På "Kalles kyrkliga kommentarer" (http://karlafhallstrom.blogspot.com/) fick jag av en ung dam vid namn Hanna den mest absurda kommentar på inlägget "Svartvitt och skrattretande" (22.6.06). Hon skriver:
"Kristian har rätt tycker jag.Bibeln är inte töjbar, den är verkligen svart på vitt, sanning, som inte går att tolka. Han skriver INTE att "Deus semper major" betyder "hög och toppig tanke" UTAN han menar att idiotiska (ursäkta ordval) tankar inte blir bättre av citat på latin."
Jag blev irriterad. Mitt svar blev långt och jag sågade av henne grundligt. Kanske jag borde ha låtit bli.
"Läs det du kommenterar två gånger innan du skriver din kommentar!
1. Kristian skriver ingenting om "högt och toppigt", det är Helge Persson som gör det.
2. Inte heller han påstår att "Deus semper maior" skulle BETYDA "hög och toppig tanke".
3. Jag påstår inte heller att han gör det. Däremot hävdar jag att "Deus semper maior" ÄR en "hög och toppig tanke" - oberoende av om det är på latin eller på hesaslang.
4. Du är denna gång ursäktad för ditt "idiotiska" ordval. Dock icke flera gånger. Var varnad.
5. Det är intressant med påståendet "sanning som inte går att tolka". Det är ju självklart att den går att tolka! Om man SKA tolka eller FÅR tolka kan man sedan diskutera.
6. Jag upplever att den princip du framför om Bibelns ställning (och som jag tror går längre än Kristians inställning) är ett praktexempel på biblicism. Definition från Nationalencyklopedin: <...skilda slags osofistikerad bibelanvändning i kristen teologi och förkunnelse. Den utmärks av höga förväntningar på bibelns möjlighet att ge direkta och entydiga svar och lösningar på nutidens existentiella frågor och problem. Bibeln ses som exklusiv och ofelbar kunskapskälla för sanningar rörande tro och etik, stundom även politik, historia m.m. Karakteristiskt för bibicism är att den programmatiskt går till "Bibeln allena", förbi kyrkolära och historiskt framvuxna bibeltolkningstraditioner, och att den är skeptisk mot historisk-kritisk bibelforskning. Den är en typisk protestantisk företeelse och innebär en renodling av 1500-talsreformatorernas lära att Bibeln är klar och entydig och "sin egen tolk". En tidig form av biblicism växte fram inom en mot luthersk ortodoxi kritisk tysk pietism (Johann Albrecht Brengel, Johan Tobias Beck). I vår tid förekommer den inom de flesta protestantiska samfund, främst inom dem som präglats av pingstväckelsen. Den mest utpräglade formen är den från USA stammande fundamentalismen.>
7. Enligt min mening är biblicismen en form av avgudadyrkan. Man tillber Bibeln, inte Honom som har gett oss den. Omvänd dig, syster, och gör bättring!"
