Besvär i domkyrka och -kapitel

Det blev visst rätt många inlägg igår. Var lugna, idag blir det färre! Här kommer ändå en liten historia att börja dagen med...

*

Det berättas att det under mellankrigstiden här i Borgå fanns en präst med prostatabesvär. Han klarade inte av att hålla sig en hel gudstjänst, utan måste ut och pissa emellanåt. Detta störde kanske honom själv mer än någon annan.

En gång beslöt han sig dock för att nu skulle han klara det. I stället för att gå ut före predikan, som han brukade, klättrade han upp i predikstolen. När han hade hunnit en bit in i sin predikan, började det trycka på, men han bet ihop tänderna och predikade en ännu längre predikan bara för att visa den där prostatan vem som bestämde. Och det märkte han sedan - när predikan var slut hann han inte ens ut, utan fick ställa sig bakom en av pelarna i domkyrkan för att lätta på trycket.

En del damer som satt i kyrkbänken blev uppbragta över detta och anmälde honom till domkapitlet. Där satt sedan biskop Max von Bonsdorff (förtäljer historien) och hans assessorer och funderade länge och väl på vad de skulle göra med den gamla prosten med den gamla prostatan. Efter en lång och fruktlös diskussion löste biskopen frågan genom att säga: "Om han är så fräck att han pissar i domkyrkan, så skiter han nog i domkapitlet också."

Prosten frikändes.