Deus semper maior!

Sarmatas 1

Abba Sarmatas sade: "Jag föredrar en syndare som vet att han har syndat och omvänder sig framför en som inte har syndat och anser sig vara rättfärdig."

- ur Ökenfädernas tänkespråk


Forskning från Jakobstad

Vetenskapsmän från Jakobstad hade ett stort forskningsprogram om spindlar. Först tog man en spindel och satte den på ett bord och sa:
- GÅ!
Och spindeln började gå. Sedan tog man bort benen från spindeln och gav samma kommando. Men spindeln gick inte.

Dagen efter så kunde man läsa på förstasidan i JT: "Forskare har kommit fram till att spindlar utan ben hör dåligt."

Källa: http://www.bloggen.fi/leenamarina/



Regnbågsmässan och -helgen

Under det gångna veckoslutet gick årets upplaga av Regnbågshelgen av stapeln, det tror jag ingen av mina trogna läsare har missat. I år deltog jag personligen endast i regnbågsmässan, där jag predikade.

Mässan var mycket lyckad. Kapellet var överfullt, stämningen var god, budskapet togs väl emot, gemenskapen var varm. I fjol firades mässan för första gången, och då fanns det ett stort mediaintresse som störde lite, samt en viss känsla av sillsallad i utformningen. Dessa slapp vi i år, visa av erfarenheten.
Dessutom hade vi möjlighet till kyrkkaffe, vilket saknades i fjol. Och kyrkkaffe är aldrig fel.

En del mediaintresse förekom ju också i år. Reportrar åtminstone från Kyrkpressen, QX och Hufvudstadsbladet var på plats. I söndagens Hbl ingick en liten notis (som tyvärr inte finns på nätet), där min predikan citerades. Jag var något road; redaktören citerar tre meningar som ingick i predikan, men i rätt annorlunda sammanhang. Så här avslutade jag predikan:

* Temat för denna gudstjänst är "Vi är en familj." Och det är sant på många plan. Regnbågen, mångfaldens symbol, vajar i våra hjärtan, för det är betydligt bättre med mångfald än med enfald. Och så är det ju också i en familj. Mammor, pappor, söner, döttrar, bröder, systrar - vilken familjens sammansättning nu än är - bildar en familj inte för att de alla är likadana, utan för att de hör ihop. Såsom vi kristna hör ihop genom Kristus. Såsom regnbågsfolket hör ihop. Och den som är både kristen och regnbågsmänniska hör ihop inte bara med kristna hbt-are, utan med både kristna och med hbt-are; inte antingen eller, utan både och. Vilken rikedom!
Vi är en familj. Jesus ber för oss: "Helige fader, bevara dem [...] så att de blir ett." Amen, må så ske! *

Och så här citerades jag:

* Vi är en familj, och i en familj är vi inte likadana, men vi hör ihop. Vi är inte antingen eller, utan både och. Det är bättre med mångfald än enfald. *

Jag kunde väl ha sagt så, men gjorde det inte riktigt. Men jag har förståelse för att det inte är lätt att sammanfatta en predikan (eller ett annat tal) på så lite utrymme.

Jag publicerade predikan genast när jag kom hem, sådär halv tvåtiden. Det var intressant att det genast på morgonen hade kommit en sur kommentar på Kp-bloggen. Det gäller tydligen att inte försätta någon tid i kampen mot heretikerna...

Länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/04/regnbgsmssan-och-helgen.html



Guds folks hemlängtan

Texterna för Tredje söndagen efter påsk enligt andra årgången

Första läsningen: Jes 54:7-10
Ett kort ögonblick övergav jag dig,
men i stor kärlek tar jag dig åter.
Jag dolde mitt ansikte för dig
i häftig vrede ett ögonblick,
men evigt trofast visar jag dig nu min kärlek,
säger din befriare, Herren.
Det är som på Noas tid,
då jag svor att Noas flod
aldrig mer skulle dränka jorden.
Så svär jag nu att inte mer vredgas
och inte mer rasa mot dig.
Om än bergen rubbas
och höjderna vacklar,
skall min trohet mot dig inte rubbas
och mitt fredsförbund inte vackla,
säger han som älskar dig, Herren.

Andra läsningen: 1 Pet 1:3-9
Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna och som väntar på er i himlen. Ty Guds makt beskyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden.
Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro - och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld - skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte men tror på honom och kan jubla i outsäglig, himmelsk glädje då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning.

Evangelium: Joh 17:11-17
Jesus sade i sin bön: "Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt.
Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning."


Gustav Strömsholm in memoriam

* Gustav "Joker" Strömsholm har avlidit. Han blev 62 år gammal. I augusti i fjol gjorde Gustav Strömsholm sin sista arbetsdag på Radio Vega Österbotten. [...]
Till sin utbildning var Gustav Strömsholm sociolog och präst. Han var politices magister och teologie doktor. Som präst jobbade han inte i någon församling men han förrättade regelbundet dop och vigslar när vänner och bekanta bad honom att göra det.
Gustav Strömsholms doktorsavhandling 1997 handlade om den kyrkliga debatten om homosexualitet. Han var också timlärare i sociologi vid Åbo Akademi. Han föreläste i över 30 säsonger, och det var något han gärna fortsatte med efter pensioneringen från Rundradion.
Joker var fotbollsentusiast i allmänhet och [Vasa] IFK-fantast i synnerhet. Han var A-tränare. [...]
Gustav Strömsholm sörjs närmast av hustrun och tre söner med familjer. *

Detta rapporterar Vasabladet 8.4.08. Själv träffade jag Gustav Strömsholm i fjol i samband med ett seminarium i Vasa, där han och jag var ett par av föreläsarna. Då fick jag tag i hans ovannämnda doktorsavhandling, som jag sedan recenserade här på bloggen.

En fast och god röst har tystnat. Vila i frid!



Att rösta

I morse när jag vaknade hade jag ingen röst! Jag hade ont i halsen och kunde bara viska! Jag måste inhibera dagens engagemang och bara hoppas att rösten skulle komma tillbaka innan kvällens regnbågsmässa.

Det är ju så att präster och vissa andra yrkesgrupper behöver rösten hela tiden. Andra kanske använder sin röst bara när det är val, och kanske inte ens då, men utan röst faller väldigt många arbetsuppgifter bort för mig.

Nu har jag, med hjälp av Gud och Finrexin, återfått två tredjedelar av rösten, så det kanske ska gå vägen ...

Min predikan är klar att hållas, men undantagsvis sätter jag in den på Predikantbloggen först i efterskott, har jag tänkt - antagligen i morgon lördag.


Viikon anekdootti: Vesihiisi ja uskontunnustus

Kun kaksikielisissä toimituksissa (kuten kastetilaisuuksissa) luetaan uskontunnustus yhteen ääneen, on tietenkin valittava kummalla kielellä se tapahtuu. Mikäli kielet - niinkuin Suomessa usein - ovat suomi ja ruotsi, suosittelen yleensä että uskontunnustus luettaisiin suomeksi (ja vastaavasti Isä meidän -rukous ruotsiksi). Tämän teen kolmesta syystä:

1. Uskontunnustus on Isä meidän -rukousta pidempi. Koska suomea usein osataan ruotsia paremmin, voi olla hyvä että pidempi teksti on nimenomaan suomeksi.

2. Uskontunnustus on suhteellisen äskettäin saanut uuden ruotsinkielisen käännöksen. Vähänkin vanhempi väestö (30+) eivät välttämättä ole sinut uuden käännöksen kanssa.

3. Suomenkielinen uskontunnustus sisältää lauseen "... joka sikisi Pyhästä Hengestä ..." - mikä minusta kuulostaa tosi hauskalta! Vähän niin kuin klassinen fraasi "Vesihiisi sihisi hississä"! Heh!

Kai papillakin on oikeus iloita työstään...