Den första Lambeth-konferensen hölls år 1867. Redan då var det många som vägrade komma - endast 76 av de dåvarande 144 anglikanska biskoparna anlände. Den gången var orsaken till både sammankallandet av konferensen och bojkotten av densamma biskopen av Natal i Sydafrika, John Colenso. Den anglikanska kyrkan i Kanada var oroad över att Colenso tolererade polygami bland afrikanska konvertiter till kristendomen och dessutom ifrågasatte traditionella dogmer om nattvarden och om evigt straff.
Årets Lambeth-konferens, den fjortonde i ordningen, är inte så annorlunda, bara att situationen är geografiskt omvänd; då var det nordamerikanska anglikaner som oroade sig för utvecklingen i Afrika, nu är det afrikanska anglikaner som är upprörda över händelser i Nordamerika.
När den nuvarande ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, sammankallade 2008 års Lambeth-konferens, fanns det ett starkt tryck på honom att han skulle "o-inbjuda" den homosexuelle biskopen av New Hampshire, Gene Robinson, vilket han också gjorde. Samtidigt "o-inbjöd" Williams också Martyn Minns. Han blev vigd till biskop av ärkebiskopen av Nigeria, Peter Akinola, så att Minns skulle kunna utveckla en parallell kyrka till den episkopala (alltså anglikanska) kyrkan i USA, dit Robinson hör. Robinson bloggar förresten på Canterbury Tales from the Fringe.
Akinola blev upprörd över Williams strävan efter jämvikt, och antagligen också över att Williams inte gillade Akinolas närmast olagliga förfarande, så Akinola meddelade att han och andra nigerianska biskopar bojkottar Lambeth-konferensen. Denna inställning har spridit sig, så att också bl.a. de ugandiska och kenyanska anglikanska kyrkornas biskopar uteblir, liksom biskopar från många andra håll i världen, inklusive Williams' egen Church of England. Det finns dock kyrkor i tredje världen som uttryckligen har meddelat att de kommer att närvara i Lambeth, t.ex. kyrkorna i Malawi och i Hong Kong, och biskopar från de bojkottande kyrkorna som bojkottar bojkotten.
Några veckor innan Lambeth-konferensen skulle börja, samlades bojkottarna till en egen konferens i Jerusalem. Den kallades GAFCON, och den skrev jag om för en tid sedan.
Strax innan Lambeth uppstod ett nytt tvisteämne då den engelska kyrkans General Synod godkände principen att viga kvinnor till biskopar, vilket jag skrev om i förrgår. Också det beslutet födde splittring och bojkottmani.
Trots att biskop Robinson inte fick vara med vid själva konferensen, blev han ändå inofficiellt inbjuden till England för att predika och träffa sådana biskopskolleger som var intresserade av ett möte med honom (fast då utanför konferensen, förstås). Vid en gudstjänst där han predikade 13.7.08 blev han avbruten av en protesterare (protestant?) som dock snyggt tystades ner med psalmsång och sedan fredligt avvisades av värdfolket. I Amerika hade det kanske gått vildare till, men detta var ju England...
Och trots att Robinson inte var med, var den episkopala kyrkan naturligtvis väl representerad, med dess primas Katharine Jefferts Schori i spetsen. Sammanlagt skulle över 800 biskopar delta trots bojkotterna, så antalet anglikanska biskopar tycks ha ökat en smula sedan 1867.
Jag återkommer till resultaten från konferensen. Men jag skulle inte vilja vara ärkebiskop av Canterbury, det kan jag säga!
Källor och länkar: http://tinyurl.com/lambeth1
