Unfortunately, though we often talk about forgiveness within the church, very often by the way we deal with things - attempting to suppress conflict, not making judgments, keeping things secret, not enforcing the ethical conditions we talk about, not holding the powerful accountable - we actually create a situation that stops people from being able to forgive.
- Peter Horsfield
as quoted on God's Politics
http://tinyurl.com/39xoyg
Kyrkpressen 49/07 (5.12.07) rapporterar från partnerskapsseminariets presskonferens (detta nummer finns ännu inte på nätet). Artikelns rubrik är kort och koncis; vad säger ni om "Partnerskapsdiskussionen delar folket både inom och utom kyrkan"? En treraders rubrik - inte illa!
Rapporten är saklig och bra. Arbetsfördelningen på Kp verkar ibland lite genomskinlig - de skickar Sofia Torvalds till partnerskapsseminariet, medan Kristina Fernström får intervjua Halvar Sandell. Det bara slog mig; men det är förstås en bisak.
Ärkebiskop Jukka Paarma säger att norska kyrkans beslut (som jag bloggade om för en tid sedan) är "en dålig kompromiss", vilket man lätt kan hålla med honom om. "Vi strävar efter att uppnå en gemensam praxis," säger ärkebiskopen vidare. Det betyder förstås att det tar sin tid innan frågan har stötts och blötts i många olika fora, men när det är gjort kanske man kan uppnå något slag av koncensus.
Så där som i kvinnoprästfrågan, ni vet...
Besluten kommer knappast att fattas på basen av gallupar, men sådana kan vara intressanta att spekulera kring ändå - eller underhållande, åtminstone. En sådan presenterades på seminariet.
Tydligen är 45 % av finländarna emot kyrklig välsignelse av registrerat partnerskap, medan 40 % är för. På frågan om homosexuella präster skall tillåtas registrera sitt parförhållande är 42 % mot och 41 % för. Det väger alltså mycket jämnt i båda frågorna.
Det bör noteras att de som svarade representerade alla finländare, inte bara kyrkans medlemmar.
Som bekant bloggar jag om partnerskapsseminarierna. http://hbt-bibeln.blogspot.com/2007/07/kyrkans-seminarier-om-registrerade.html
Den 5 december 2004 hade jag ett dop i Pernå kyrka. Min hustru hade redan på natten börjat få värkar, men vi kom överens om att jag kunde förrätta dopet innan akuta åtgärder var av nöden.
Dopet gick enligt planerna, men vaktmästaren Katarina sade att hon aldrig hade sett mig så nervös förr. Efter dopet sade jag till de församlade att jag tyvärr var tvungen att avstå från det överenskomna dopkaffet, eftersom jag skulle föra min fru till BB. De ställde sig mycket förstående till situationen.
På morgonnatten 6.12.04 föddes så Antonia. Grattis på födelsedagen, pärlan min! Flaggan i topp!
I det färska numret av Kyrkpressen (som ännu inte finns på nätet) kommenterar Halvar Sandell den anmärkning som biskopen gav honom. Han säger sig vara något konfunderad över biskopens argumentation.
"Kyrkolag och kyrkoordning ger en ram, men svarar inte på alla frågor, så har det alltid varit. Biskoparnas uppgift är att visa hur kyrklig praxis är grundad på Bibeln och bekännelsen och hur allt är en icke-motstridig helhet."
Intressant. Om den kyrkliga lagboken ger ramen, skall den ju följas, och där den inte svarar på frågor, kan man ha olika praxis. Men Sandell hotade uttryckligen bryta mot ramen, när han inte skulle ge mig nattvarden! Vilken slingerbult, alltså!
När han lite senare konstaterar att "kristen tro väcker alltid anstöt" har han förstås helt rätt. Min kristna tro har väckt anstöt hos honom som tror på bokstaven. Nu är det nog han som bör omvända sig. Men jag misstänker att så inte kommer att ske.
Sandell är obotfärdig.
Suppose you're traveling to work and you see a stop sign. What you do depends on your implicit hermeneutics.
*
A postmodernist deconstructs the sign (i.e., he knocks it over with his car), thus ending forever the tyranny of the north-south traffic over the east-west traffic.
I den ortodoxa kyrkans tidskrift Aamun Koitto 4/1997 ingick en artikel av Tapani Kärkkäinen. Under rubriken Ystäviä vai rakastavaisia? recenserar han boken Same-Sex Unions in Premodern Europe av den amerikanske historikern John Boswell. Boswell har forskat i gudstjänsttexter från ortodoxa kloster och bibliotek och kommer med en intressant synvinkel angående debatten om välsignelse av samkönade parförhållanden.
Det finns nämligen flera formulär för välsignelse av samkönade par inom den ortodoxa kyrkan. Många av de par som har förenats på detta sätt har senare helgonförklarats - Perpetua och Felicitas, en kristen adelsdam och en slavinna, vilka led martyrdöden i Karthago år 203; ett halvsekel senare de heliga Polyeuktos och Nearkhos, vilka enligt biografen var "bröder, inte genom födelse utan genom kärlek"; och vid samma tid helarna Kosmas och Damianos. Bara för att ta upp några av dem Kärkkäinen nämner.
Det mest kända paret är ändå de heliga Sergios och Bacchus (d. 290). Just deras exempel nämns som förebild i nästan alla bevarade texter om samkönade förbund. De två var höga romerska soldater, som råkade i svårigheter genom sin orubbliga kristna tro. Deras biografi säger: "De som var ett i sin kärlek till Kristus var oskiljaktiga också i denna världens armé. De ar förenade med varandra inte genom naturen utan i tron, och sjöng alltid: 'Vad det är gott och ljuvligt att bröder är tillsammans!' (Ps 133:1)" I biografierna beskrivs Sergios som "Bacchus' ljuva kamrat" och "älskare". Till slut led Bacchus martyrdöden för sin tro, och Sergios kastades i fängelse. Han var desperat och deprimerad över att ha mist sin vän. Medan han klagade över deras skilsmässa uppenbarade sig Bacchus plötsligt för honom i officersuniform och tröstade sin "broder" med att deras förbindelse inte var bruten, utan att han väntar på honom i himmelriket. Nästa dag fick Sergios möta sin vän.
Berättelsen om Sergios och Bacchus blev ett slags arketyp bland de samkönade helgonpar som den gamla kyrkan beundrade. Deras nära vänskap syns också i ikonografin. De avbildas alltid tillsammans och ofta till häst, och då berör hästarna varann ömt med mulen.
"Brödraskapandets förrättning" användes flitigt i Bysans, där bl.a. kejsar Basileos I (867-886) ingick ett sådant förbund, men från 1300-talet skärptes inställningen till homosexualiteten. Det gick aldrig så långt som i väst, där dödsstraff utmättes, men också den östliga kyrkan började ställa sig negativt till förbund mellan två män och förrättningen försvann från de liturgiska handböckerna. Traditionen levde dock vidare - ända in på 1900-talet förekom den på Balkan.
Denna välsignelseakt innebar inte en "homovigsel" i ordets moderna innebörd. Å andra sidan såg kyrkans män inte homosexuellt beteende som så problematiskt som man gör idag - nu kommer de hårdaste rösterna mot homosexuellas rättigheter just från vissa kristna kretsar. Därför är det i dagens debatt intressant med kännedom om denna gamla tradition av samkönade förbund.
http://tinyurl.com/2uzhzx (suomeksi)
The greatest gifts you can give your children are the roots of responsibility and the wings of independence.
- Denis Waitley
as quoted on the Literacy Site
http://tinyurl.com/2mobyt
The British blogger, Mad Priest, writes that Bush achieves the impossible in Iraq - he destroys 2000 years of Christian witness.
*
From the time of Jesus, there have been Christians in what is now Iraq. The Christian community took root there after the Apostle Thomas headed east.
But now, after nearly 2,000 years, Iraqi Christians are being hunted, murdered and forced to flee - persecuted on a biblical scale in Iraq's religious civil war.
*
Not quite what "W." had in mind - but then, I suppose, nobody ever told him that there are Christians outside of Texas...
Biskop Odd Bondevik i Möre stift i Norge är en av de ledande konservativa inom den norska kyrkan som motsätter sig att homosexuella som lever i samboförhållanden ska få prästvigas. Det var också han som tog initiativet till den utredning i läronämnden som låg till grund för kyrkomötets vidare beslutsprocess. Utredningen bloggade jag om bl.a. 17.5.06 (lämpligt datum för en norsk blogg!) och 26.11.06. Jag är naturligtvis av annan åsikt än biskopen, det torde ha kommit fram upprepade gånger.
Lika naturligt är det dock att jag skarpt tar avstånd från de mordhot som han har fått p.g.a. sin inställning! Det är lika förkastligt som när det sker åt andra hållet - när jag får mordhot eller homosexuella inte bara hotas, utan mördas för sin sexuella läggning. Allt sådant är osakligt och förkastligt och har ingenting med en vettig debatt att skaffa! Usch och fy!
Bloggaren Miriam Klefbeck kommer med vettiga synpunkter.
Jag hoppas och ber att biskop Odd skall kunna sköta sina uppgifter och sprida budskapet om Kristi kärlek också i fortsättningen. Förutom att jag hoppas att han ändrar åsikt på en viss punkt, förstås ...
Källor och länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/12/ocks-biskop-mordhotad.html
Käre Gud. Jag var på ett bröllop, du vet, och dom kysste varann mitt i kyrkan. Får man göra så? (Niklas, 8 år)