Deus semper maior!

Peter Jasper Akinola (f. 1944 Abeokuta, Nigeria)
Han avlade gymnasieexamen på distans samtidigt som han arbetade som möbelsnickare med egen firma. Han studerade teologi i Nigeria och vid Virginia Theological Seminary i USA.
Akinola blev prästvigd 1979 och byggde upp den anglikanska närvaron i Nigerias nybyggda huvudstad Abuja där han blev biskop 1989. Han blev därtill ärkebiskop över Nigerias nordliga provinser 1997 samt primas över Nigerias anglikanska kyrka 2000.
Akinola hör till yoruba-stammen. Han är gift och har sex barn.

*

Peter Akinola har gjort sig känd som en mycket konservativ, stridbar och homofob kyrkoledare, som utmanar ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams. Ärkebiskopen av Canterbury har varit den anglikanska kyrkofamiljens andliga ledare ända sedan 1500-talet (fast inte Williams personligen, förstås), men nu anser Akinola och många andra med honom att det är dags för en nyordning. De har organiserat sig som en gruppering som kallas "Global South", och anser att de inte längre kan stanna kvar i en kyrka som har blivit så liberal att homosexuella präster och t.o.m. biskopar accepteras, och anklagar Williams för denna utveckling. Att en kvinna, Katharine Jefferts Schori, valdes till primas (kyrkoledare) för den episkopala kyrkan är förstås i Akinolas ögon ytterligare ett tecken på dess förfall, särskilt som hon dessutom är "pro-gay".

Akinola har därför dragit igång ett slags kontrarevolution eller motreformation, vad man nu vill kalla den, genom att tillåta konservativa episkopala församlingar i USA att sluta sig till hans nigerianska stift. Detta är en helt ny och ytterst kontroversiell metod inom den anglikanska kyrkogemenskapen, där varje kyrka traditionellt har haft var sin geografiska "provins" där den har verkat. Att ha två anglikanska kyrkor på samma geografiska område är att medvetet splittra kyrkan och underminera den lokala kyrkans ställning.

Akinola ger sitt stöd till den hårdföra antihomosexuella lagstiftning som väntas bli antagen i Nigerias nationalförsamling under året. Lagen kan leda till att det blir olagligt att tillhöra en gayorganisation, läsa gaylitteratur, se filmer med gaytema, besöka gaysajter på nätet, och umgås med två eller fler homosexuella samtidigt. Lagen kommer även att förbjuda samkönade äktenskap. Att bryta mot lagen föreslås ge upp till fem års fängelse.

Sexuella kontakter mellan samkönade är redan förbjudet i Nigeria och kan ge dödsstraff i de muslimska delarna av landet och fängelse i de kristna delarna.

Hur homofob Akinola verkligen är visas av hans egen berättelse om hur han ryggade tillbaka när han insåg att den man som ville skaka hand med honom var homosexuell. New York Times rapporterade 20.12.06: http://tinyurl.com/25x58w

Då ledarna för den anglikanska kyrkofamiljen i februari 2007 samlades i Dar es Salaam i Tanzania, vägrade många afrikanska kyrkoledare (med Akinola i spetsen) delta i nattvarden tillsammans med Jefferts Schori, som förutom att hon uppenbart är kvinna (hemska tanke!) dessutom är förespråkare för att behandla homosexuella som vore de kristna. Afrikanerna får skarp kritik från andra ledare för att de använder sakramentet som ett verktyg för en kyrkopolitisk demonstration.

Källor och länkar finns på "Kalles kyrkliga kommentarer: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/04/peter-akinola.html

Det har aldrig hänt mig förr, men igår på långfredagen hände det.
Jag blev så rörd av långfredagens budskap, så berörd av vad Jesus har gjort för mig, att jag inte kunde kunde hålla min predikan i ett, utan stod en god stund i predikstolen och bara grät. Det tog länge innan jag fick rösten under kontroll och kunde fortsätta.

När jag säger att det aldrig har hänt förr menar jag uttryckligen i en predikosituation. Det som har hänt är att jag vid en jordfästning har suttit i bänken och gråtit med dem som gråter. Också det har förstås varit extrema situationer, t.ex. när jag jordfäste en två dagar gammal flicka som hade dött av förlossningsskador som hon fick på samma sjukhus där jag visste att Antonia skulle födas någon enstaka månad senare. Då grät jag. Men inte medan jag förrättade jordfästningen, utan när jag satt i bänken under psalmen.
Och aldrig under en predikan som jag själv har hållit.

När jag efter gudstjänsten stod vid dörren och skakade hand med gudstjänstdeltagarna, var det ovanligt många som gav mig en kram. Det var t.o.m. en (för mig obekant) dam som gav mig en kyss på kinden.

Jag menar inte att det var något stort fel i det som skedde, eller att jag borde be om ursäkt eller så, men det var ändå något avvikande. Det är kanske bra att jag har några dagar ledigt nu...

Häromdagen föll jag i en fälla. Det var bloggfundamentalisten Thomas Illman som gillrade den. Se mer här: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/04/utmaning.html

Illman frågade med klar blick och oskyldig min vilken fällan är? Jo, han skriver (http://www.bloggen.fi/thomasillman/ 3.4.2007 09:43:53):
"Vi (sic!) är positivt överraskade av att några andra, inklusive bloggprästen Kalle, antagit homoutmaningen nedan.
Men den eftertänksamme kanske börjar fundera över varför man inte för länge sedan hört om någon liknande bojkottuppmaning från de homoliberala själva, […]
För min del är svaret klart. Liberalteologin och islam är två exempel på själafiendens arbete i vår värld. Båda har som främsta syfte att angripa biblisk kristendom på olika sätt - den ena (liberalteologin) genom baksluga men ohållbara bibeltolningar (sic!) och vetenskapligt ohållbara argument mot Bibelns tillförlitlighet, den andra genom militärt våld och terrorism. Både islam och liberalteologin accepterar Jesus som en god morallärare/profet, men tillbakavisar kraftigt tanken på att Han är Gud. Vilket i sin tur är det centrala sine qua non inom allt som är värt att kallas kristendom.
Att en liberalteolog instinktivt inte vill angripa islam hur goda skäl det än logiskt sett skulle finnas för det är alltså inte konstigare än att den ena flanken av en armé ogärna skjuter på den andra flanken av samma armé - båda styrs ju ytterst av samme befälhavare i Avgrunden (för att låna ett uttryck från den bästa kristna bok som någonsin skrivits, "Från helvetets brevskola" av C.S. Lewis)."

Sammanfattningsvis:
1. Bloggprästen Kalle är liberalteolog.
2. Liberalteologin (och islam) är djävulska verktyg för att bakslugt anfalla äkta kristendom, och har inget viktigare syfte. Därför vill liberalteologi och islam inte kritisera varann.
3. Liberalteologin förnekar Jesu gudomlighet.
Ergo: Bloggprästen Kalle, som förnekar att Jesus är Gud, står i djävulens lejd och har som främsta syfte att motverka kristendomen.

Fällan som det handlar om var alltså att jag gav Illman en krok att hänga upp sin förryckta, förnedrande, förolämpande och förbannade argumentation på.

Det handlar naturligtvis om ärekränkning. Om han ger mig ytterligare material att arbeta med kommer han att få stå för följderna. Och nej, Thomas, då handlar det inte om förföljelse av kristendomen. Ids inte ens försöka.

Jesus Kristus, du min Herre och Gud, du har lärt oss att vi ska be för våra fiender och välsigna dem som förföljer oss. Därför vill jag nu be att du välsignar Thomas Illman. Jag ber att du visar honom att det är du och endast du som är Guds Ord. Jag ber att du skall leda honom på den rätta vägen, så han äntligen kan omvända sig från sin avskyvärda avgudadyrkan. Detta ber jag, herre Jesus, av hela mitt hjärta. Förlåt honom det onda han har gjort mot både dig och mig, nu inför firandet av din offerdöd och uppståndelse. Ja Herre, hjälp! Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig syndare! Amen, amen!

Regnbågsmässan har än en gång blivit vräkt!

Det var från början meningen att en regnbågsmässa skulle firas i Helsingfors domkyrkas kapell 13.4.07 kl 22.30. Tf khde Torsten Sandell satte dock käppar i hjulet på basen av en teknikalitet (om än man kan spekulera i om detta var den verkliga orsaken). Mässan flyttades till Vanda svenska församlings huvudkyrka, Helsinge kyrka S:t Lars, där den p.g.a. avståndet skulle börja kl. 23.00.

Nu har församlingsrådet i Vanda svenska enligt uppgift kullkastat sin khde Monica Heikel-Nybergs beslut att ta emot regnbågsfolket. Också här är det officiellt frågan om någon teknikalitet, men också här torde bakgrundsfaktorer starkt spela in. Denna gång är det ändå inte frågan om homofobi, utan om en tvist och maktkamp mellan kyrkoherden och hennes församlingsråd.

Mässan är därför flyttad till en kyrka som alltid tar emot samhällets utstötta, nämligen Diakonissanstaltens kyrka på Alpgatan i Helsingfors.
Uppdatering: Tiden bibehålls. Mässan börjar alltså kl. 23.00.

Det är alltid de svaga som hamnar i kläm.
Nog är det beklagligt. Jag skäms för hur min kyrkas representanter beter sig!

Vicky Imogene (V. Gene) Robinson (f. 1947 Lexington, Kentucky, USA)

Då han föddes, befarade man att han skulle avlida och avkrävde i all hast föräldrarna på ett namn för födelse- och dödsattesterna. Föräldrarna hade väntat sig en flicka och hade därför endast flicknamn till hands, vilket är orsaken till de kvinnliga förnamn Robinson bär - trots att han överlevde.
Föräldrarna var fattiga tobaksodlare på arrenderad mark ("sharecroppers") och Robinson växte upp i primitiva förhållanden. Han fick dock möjlighet till universitetsstudier, tog en B.A. i historia 1969 och blev teol.mag. 1973. Han blev först diakonvigd och sedan prästvigd inom den episkopala kyrkan (anglikanska kyrkan i USA) flyttade till New Hampshire 1975 och blev Canon där 1988. Han valdes till stiftets biskop 2003 och tillträdde 2004.
Unde sin tid i seminariet fick han själavård för sina homosexuella tendenser, gifte sig 1972 och fick två döttrar (och sedermera också barnbarn). Till slut blev Robinsons homosexuella läggning dock för stark för att kunna förnekas. Han erkände den offentligt, skilde sig (vänskapligt) 1986 och träffade sin nuvarande partner ungefär 1989.

Robinsons homosexualitet har varit en tvistefråga ända sedan han nominerades till biskopsämbetet (och säkert också tidigare). Wikipedia-artikeln om honom refererar debatten när han valdes (se avsnittet "Election as biskop"), så det går jag inte in på här.
Efter valet har han - eller egentligen "homofrågan" - varit en vattendelare både inom den episkopala kyrkan och inom den anglikanska gemenskapen som helhet. Episkopala församlingar har lämnat sin kyrka och underordnat sig andra stift och biskopar, särskilt Peter Akinola i Nigeria, en del afrikanska anglikanska kyrkor har avbrutit kontakten med den episkopala kyrkan, och den episkopala Presiding Bishop Katharine Jefferts Schori, som stödde valet av Robinson, blev bojkottad på den anglikanska gemenskapens globala primas-samling i februari 2007.
Överlag kan man säga att biskop Robinson är en symbol för dem som med alla medel vill splittra den anglikanska gemenskapen.

Källor:
Wikipedia, art. Gene Robinson (http://en.wikipedia.org/wiki/Gene_Robinson)
BBC News: Profile: Bishop Gene Robinson (20.10.03) http://tinyurl.com/yqhqrj

... and computers, profit motives and property rights are considered more important than people, the giant triplets of racism, materialism, and militarism, are incapable of being conquered. A true revolution of values will soon cause us to question the fairness and justice of many of our past and present policies.

- Martin Luther King, Jr

from "A Time to Break Silence",
King's address given on this day, April 4th in 1967
at the Riverside Church in New York City,

as quoted on God's Politics
http://tinyurl.com/2lty9m

Iltasanomissa oli juttu siitä kuinka "uskonlahko" häiritsee prinsessa Madeleinea. Itse asiasta en tiedä enempää, mutta tässä vähän taustaa.

***

I kassakön såg jag Ilta-Sanomat, som informerade om att prinsessan Madeleine av Sverige blir trakasserad av en "sekt" (uskonlahko). Det väckte mitt professionella intresse, så jag kastade ett snabbt öga på artikeln i fråga. Där kom det fram att det var Fred Phelps och hans anhängare som trakasserade henne och att hovet överväger motåtgärder. Jag läste inte hela artikeln, så jag har inga detaljer.

En direkt nyhet var detta ju inte; det har pågått flera år redan. Orsaken till att jag nämner om detta här är den biografi över Phelps som jag publicerade för en tid sedan. Den kan eventuellt ge någon intresserad lite bakgrundsinformation.

Generellt sett är Phelps naturligtvis bara ett irritationsmoment, men han kan dock ha negativa effekter. Kristendomen (särskilt baptismen) kan få ett dåligt rykte, och andra knäppgökar kan inspireras till extrema handlingar av hans exempel. Plus att det förstås inte är roligt att bli trakasserad, vare sig om man är anhörig till en stupad eller prinsessa av Sverige.

http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/03/fred-phelps.html

Desmond Mpilo Tutu (f. 1931 Klerksdorp, Transvaal, Sydafrika)
Efter att ha arbetat som lärare studerade han teologi och blev prästvigd i den anglikanska kyrkan 1960. Han verkade i Storbritannien 1962-66 och 1972-75.
Som den första mörkhyade personen var han 1975-76 Dean (domprost) i Johannesburg och 1986-96 ärkebiskop av Kapstaden, vilket också innefattade ställningen som primas över den sydafrikanska anglikanska kyrkan. Han har även varit biskop av Lesotho och generalsekreterare för den sydafrikanska motsvarigheten till Ekumeniska rådet.
Tutu mottog Nobels fredspris 1984 för sin kamp mot apartheid. Han är gift och har fyra barn.

Tutu är en aktiv och engagerad människorättsaktivist. Han bidrog kraftigt till apartheidsystemets fall i Sydafrika, men också till läkande av såren genom att han var ordförande i den s.k. sanningskommissionen. Vidare har han tagit ställning i rättvisefrågor som berör både Afrika och den övriga världen. Exempelvis kritiserar han Robert Mugabe, Zimbabwes diktator, vilket är ovanligt bland afrikanska ledare, och har också uttalat sig mot Indonesiens annektering av västra Nya Guinea.

Under de senaste åren har konflikten om homosexualitet inom den anglikanska gemenskapen har blossat upp i och med att den öppet homosexuelle Gene Robinson år 2003 valdes till biskop av New Hampshire, USA. Tutu har aktivt tagit ställning i denna fråga och jämfört homofobi med apartheid och rasism. Därmed fortsätter han på sin linje att stå upp för de svaga.

Källor:
Wikipedia, art. Desmond Tutu (http://tinyurl.com/4qxzc)
Inlägg på denna blogg: Nyhet: Tutu kritiserar Williams för undfallenhet (http://tinyurl.com/2yoogh), Tutu keeps up the good work (http://tinyurl.com/27gd77), For many of us ... (http://tinyurl.com/2xszkg)

Onko kellekään tuttua mikäli yskänlääke Codetabs voi antaa sivuvaikutuksena kutiavia hyönteispuremankaltaisia rakkoja?

***

Jag har dragits med en häftig vårförkylning de senaste dagarna - ja, det blir snart en vecka. På fredag fick jag hoppa över minnesstunden (och borde egentligen ha hoppat över jordfästningen också, men det gick nu inte). Den predikan som jag redan hade skrivit till söndagen kunde jag inte hålla, för jag tappade rösten i lördags. Först nu på måndag börjar den delvis återvända. Tack till kollega Kaj, som hoppade in med kort varsel i söndags!

Inte skoj. Ont i halsen, slemhosta, snuva, huvudvärk, svindelattacker - men ingen feber. Samt något som jag inte tror att jag har råkat ut för förr.

Jag har naturligtvis försökt kurera mig på olika sätt. Finrexin, Strepsils och Codetabs har varit mina favoritkarameller under den senaste tiden. Men något av dessa preparat misstänker jag har gett mig en biverkning som är olistad på bipacksedeln. Jag har nämligen haft utslag. De liknar insektbett och kliar infernaliskt, men går om på någon timme, bara för att uppenbara sig någon annanstans på kroppen.
Har någon annan stött på motsvarande? I princip är det förstås möjligt att insekter producerar insektbettsliknande utslag, men nog borde ju andra i hushållet också observera något om bitande insekter har invaderat oss.

Själv misstänker jag att jag har blivit allergisk för Codetabs. Jag har använt dem förr, eftersom de är rätt effektiva mot hosta, och då inte observerat några biverkningar. Men kanske sådana kan utvecklas? Och nu när jag fick en annan hostmedicin, försvann också utslagen.

Vet någon mera om saken?