Deus semper maior!

Frikända!

Tuomiokapituli on vapauttanut minut ja kollegani syytteistä!

***

Utdrag ur domkapitlets beslut:

"Domkapitlet konstaterar att vår kyrkas inställning till följderna av att samhället godkänt registrerade partnerskap är föremål för grundläggande utredningar med därtill hörande seminarier. I denna situation är det naturligt att även stiftets präster deltar i den offentliga debatten. Domkapitlet finner dock att det är skillnad mellan att uttrycka sina åsikter i en sådan debatt och att göra det i sin ämbetsutövning i övrigt.
Domkapitlet finner sålunda riktigt förkasta klagan mot kaplan Karl af Hällström och kaplan Tomas Ray. [...]
I detta beslut kan enligt 5 § i förvaltningsprocesslagen ändring inte sökas."

Domkapitlet har fattat sitt beslut. Det är fortfarande tillåtet för präster att delta i en av kyrkomötet och biskopsmötet startad debatt utan att stämplas som irrläriga. Det är en lättnad, samtidigt som detta naturligtvis var det enda möjliga beslut som domkapitlet realistiskt kunde fatta. Man kan tolka att jag får en liten knäpp för att jag tog upp frågan i en predikan ("ämbetsutövning i övrigt"), men det ska jag väl kunna avhålla mig från i fortsättningen.

Ändå bör man lägga märke till att detta inte från domkapitlets sida var ett ställningstagande i själva sakfrågan. Domkapitlet har inte uttalat sig angående våra åsikters berättigande, bara angående vår rätt att uttrycka dem. Diskussionen fortsätter alltså.

Jag har nu - efter att frågan är avgjord - lagt ut mitt bemötande till Joakim Förars' skrivelse på blogspot: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/03/bemtande-av-joakim-frars-klagan.html


Kaftanen såld!

Jag meddelade 26.2.07 att jag hade en kaftan till salu. Detta meddelande födde sedan en beklaglig och obehaglig dispyt, men kaftanen ville jag likafullt sälja innan familjen flyttar till ett nytt ställe (här i Borgå) - vilket torde ske innan sommaren. Mer om det när det blir aktuellt.

Nu har jag sålt kaftanen. Vidare anbud på den är därför överflödiga. Må dess nye ägare få bära den med stolt ödmjukhet och må lycka och välsignelse följa honom i hans prästgärning!



Vräkt regnbågsmässa

Suunniteltu ruotsinkielinen sateenkaarimessu joutui muuttamaan Helsingistä Vantaalle paikallisen kirkkoherran vastustuksesta johtuen.

***

I samband med Regnbågshelgen ordnas i år en regnbågsmässa sent på fredag kväll 13.4. Det är Monica Heikel-Nyberg och Mårten Björkgren som förrättar mässan. Det var meningen att den skulle firas i Helsingfors domkyrkas kapell, men efter en ukas från Norra svenska församlingens t.f. khde Torsten Sandell måste den flyttas. Den kommer nu i stället att firas i Helsinge kyrka S:t Lars i Vanda, där Monica är kyrkoherde. Mässan skulle börja kl. 22.30, men då startar i stället en buss från domkyrkan till Vanda, där mässan börjar kl. 23.00.

Eftersom Helsingfors (finska) domkyrkoförsamling ordnar egna regnbågsmässor, antog alla att saken var biff, men då Norra svenska har ansvaret för den svenska verksamheten på området, var resultatet detta. Nå, nog går det väl så här också...

Enligt uppgift tar TV-nytt upp frågan i sin sändning kl. 20.00 ikväll.



Indonesien: Abraham Bentar Rohadi

Der 56jährige Abraham Bentar Rohadi wurde im Mai 2006 von einem Gericht in Tasikmalaya wegen angeblicher Beleidigung des Islam zu viereinhalb Jahren Gefängnis verurteilt. Der ehemalige Moslem hatte sich 2003 taufen lassen. Er trat zum Christentum über, nachdem er nach eigenen Angaben Jesus Christus im Traum gesehen hatte und von einem Schlaganfall geheilt worden war. Nach dem Besuch einer Bibelschule führte der Kleiderhändler mit Moslems Gespräche über den christlichen Glauben. Am 7. März wurde Rohadi von einer Moslemgruppe zusammengeschlagen und von der Polizei zunächst zu seinem eigenen Schutz inhaftiert.

***

Den tyska evangeliska nyhetsbyrån idea har varje månad en “Gefangener des Monats”, någon som har råkat illa ut för att den är kristen. På hemsidan finns en pdf-fil med ett brev som man kan skicka till de styrande i det aktuella landet.

I september 2006 var "månadens fånge" indonesiern Abraham Bentar Rohadi. Han var tidigare muslim, men omvände sig till kristendomen och döptes år 2003. Den 7 mars 2006 blev han grovt misshandlad av en grupp muslimer och fängslad av polisen för sin egen säkerhets skull. Därefter dömdes han till fyra och ett halvt års fängelse för att ha förolämpat islam. Det var hans svåger som anklagade honom för detta: Rohadi skall ha förolämpat profeten Mohammed och velat tvinga svågern att bli kristen.

Detaljhandlaren Rohadi är 56 år gammal, gift och har en 14-årig dotter.


Argument om könsneutrala äktenskap

Frågan om äktenskapsbegreppet är aktuell för närvarande. I Sverige har en undersökning föreslagit att äktenskapet inte längre skall definieras som ett förbund mellan en man och en kvinna, utan mellan två personer, oberoende av könskonstellation. Svenska kyrkan är med på noterna med undantag för att de vill reservera själva ordet "äktenskap" för ett heterosexuellt förhållande.
Här i Finland är vi något steg efter, då vi i kyrkan fortfarande funderar på möjligheten att välsigna registrerade partnerskap, men äktenskapsfrågan finns nog vid horisonten också hos oss.

I ett tidigare blogginlägg (http://tinyurl.com/3ypbgc) frågade jag: "Vad finns det i äktenskapsbegreppet som gör att det vore omöjligt att utvidga praxis från att nu gälla endast heterosexuella par till att omfatta också homosexuell kärlek?" Något tillfredsställande svar (förutom "inget!") har jag fortfarande inte sett.
Jag vill därför här lite fundera kring den argumentation som används antingen för att motsätta sig samkönade äktenskap överhuvudtaget eller för att reservera termen för de heterosexuella. Om jag har missat något argument, så meddela mig gärna.

*
1. Äktenskapet är till för att skydda barnen. Alla barn har rätt till en mor och en far.
*
Det låter ju bra, förstås. Att argumentera utgående från barnens väl och ve är alltid behjärtansvärt. Men håller argumentet?
För det första föds det gott om barn utanför äktenskapet i dagsläget. Äktenskapet eller bristen av detsamma är alltså inte statistiskt någon enorm faktor när folk "skaffar" barn.
För det andra föds det barn som redan från början har endast en förälder (oftast modern) eller som blir uppfostrad av endast en förälder - vilken orsak som nu än ligger bakom. Att tala om att barnet skulle ha "rätt" till en mor och en far håller helt enkelt inte. Det är som att tala om att var och en har rätt att leva också när man blir överkörd av en buss. Där väger nog "rättigheterna" lätt.
Samtidigt ligger det onekligen något i tanken bakom den klumpiga formuleringen. Barn mår säkert bättre av att leva i stabila omständigheter med två älskande föräldrar som förebild. Men vilken könsfördelningen mellan föräldrarna borde vara är enligt min mening mindre viktigt än just kärleken mellan dem.

*
2. Fortplantningen är en viktig del av äktenskapet. Homosexuella kan inte fortplanta sig och bör därför inte få gifta sig.
*
Det finns också många homosexuella som har barn. Det är sant att det är svårare rent tekniskt att få barn i ett homo- än i ett heterosexuellt förhållande, men det är inte frågan om några oöverstigliga svårigheter.
Vidare haltar argumentet såtillvida att det är många heterosexuella par som är barnlösa, och som dessutom har vetat att de skulle förbli barnlösa redan när de gifte sig. Barnlösheten kan bero på ålder sjukdom eller andra faktorer. Ändå har jag inte hört någon som argumenterar att t.ex. kvinnor över 50 års ålder inte skulle få gifta sig.
Varför? Jo, därför att grunden för äktenskapet inte är fortplantning, utan kärlek.
Alltså: Äktenskapet är ingen förutsättning för barn. Barn är ingen förutsättning för äktenskapet. Dessutom finns det en mängd barn i homosexuella familjer. Hur kan man argumentera mot homoäktenskap utifrån barnargumentet, och samtidigt offra och förbise vissa barn?

*
3. Att homosexuella ska kunna gifta sig och kalla sig äkta makar är ett hån mot äktenskapet.
*
Detta är ett argument som jag har hört upprepade gånger, ofta funderat över och aldrig lyckats förstå. Varför är det ett hån mot äktenskapet om folk får gifta sig? Vad tar det bort från mitt äktenskap att andra också får ingå äktenskap? Om äktenskapet är någonting gott, så är det väl värt att dela med sig av - och om äktenskapet är någonting dåligt, så varför är det bara vissa som måste lida? Detta är för mig fullkomligt obegripligt. Kan någon förklara? Men gärna med enkla ord, så att också jag förstår...

*
4. Om vi tillåter samkönade äktenskap måste vi tillåta polygami.
*
Det korta svaret på detta är naturligtvis: Hur så? Men ett lite längre svar kanske behövs. Ett rätt långt och ingående svar ges av bloggaren Christoffer Smitz (http://tinyurl.com/3b9xev), men något ska också jag skriva.
Polygami har ingenting med samkönade äktenskap att göra. Ett samkönat äktenskap utvidgar äktenskapsbegreppet till att omfatta kärleksfulla parförhållanden, precis likadana som nuvarande äktenskap med undantag för att parterna är av samma kön. Polygama äktenskap är (i allmänhet) heterosexuella - den vanligaste formen är polygyni, alltså att en man har flera fruar, som han har heterosexuella förhållanden med. Fruarna har alltså inte förhållanden med varann, utan endast med sin gemensamma man. För att gå från ett äktenskap med två parter till ett med många parter behövs alltså inte "omvägen" över samkönade äktenskap.
Orsaken till att frågorna kopplas ihop är säkert att samhället har fördömt sådant som det har bedömt vara sexuella avarter: homosexualitet, incest, polygami, tidelag och förhållanden över etniska gränser. Att ett av dessa fenomen legaliseras och accepteras innebär inte (automatiskt) att de andra också måste behandlas lika. Faktum är dock att det sistnämnda länge (officiellt) har varit godkänt. Vill man förbjuda de andra på basen av tradition, bör man också kasta en skarp blick på äktenskap över språk- och rasgränsen.
Ovannämnda sammankoppling sker dock knappast därför att någon skulle anse den logisk, utan helt enkelt på basen av personens fördomar eller fobier. Men allt eftersom vi lär oss mer både om vår värld och oss själva, kan vi lämna föråldrade tänkesätt bakom oss.


Veckans anekdot: Bristande manlighet?

När folk ringer till pastorskansliet för att boka en förrättning, skriver kanslipersonalen naturligtvis upp relevanta uppgifter om tillfället - vem det berör, ansvarspersonens kontaktuppgifter m.m. - samt om det finns några speciella önskemål angående vilken av församlingens sju präster som skall förrätta den. Vi kan inte garantera att önskemålen kan uppfyllas, men i mån av möjlighet rättar vi oss efter dem. Dessa uppgifter ges sedan åt den förrättande prästen efter att vi i kollegiet har beslutat vem det är.

För en tid sedan fick jag ett papper i min hand angående en jordfästning till vilken jag var önskad. Där hade kanslisten skrivit: "Önskas Kalle eller manlig präst".
Jag hoppas att det bara var tidsbrist som hade hindrat henne från att skriva ut ordet "annan"...


Heterofobi?

Mikael Åhman har ett blogginlägg med rubriken "Våga kritisera den heterosexuella livsstilen". Han skriver bl.a. följande:

"Vi kristna har en plikt, mot Gud och våra medmänniskor, att stå upp för sanningen även när den är obekväm. Låt oss därför ta bladet från munnen och tala klarspråk om det moderna samhällets stora gissel; den heterosexuella livsstilen.

Den heterosexuella livstilen är ett hot mot lag & ordning.
Den heterosexuella livsstilen leder till våldtäkter.
Den heterosexuella livsstilen är ett hot mot äktenskapet.
[Dessa tre punkter specificerar och motiverar han på sin blogg.]

Avslutningsvis: jag vill betona att jag inte på något vis anser att heterosexuella människor är mindre värda än andra människor, eller att jag försvarar diskriminering av, eller våld mot, heterosexuella. Det är min fasta övertygelse att heterosexualitet går att bota, genom förbön, medicinering eller god självdiciplin. Men vi måste våga inse och stå för sanningen; den heterosexuella livsstilen är en cansersvulst på samhällskroppen som vi måste göra något åt!"

Läs blogginlägget i sin helhet - det är tänkvärt!
Och varför jag hänvisar till det? Ja, gissa det den som kan ...

http://tinyurl.com/24ecem