Naturhistoriska museet i Oslo, Norge.
Utställningen har pågått sedan oktober förra året och den har väckt en viss uppståndelse i Norge.
- Det har varit några individer från frikyrkorna som har gått ut väldigt hårt, men i övrigt har det faktiskt blivit mindre uppståndelse än vad vi räknade med, säger Böckman.

Karin Långström Vinge hänvisar också till artiklarna på sin blogg. http://karinlangstromvinge.blogspot.com/2007/01/homosexuella-kontakter-vanliga-i.html

Senast i och med detta faller bottnen ur argument om homosexualiteten som onaturlig eller "mot skapelsen". Den som tänker vidhålla sådana argument, gör därför väl i att begrunda sina egna fördomar, eftersom det antagligen är de som är motiven till argumentationen.

I november i fjol skrev jag om pastor Carola Sarén, som i ett TV-program diskuterade sin homosexualitet.
http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/11/homoprst-i-tv.html

Då påstod jag att hon numera arbetar som skådespelare. Jag misstog mig; skådespelaren är en annan Carola Sarén.

Beklagar misstaget.

Pastor Bradley Schmeling (Atlanta, Georgia, USA) stands before an ecclesiastical court for living in a homosexual partnership. See the report on 365gay: http://www.365gay.com/Newscon07/01/011907lutheran.htm

***

Jag skrev i augusti om den amerikanske lutherske pastorn Bradley Schmeling. Han är homosexuell och meddelade sin biskop att han hade träffat en partner. Biskopen uppmanade honom att avgå, vilket han vägrade. http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/08/nyhet-homosexuell-pastor-vgrar-avg.html

Nu har Schmeling ställts inför en kyrklig domstol och hotas att avkragas. Hans församling, S:t John’s Lutheran Church i Atlanta, står eniga bakom sin pastor, och om han avsätts från prästämbetet inom ELCA (http://www.elca.org/) kommer antagligen församlingen att lämna ELCA för att kunna behålla sin pastor. http://www.stjohnsatlanta.org/trialupdate.html

Fler nyhetsrapporter och kommentarer:
365gay http://www.365gay.com/Newscon07/01/011907lutheran.htm
Straight into Gay America http://www.straightintogayamerica.com/302.html
Soulforce: http://www.prweb.com/releases/2006/8/prweb430729.htm
Jerry S. Maneker: http://christianlgbtrights.blogspot.com/2007/01/another-church-trial.html

En präst som får så starkt stöd från sin församling kan inte vara en dålig präst.

I detta fall är det förstås inte det som det handlar om, utan frågan är om homosexuella präster får leva i ett parförhållande. Heterosexuella får enligt ELCA:s regler antingen leva i celibat eller gifta, medan homosexuella endast får leva i celibat. Detta är naturligtvis ojämlikt.

Ändå illustrerar det faktum att Schmeling är en bra präst det faktum att kyrkan med dessa regler kommer att visa bort många goda präster och prästkandidater. Har den verkligen råd med det?

(Sain tänään sähköpostia, jossa oli seuraava sisältö:)

Tänään ilmestynyt Aamun Koitto käsittelee laajasti homoseksualismia ortodoksisen kirkon kannalta.

Vt. päätoimittaja Hellevi Matihalti kirjoittaa pääkirjoituksen otsikolla "Erilainen lähimmäinen".

Suomen Ekumeenisen neuvoston (SEN) pääsihteeri, isä Heikki Huttunen valottaa haastattelussa myös Yhteys-liikkeen syntyvaiheita otsikolla "Toivon realistista ja kaikki ihmiset hyväksyvää keskustelua".

Isä Timo Lehmuskoski haastattelussa kertoo kohtaamisistaan niin homoseksuaalien kuin homouteen täysin kielteisesti suhtautuvien rippilasten kanssa, otsikolla "Rippi-isän näkemyksiä homoseksuaalisuudesta".

Erikoislääkäri Ilkka Soini tuo keskusteluun maallikon kriittisen näkökulman otsikolla "Uskollisena omalle traditiolle".

Omakohtaisen näkemyksen kertovat aikanaan Neuvostoliitosta tullut ja Suomessa turvapaikkaoikeuden saanut sairaanhoitaja ja estraditaiteilija Konstantin Gontcharov ja nuori homo, jolle nimimerkin käytön on toimitus sallinut, koska hän ei vielä ole keskustellut asiasta edes vanhempiensa kanssa.

Eli kannattaa hankki Aamun Koiton uusin nro 1/2007. Myynnissä Suomalaisessa kirjakaupassa ja Helsingissä myös Lampukka-liikkessä Liisankadulla.

(Kuulostaa kiinnostavalta. En tosin ole lehteä itse vielä nähnyt. Mutta aikomus on.)

Jag blev informerad om att det på pod.fi nu finns ett inslag från Seminariet om lagen om registrerat partnerskap. Jag har ännu inte själv hunnit lyssna på det, men vi får återkomma.

Återkomst: Det var ett helt intressant inslag. Catharina Råberg intervjuade omsorgsprästen Nalle Öhman och forskaren Mikael Lindfelt, som kom med en intressant analys av situationen och utvecklingen i Sverige och hos oss. Lyssna gärna!

http://www.pod.fi/index.php?id=65

Tänään vietän pappsvihkimykseni kymmenvuotispäivää työn merkeissä.

***

Idag på S:t Henriks dag är det tio år sedan jag blev prästvigd. Tack till biskop Erik!

Grattis också till Siv Jern i Vasa, som blev prästvigd samtidigt!

Min klasslärare hette Hedvig Holmberg, minns jag, när jag började i första klassen i Bangatans folkskola på hösten 1974. Jag hann faktiskt gå två klasser i folkskola innan grundskolan infördes i Helsingfors år 1976, och ”Banan” blev Cygnaeus lågstadieskola. Tant Heddi var redan pensionerad, men hoppade in med oss under ett års tid, då det tydligen var brist på lärare.

En tydlig minnesbild som jag har från den tiden är hennes undervisning om bönen. Förutom att vi t.ex. fick lära oss Fader vår utantill, lärde hon oss nämligen, att då man ber skall man hålla händerna stilla. Hon menade förstås att man inte skall syssla med en massa annat på samma gång som man ber, men lilla Kalle, 7 år, uppfattade inte hennes nyans, utan gjorde ett experiment när vi nästa gång hade rast. Jag sprang över skolgården och försökte samtidigt hålla händerna stilla så att jag skulle kunna be. Som alla förstår misslyckades jag; det går ännu att hålla armarna någorlunda orörliga när man går, men det är mycket svårt att göra det när man springer.