Kirkossa (niinkuin varmaan muuallakin) on paikoittain ja ajoittain vakavia henkilöstö- ja muita johtamisongelmia.
Mitä siis pitäisi tehdä? Parempaa johtamiskoulutusta, enemmän rohkeutta puuttua asioihin, parempaa yhteistyötä eri tahojen välillä, enemmän avoimmuutta johtamiseen...
***
Tidningen Dagen publicerade 17.11.06 en artikel med rubriken Dåliga ledare ett hot mot den kyrkliga arbetsmiljön. Svenska kyrkan får hård kritik i ny rapport från Arbetsmiljöverket (http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=123903). Artikelförfattaren Daniel Wärn skrev bl.a.:
”Svenska kyrkan har fått allvarlig kritik för sin arbetsmiljö. Ofta anges kyrkoherdarnas bristande ledarskap som orsak. Nyligen utpekade Arbetsmiljöverket offentligt en domprost i Luleå som ett varnande exempel.
Men Luleå är inte ensam om svårigheter och turbulens kring dålig arbetsmiljö och präster som inte kan samarbeta. Enligt uppgifter för de tre senaste åren, som Dagen fått tillgång till, är 73 pastorat runt om i Sverige drabbade av liknande problem.
[…] I vissa pastorat beror konflikten på en tydlig maktkamp mellan kyrkorådet och kyrkoherden, där den senare till slut fått ge sig. I en del fall har prästen kommit i konflikt med församlingens ledning på grund av sin bekännelsetrohet.
Sjukskrivningar hör också till bilden, en del av dessa kan höra samman med konflikter och ha psykosociala orsaker, medan andra sjukskrivningar beror på vanliga sjukdomsfall.
Ibland blir problemen extra tydliga, som i de fall där prästen slutar utan att ha någon annan tjänst att gå till.
I vissa fall kan man inte heller utesluta att prästen helt uppenbart är olämplig att utöva sitt kall. Det kan bero på att den prövning som biskop och domkapitel ska utföra inte alltid fungerar.”
Jag tror inte att detta är någonting som är unikt för Sverige och Svenska kyrkan. Andra kyrkor och länder är säkert också drabbade. Jag känner personligen till flera exempel bara i lilla Borgå stift.
Vilken är lösningen på problem av detta slag? Det finns säkert flera sätt att tackla svårigheterna.
* Ökad öppenhet och klarare spelregler i beslutsprocesserna
* Bättre övervakning av arbetsmiljön - inte bara mögelskador och ergonomi, utan också den svårmätbara psykiska miljön!
* Bättre ledarskapsutbildning
* Mod att gripa in då problem har uppstått - men också innan problem har uppstått
* Bättre samarbete och uppgiftsfördelning mellan å ena sidan anställda och förtroendevalda och å den andra församlings-, prosteri-, stifts- och helhetskyrkoplanen.
Bara för att kasta fram några synpunkter. Se vidare min uppsats Disciplinärt förfarande i församlingen (http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/07/disciplinrt-frfarande-i-frsamlingen.html).
Men allt detta är lättare sagt än gjort, förstås…
