Deus semper maior!

Högre pastoralen

I innehållsinlägget till uppsatsen Disciplinärt förfarande i församlingen (som jag publicerade 18.7.06) nämnde jag att jag har börjat med arbetet på Högre pastoralexamen. Det gjorde jag, men har legat lågt sedan dess, eftersom examenskraven skulle förnyas och förenklas. Nu är det arbetet gjort, så nu vet jag lite mer.

Högre pastoralexamen ger behörighet att bli domprost, stiftsdekan eller assessor vid domkapitlet. Tidigare skulle man avlägga en drös med kurser och en hög med litteraturtenter samt författa en avhandling som skulle motsvara en licensiatavhandling till omfång och kvalitet. Eftersom det dessutom var meningen att detta skulle ske vid sidan av arbetet, ledde det till att det inte var så många som orkade avlägga denna arbetsdryga examen. Det ledde i sin tur till att i synnerhet assessorsvalen kunde lida av kronisk brist på lämpliga kandidater.

Nu har examenskraven luckrats upp betydligt. Förutom en viss ledarskapskurs på 20 studiepoäng (sp; motsvarar så där en halv studievecka, vilket var enheten som vi använde när jag låg vid uni), skall man avlägga 40 sp teologiska kurser och skriva en teologisk uppsats värd 20 sp (vilket blir sådär 35-40 sidor, alltså en halv pro gradu -avhandling). Detta är helt mänskligt också för en halvlat drönare som jag - bara jag får tid på mig, förstås.

Jag diskuterade igenom saken med stiftsdekanen, som har denna examen på sitt ansvar, och vi kom fram till att jag bör avlägga 14 sp kurser till. Uppsatsen kan jag skriva på basen av det jag redan har författat på hbt-bibeln (http://hbt-bibeln.blogspot.com/), även om det bör bearbetas kraftigt, förstås. Något år tar det väl, men knappast hinner jag påbörja nya decennier av mina levnadsår innan detta projekt är slutfört.

Att examenskraven har blivit lättare syns också i att antalet intressenter nu är större. Och det bådar gott för stiftets framtid.

När jag 18.7.06 räknade upp lite av de kurser och examina som jag har avlagt, var det en kommentator som surt tyckte att jag skröt. Men det var förstås inte min mening. Jag ville ge en bild av sådant som sker inom kyrkan genom att använda mig själv som exempel. Men det är klart att Jante-lagen gäller också oss präster.
Om vi tillåter det.
Vilket jag vägrar!

http://tinyurl.com/4oppcm

"De tre striderna"

På en konservativ blogg läste jag att en (anonym) predikant hade talat om
"de tre strider som vår kyrka skulle komma att gå igenom, och förlora, på sin väg mot det totala avfallet. Den första var striden om kvinnliga präster. Den andra är striden om välsignelse av homosexuella parrelationer, och den tredje är frågan om Jesu exklusivitet."

Denna analys är inte korrekt, och blir inte det bara för att man säger så i en predikan. Andra tidigare frågor har varit exempelvis kvinnans rösträtt, skilsmässor och samboende faddrar, men de nämns inte bland "de tre striderna". Följande fråga kan gissningsvis vara ekumeniken (som för närvarande seglar i motvind). Denna lista på tre frågor, uppräknade i stigande förfärlighetsgrad, är nog ägnad att skrämma, inte de trogna, utan de godtrogna. Verkligheten är mer mångfacetterad än så.

När man talar om "de tre striderna" är det frågan om samma slags retorik som när man hotar med att troende skriver ut sig ur kyrkan om homosexuella vigslar införs.

Det stämmer säkert att en del konservativa kristna kommer att reagera negativt om och när välsignelse av partnerskap eller könsneutrala vigslar blir en verklighet. En del av dessa negativa reaktioner går antagligen ut på att personerna i fråga skriver ut sig ur den evangelisk-lutherska kyrkan och antingen konverterar till konservativare kyrkor eller grundar eget. Och detta är naturligtvis inte eftersträvansvärt.

Samtidigt är detta redan en verklighet, men åt andra hållet. Den evangelisk-lutherska kyrkan har tappat medlemmar under de senaste decennierna just p.g.a. sin konservativa, exkluderande syn på sina icke-heterosexuella medlemmar.

När jag har påpekat detta har jag fått höra att dessa utskrivna medlemmar inte räknas, eftersom de ju inte bryr sig om kyrkan och dessutom är namnkristna. Detta påstående är förstås avskyvärt och arrogant, eftersom det betyder att ingen annan än den som har "rätt" åsikt kan räknas som kristen. Detta är dessutom ytterligare ett exempel på den konservativa, exkluderande syn som jag nyss nämnde.

Att tala om "tre strider" på det citerade sättet är ett försök att förutsäga framtiden, men ett försök som medvetet söker problem att skrämma upp lyssnarna med. Motiven till detta kan vara exempelvis "ärlig" retorisk tillspetsning, allmänt effektsökeri eller en strävan efter att manipulera lyssnarna dit man av någon orsak vill ha dem. Då jag inte känner till mer om bakgrunden i det aktuella fallet ska jag inte spekulera om detta. Oberoende av motiven är analysen hur som helst falsk.

Himmelrikets medborgare i världen

Texterna för Fjärde söndagen efter påsk enligt andra årgången

Första läsningen: Jes 32:15-20
[Då] ande från ovan utgjuts över oss
[...] skall öknen bli till en trädgård
och trädgårdar räknas som skog.
Rätten skall bo i öknen,
rättfärdighet i trädgården.
Rättfärdighetens verk är fred och välstånd,
dess frukt beständig ro och trygghet.
Mitt folk skall få bo i ett fredligt land,
i hem där de känner sig trygga
och får vila sorglösa.
Men skogen skall fällas
och staden jämnas med marken.
Lyckliga ni som kan så vid alla vatten
och låta oxar och åsnor ströva fritt!

Andra läsningen: Rom 8:9-11
Ni däremot är inte kvar i den utan lever andligt, när nu Guds ande bor i er. Men den som inte har Kristi ande tillhör inte honom. Om Kristus bor i er, så är visserligen kroppen död på grund av synden, men anden har liv på grund av rättfärdigheten. Om anden från honom som har uppväckt Jesus från de döda bor i er, då skall han som har uppväckt Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom att hans ande bor i er.

Evangelium: Joh 17:6-10
Jesus bad och sade:
"Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog från världen och gav åt mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har bevarat ditt ord. Nu förstår de att allt som du har gett mig kommer från dig. Orden du gav mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och verkligen förstått att jag kommer från dig, och de har trott på att du har sänt mig.
Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem."

Frågespalten XXVII: Paulus, Jesus och homofobin

Det kom en fråga per e-post:

* Jag uppskattar verkligen hbt-bibeln som Du har skrivit! Den hjälper mig med att brottas mot fanatiker.
Jag är själv homosexuell och kristen, och det känns inte som att Jesus skulle vara emot mig eller vara emot min relation med min pojkvän. Om Jesus kommer ner till oss igen så tror jag att Han kommer att upphöja våra rättigheter, och få slut på allt detta bigottiska fanatiska hat.
Just nu har jag en diskussion med en katolsk vän om homosexualitet, och han har kommit upp med en argument som jag tycker är rätt stark. Jag har tänkt på hans argument, men jag kan inte riktigt komma på ett svar, kanske så var Jesus emot homosexualitet efter allt (!?) ... Så jag undrar hur Du ser på saken:
Han säger ifall jag tycker att det "homofobiska" Paul skrev är mänskliga tankar och att han hade fel, så kan jag kasta bort hela bibeln eftersom Jesus sa i Johannes evangeliet 14:26 till sina apostlar att: "Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er." Han lägger till att han vet att Paul inte var med Jesus då han sa detta men att Paul också hade fått den Heliga Anden.
Jag läste det du skrev i Hbt-bibeln om Jesus (jag har läst allt i hbt-bibeln) och att Du tycker att argumentet om att Jesus skulle ha talat genom sina apostlar är långsökt. Men här står det faktisk att Jesus själv sa att den Helige Anden skall påminna de det Han hade sagt...
Plz help! *

Jag svarade så här:

Tack för frågan!

Jag skriver i inlägget Jesus:

* ...den förandligande tanken att Jesus skulle ha talat genom sina apostlar så att det t.ex. Paulus säger ska tolkas som Jesu ord är något långsökt. Pauli texter var inspirerade av den heliga Anden i lika hög grad som den övriga Bibeln, men Paulus var inte Jesus. *

I inledningsinlägget skriver jag:

* Människor har skrivit varje ord, varje bokstav i Bibeln. Samtidigt är den skriven av Gud, eftersom Gud har inspirerat skribenterna [...]. Eftersom Bibeln är skriven av Gud, har den ett budskap också till dagens människor. Detta budskap måste dock granskas genom de mänskliga kläder som det har fått, då det uttalades i en speciell historisk situation. Det är budskapet, inte dess kulturella infattning, som är det väsentliga.
* Likaså kan vi inte se på Bibeln som en samling verser som alla har samma vikt och värde. Varje enskilt bibelställe måste granskas utgående från Bibelns helhetsbudskap. I min bibeltolkning utgår jag från att Gud blev människa i Kristus för att visa oss sin kärlek och befria oss från ondskan. Detta förpliktar oss att (sträva efter att) leva ut Guds kärlek i vårt förhållande till vår medmänniska, såsom det Dubbla kärleksbudet (Luk 10:27) befaller oss. *

Om vi ser på detta i ljuset från Joh 14:26, och den heliga Anden kommer i Jesu namn, betyder det ändå inte att det är Jesus själv som talar. D.h. Anden "lär" och "påminner", står det, inte att han "är" Jesus. Vilket inte betyder att inte Gud skulle vara med, utan bara att vi inte skall blanda ihop dessa två storheter.

Då kan vi konstatera att Paulus, inspirerad av d.h. Anden, uttolkar det kristna budskapet för sin tid. Denna tolkning är värdefull, men bör ställas i relation till sin tid. Vilket är budskapet, vilka är "kläderna"?

Blev det klarare? Eller lyckades jag bara röra ihop det för dig? Återkom i så fall!

Han återkom:

* Så du tror inte att Paul bara förmedlade det Jesus tyckte om homosexualitet, utan att han bara skrev ner det han tyckte själv? Hur skall man då veta hur man skall tolka Paul? Jag vet väldigt lite om Paul och förstår inte riktigt varför man kallar honom en apostel när han inte var en av de 12 lärjungarna. Mötte han verkligen Jesus och i så fall under hur lång tid var han med Honom? Hur kommer det sig att just han skrev den största delen (!?) av det nya testamentet, eller mest av alla apostlar? Varför var han homofobisk, är det för att han gick emot den romerska och grekiska kulturen? *

Paulus kallas "den trettonde aposteln" för att han träffade Jesus efter uppståndelsen på vägen till Damaskus (Apg 9). Ordet "apostel" betyder helt enkelt "sändebud", så vem som helst som bär ut budskapet om och från Jesus kan i den meningen kallas apostel. Detta var också den ursprungliga användningen av ordet inom urkyrkan, men snart började det beteckna de Tolv. Paulus försvarar sin rätt att kallas apostel i 1Kor 9.

Orsaken till att just hans brev har blivit så betydelsefulla är väl närmast att han skrev till oss hedningar (alltså icke-judar). Eftersom den judiska delen av kyrkan till stor del utplånades och skingrades efter de judiska krigen år 60 och 135, minskade den i betydelse, medan den hedniska delen blev viktigare. Åtminstone för oss hedningar. Därmed var "hedningarnas apostel" - Paulus - också av stor vikt, och fick mycket plats i det som kom att kallas Nya testamentet.

Så om Pauli homofobi. I inlägget "Mjuka" och "man-liggare" skriver jag så här:

* Paulus kommer på några ställen i sina brev (t.ex. 1Kor 6:9f, 1Tim 1:9f) med vad man kunde kalla kataloger över laster eller lastlistor. Dessa listor verkar dock vara rätt allmänna till sitt innehåll; de handlar inte till alla delar specifikt om den situation i urkyrkan som Paulus talar om i sammanhanget. En slutsats som man kan dra av detta är att han har använt sig av lastlistor som kommer från den tradition där han växte upp, alltså fariseisk judendom. *

Jag anser alltså å ena sidan att Paulus ärvde sin inställning till olika beteendemönster av sina lärare fariseerna, och å andra sidan att han i sina kataloger använder tekniska termer vilkas innebörd vi idag inte kan vara helt säkra på. Därför ska vi vara försiktiga att dra alltför långt gående slutsatser från de några ord som kan tolkas homofobt.

http://hbt-bibeln.blogspot.com/

Veckans anekdot: Det suger!

Vi höll på med veckostädningen där hemma; som vanligt skötte jag dammsugaren. Plötsligt ringde telefonen. Det var en äldre kollega som inledde med att fråga: "Hur är livet?"
Jag svarade: "Det suger."
Jag riktigt hörde hur växellådan rasslade i huvudet på honom när han lade i själavårdsväxeln. "Jaså?"
"Dammsuger, alltså!"
Förlösande skratt.

Det är inget fel på att själavårdsväxeln går i, alltså - man har ju sina betingade reflexer - men i detta fall var det så övertydligt att det blev lite komiskt ...

Allt gott, "fader" Sven!

Notis nr 8/08 (16.4.08) från domkapitlet i Borgå stift innehåller flera väntade nyheter, som t.ex. att den nye domprosten Mats Lindgård har fått fullmakt för sin tjänst från 1.5.08, och att hans nuvarande kaplanstjänst har lediganslagits att sökas senast 16.5.08. Och det bådar gott för Borgå.

Men notisen innehåller också en överraskande nyhet av mer ovanligt slag: TD, pastor Sven-Olav Back har beviljats begärt avsked från prästämbetet från 16.4.2008.

Back är i bloggsammanhang är mer känd under pseudonymen "F. Sven", där f-et står för "Fader" (inte "farbror", som många tycks tro). Han är en av parhästarna som gjorde livet surt för mig på Kp-bloggen. Att han nu tar sin Mats ur skolan är inte ovälkommet, om än (som sagt) något överraskande. Jag vill poängtera att detta sker på hans eget initiativ (åtminstone officiellt, och andra uppgifter har jag inte); domkapitlet har alltså inte avskedat honom eller så.

Att beslutet kommer medan han själv befinner sig på resa i Rom är en intressant detalj. Är det ett sammanträffande? Undrar om han tänker konvertera och bli präst i någon annan kyrka - för annars kan han ju inte längre kalla sig "F. Sven" ...

Farväl, S.O.B.! Herren vare med dig!

http://borgastift.planeetta.com/node/362