Min mor och min far, när jag var liten,
de lärde mig be en aftonbön.
Den gjorde mig trygg, den lilla riten,
den lugnade mig och var så skön
- min aftonbön.
Den bön som jag bär, vad än mig händer,
så djupt i min själ är denna bön.
Den barnatro som till Gud sig vänder
har trygghet mig gett och ett nytt rön:
min aftonbön.
Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
du förbliver, Fader vår.
Tacksam skall jag väl alltid vara
till mor och till far för denna bön.
Fast livet är svårt, jag rids av mara,
den värmer mig än, är evigt grön
- min aftonbön.
Gud som haver ...
*
Kommentar: Jag fick för mig att jag ville skriva något i tangotakt, men sedan när jag hade den här sången färdig märkte jag att jag inte ville kompa den med ett klassiskt tangostuk. Men vad gör det - jag är nöjd med den i alla fall. Detta är en av de sånger som jag har framfört mest.
Den uppmärksamma läsaren märker kanske att refrängens text inte är min egen (fast jag skrev en ny melodi till den).
