Nya Världens översättning av den Heliga Skrift
På 1950-talet översatte Jehovas vittnen Bibeln till engelska och utgav den bitvis allt eftersom översättningen blev färdig. År 1961 fullbordades den s.k. "New World Translation" ("Nya Världens översättning", NWT) och utgavs i ett band. 1984 utgavs en reviderad utgåva. Det är detta engelska original som sedan har översatts till andra språk (bl.a. till svenska år 1992). Enligt översättarna har man dock noggrant jämfört med den hebreiska, arameiska och grekiska grundtexten.
NWT strävar till en så ordagrann översättning som möjligt, vilket leder till att den inte blir alltför flytande. Tvärtom är stilen styv och träig, och texten blir tungläst särskilt vid långvarig användning. Som exempel på detta vill jag visa på Ps 23, som i NWT lyder så här:
"Jehova är min Herde. Mig kommer ingenting att fattas. 2 På gräsrika betesmarker låter han mig ligga; vid välbevattnade viloplatser för han mig. 3 Min själ vederkvicker han. Han leder mig i rättfärdighetens SPÅR för sitt namns skull. 4 Även om jag vandrar i den djupa skuggans dal, fruktar jag inget ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de tröstar mig. 5 Du ställer i ordning för mig ett bord inför dem som visar fientlighet mot mig. Med olja har du smort in mitt huvud; min bägare är välfylld. 6 Sannerligen, idel godhet och kärleksfull omtanke kommer att följa mig alla mina livsdagar; och jag skall bo i Jehovas hus till dagars längd." (Kapitälerna i v. 3 används för att visa att ordet "spår" här är pluralt.)
NWT strävar till bokstavlighet, men är dessutom en tendentiös översättning, som har blivit starkt påverkad av Jehovas vittnens olika läror. Det tydligaste exemplet på denna påverkan är att det hebreiska gudsnamnet JHWH (av Vittnena transkriberat "Jehova", annars oftast "Jahve") konsekvent används i Nya testamentet, där det inte förekommer i ursprungstexten. I ett tillägg i slutet av NWT skriver översättarna att de har stöd för detta i hebreiska översättningar av Nya testamentet. Detta kan jag bara konstatera vara bakvänt – det är i grundtexterna man borde hitta stöd för sin översättning, särskilt som de hebreiska översättningar det här torde vara frågan om är så unga som från medeltiden! I Gamla testamentet kan däremot användningen av namnformen "Jehova" i de flesta fall försvaras.
Ett annat exempel är att NWT fem gånger lägger in ordet "andra" inom klammer i Kol 1:15-22, vilket ger intrycket att Kristus tillhör skapelsen. V. 16 lyder följaktligen:
"... med hjälp av honom skapades alla [andra] ting i himlarna och på jorden ... Alla [andra] ting har skapats genom honom och för honom."
Dessa klamrar är dock överflödiga och vilseledande, eftersom kontexten inte ger någon orsak att tillägga ordet "andra". Trots att Jehovas vittnen försöker rättfärdiga sitt handlande, blir kontentan att den enda orsaken till detta tillägg är dogmatisk: Eftersom Vittnena ju förnekar inkarnationen, vill de framställa Kristus som en skapad varelse.
Jag kan ändå inte låta bli att påpeka att NWT inte är den enda bibelöversättning där dogmatiken har tillåtits besegra exegetiken. Tvärtom är det ovanligt att se översättningar (särskilt av äldre datum) som skulle översätta grundtexten utgående från dess egna premisser. Också i den nya Folkbibeln är denna tendens tydlig. Förfalskningen (för att använda det ordet) är dock sällan så flagrant i de "kyrkliga" översättningarna som i NWT.
http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/03/jehovas-vittnens-bibeltolkning.html
