Deus semper maior!

Jan-Erik Nyberg blev intervjuad i JT 27.12.06, och Joakim Förars skällde ner honom i en insändare i samma tidning 8.1.07. Jag har tidigare kommenterat detta. Nu har Nyberg besvarat kritiken (JT 10.1.07).
Nyberg konstaterar att han, förutom att han är präst och familjerådgivare, nu i vår avlägger en yrkeshögskolexamen som sexualterapeut. Han tänker dock inte ge sig in på ytterligare diskussioner med Förars, vilket säkert är vist. Nyberg skriver vidare:

"Jag försöker få tag på logiken i Förars och hans auktoriteters resonemang: den centrala tanken är att se homosexualiteten som en synd. När någon har lyckats uppvisa ett positivt behandlingsresultat i form av förändrad sexuell läggning är det därför rätt att kräva att det skall lyckas för alla. De som inte "lyckas" med det skall enligt Förars åsikt stämplas som obotfärdiga syndare. [...] Som stöd för syndstämpeln plockar Förars liksom så många andra ut en enda vers ur den mosaiska rituella lagen. Med vilken rätt struntar han i de mängder av andra påbud som finns i tredje Mosebok, är inte de också Guds ord? [...] Påståendet att ingenting i de ny- och gammaltestamentliga texterna talar om homosexuell promiskuitet är iögonenfallande för den som läst t.ex. Romarbrevets första kapitel."

Så kommenterar Nyberg de undersökningar som Förars stöder sig på. Han anser att de är föråldrade och starkt ifrågasatta och att fakta hur som helst kan tolkas på olika sätt beroende på deras sammanhang. Nyberg hänvisar till nyare undersökningar* som har gjorts i Sverige, ett samhälle som är betydligt närmare vår situation än Australien där Förars' undersökning gjordes. Dessa visar att barn till samkönade föräldrar klarar sig lika bra eller bättre än "normgruppen".

"I ljuset av ovanstående behöver vi fråga oss: finns det någon annan faktor som påverkar de barns välmående som Förars berättar att Sarantakos undersökt? Hur har resultatet vägts mot andra betydelsefulla riskfaktorer för barns välmående? Vad berättar en jämförelse av skolvitsord om barns och ungas välmående? Ställ resultatet i relation till hur barn i alkoholiserade eller våldsamma eller ensamförsörjarfamiljer mår. En undersökning som behandlar lärares uttalanden som objektiva fakta kan inte betraktas som seriös. Lika lite Förars tendens att härleda alla tolkningar av resultaten till homosexualiteten. I vetenskapliga sammanhang får vi lov att vara mera nogräknade med argumentationen.
[...] De täta partnerbytena är tyvärr vanliga i den moderna västerländska livsstilen. Många homosexuella i krisstadiet experimenterar med olika relationer för att komma underfund med sig själv. Att barnen lider av detta är helt klart och bör uppmärksammas. Men de flesta, 40-60% av de homosexuella männen, och 75% av kvinnorna lever, enligt de skandinaviska och internationella undersökningar som Lena Nilsson Schönnesson och Axel Brattberg refererar till, i fasta parrelationer."

Så tar Nyberg ännu upp kyrkans roll i detta. Kyrkans bekräftelse av stabila parförhållanden (också homosexuella sådana) vore viktig för barnen och deras välmående. Att Förars ger intrycket att det är endast den linje som han företräder som är i enlighet med kyrkans lära är för Nyberg en källa till besvikelse.

"Kyrkan har upprepade gånger både tagit ställning till och förändrat sin inställning till olika mänskliga aktiviteter och företeelser. Det är kyrkans uppgift. På sexualitetens område har frågorna under det senaste seklet handlat om bl.a. preventivmedel, skilsmässa och inställningen till sexuella minoriteter. Men att som Förars på förhand bestämma hur kyrkans skall ta ställning är att ställa sig utanför de ramar som kyrkan är kallad att leva i."

Jag kan bara än en gång tacka Nanne Nyberg för en direkt lysande text!

*De undersökningar som Nyberg hänvisar till är "Barn i homosexuella familjer", sammanfattad av Lena Nilsson Schönnesson och Axel Brattberg i boken Sexologi (Liber 2002) samt publicerade i "Betänkande av kommittén om barn i homosexuella familjer" (SOU 2001:10).

... of nuclear giants and ethical infants. We know more about war than we know about peace, more about killing than we know about living.

- Omar N. Bradley
as quoted on the Hunger Site
http://www.thehungersite.com/

... alltså programmet på Radio X3M, inte den ryska tidningen.

Redaktör Sebastian Bergholm intervjuade mig nyss, och klipper säkert ihop någonting intressant. ;-)

Sändningstiden är enligt uppgift inkommande tisdag 16 januari kl 13.05. Lyssna då och kommentera sedan!

När jag för några år sedan låg inne på sjukhus i flera omgångar, sammanlagt ca fem veckor under en vårtermin, måste jag emellanåt ta till galghumorn för att klara mig.

Ett exempel är att jag råkade ut för upprepade rektoskopier - de körde alltså upp en kamera i ändan på mig. Inte särskilt behagligt, men dock bättre än den gastroskopi som jag senare har fått genomlida.

Hur som helst, jag konstaterade åt någon besökare att om någon hädanefter säger till mig: "Se dig i reven!" så kan jag svara: "Det har jag redan gjort; vill du se videon?"

Visserligen var det något speciellt att se sitt inre på en TV-skärm, men någon videoinspelning gjordes ändå de facto inte...

Lainaan viimekesäisen isoseni Linuksen blogia, joka puolestaan lainaa Hesarin sinkkuilmoitusta (tosin en ole ihan vakuuttunut ilmoituksen aitoudesta - mutta hällä väliä, hyvä juttuhan se kumminkin on!):

***

"MUSTA SINKKUTYTTÖ etsii miehistä seuraa, etninen puoli merkityksetön. Olen kiltti tyttö ja RAKASTAN leikkiä ja pelailla. Rakastan myös pitkiä kävelyitä metsissä, ajelua autollasi, metsästys-, kalastus- ja telttailuretkiä, mukavia talvi-iltoja nuotion äärellä lepäillen. Kynttiläillalliset saavat minut syömään kädestäsi. Kun tulet töistä olen etuovella vastassa, päälläni ainoastaan se minkä luonto minulle antoi. Soita (xxx) 875-6420 ja kysy Daisya, Minä odotan...."

Yli 15.000 miestä löysivät itsensä puhumasta Helsingin Eläinsuojeluyhdistyksen kanssa 8-viikkoisesta mustasta labradorinnoutajasta.

http://linustankar.blogspot.com/2007/01/sinkkuilmoitus-hesarissa.html

***

Heti huomaa millä ruumiinosalla me jätkät ajattelemme...

The video of Saddam's execution has inspired kids around the world to play hangman - with at least eight dead children as a result!

***

Att barns lekar påverkas av det som de har upplevt eller sett på TV är känt sedan länge. Barn i krigszoner leker krig, barn i kärnfamiljer leker mamma-pappa-barn osv. Jag minns att SVT:s s.k. "julkalender" för några år sedan innehöll ett par killar som i stort sett i varje avsnitt busade med att den ena skruttade ihop den andras glasögon. Det ledde till att barnen skruttade ihop varandras glasögon också - med dyra räkningar för föräldrarna som följd. Samt naturligtvis utbrett missnöje med programmakarna.

Nu har videon av Saddam Husseins avrättning enligt uppgift lett till åtminstone åtta barns död genom att de har lekt hängning. Ann-Sofi Storbacka kommenterar denna tragik på Prästbloggen. http://www.pod.fi/prastbloggen/2007/01/11/skall-vi-leka-hanga-saddam-leken/

Borgåbladets chefredaktör Jan-Erik Andelin (som ibland kommenterar här på bloggen under signaturen Erkki) har fått Kyrkans informationspris 2006. Nyheten med motiveringar finns på Kyrklig tidningstjänst (http://tinyurl.com/yzlzus), och också Bbl kommenterar naturligtvis (http://tinyurl.com/yfb54g).

Priset har utdelats sedan år 1975, och som exempel på tidigare mottagare plockar jag självsvåldigt redaktör Tapani Ruokanen (1982), docent Martti Lindqvist (1985), chefredaktör, pastor Olli Valtonen (1987), redaktör Hannu Taanila (1996) och redaktör Stig Kankkonen (1999).

Det känns en smula ironiskt ur Gemenskapsrörelsens synpunkt att Martti Lindqvist, en av rörelsens viktiga stöttepelare - och för den delen Erkki själv som medlem i rörelsen - har fått samma pris som mörkermannen Stig Kankkonen. Det skedde dock innan Kankkonen lämnade Hufvudstadsbladet för Kyrkpressen och visade sitt verkliga skinn, så prisjuryn kan vara förlåten för det som med facit i hand var ett misstag.

In the Times (Jan 3, 2007), I came across an interesting article called Birds do it, bees do it …The article deals partly with an exhibition in the Museum of Natural History in Oslo, Norway and partly with a book by Bruce Bagemihl. Both the book and the exhibition show that homosexuality is NOT a ”crime against nature” or such, but does, in fact, occur in very many instances in the animal kingdom as well as among humans.

[The exhibition] shows that homosexuality — far from being unnatural — is actually rampant in the animal world. Against Nature? is the first exhibition in the world dedicated to gay animals, claims Petter Bockman, its […] scientific adviser […].
The facts have been staring scientists in the face for years, Bockman says, as he stands in front of the gay giraffes. “It’s fairly easy to see because the giraffe’s sex organs are not what you’d call modest.” The problem, he contends, is that when researchers are confronted by such behaviour, they choose to ignore it. They claim it is irrelevant to their work, or fear ridicule or the loss of their grants if they draw attention to it. They prefer to describe two animals of the same sex frolicking with each other as “competition, a form of greeting, ritualised combat, things like that — even when we are talking full anal intercourse with ejaculation”.
The taboo was finally broken in 1999 when Bruce Bagemihl, a gay biologist at the University of Wisconsin, published a book entitled Biological Exuberance: Animal Homosexuality and Natural Diversity.
Bagemihl had scoured every scientific journal and paper he could lay his hands on for references to homosexuality in animals. Tucked away at the end of long and erudite texts, or consigned to footnotes and appendices, he found that homosexuality had been observed in no fewer than 1,500 species, and well documented in 500 of them. The earliest mention of animal homosexuality probably came 2,300 years ago when Aristotle described two female hyenas cavorting with each other.
Bagemihl’s book provided the inspiration for this exhibition, and any notion that homosexuality is a uniquely human trait is quickly disposed of. You are greeted by a pair of swans — the very symbols of romantic love — who turn out to be a female couple. “Up to a fifth of all pairs are all male or all female,” reads the accompanying text.
Then you come to the photograph of the whales “penis fencing” […]. Some of the male whales meet year after year, says Bockman, while their relations with females are fleeting at best.
A model — the one that invariably draws most giggles from the exhibition’s younger visitors — shows a male Amazonian river dolphin penetrating another’s blowhole. “This is the only example of nasal sex we have in nature,” Brockman observes.
Up to a fifth of all king penguin couples kept in captivity are gay, we learn from a display of stuffed penguins wearing pink scarves. Hooded seagulls, sea otters, fish, kangaroos, fruit bats, blue jays, storks, pine martens and owls make guest appearances. So does the lowly hedgehog (ouch).
Male and female bighorn sheep apparently unite during the rutting season, but the rest of the year the males stick together and homosexuality flourishes. “The females are boring. Only the males do it,” says Brockman. Insects, spiders, molluscs, crustaceans — they’re all at it. There is an 1896 sketch of two male scarab beetles enjoying each other. There are even gay gutworms; we know that, Brockman says, because “ they have sex organs and since they are translucent, it’s easy to find out what sex they are”.
Round a corner and you are confronted by a photograph of two female bonobo chimpanzees lovingly rubbing their swollen genitalia against each other while their offspring look on. “Their whole life revolves around sex,” Brockman explains with his trademark enthusiasm. “They will throw themselves into group sex and gender doesn’t seem to be relevant. Even children will give a helping hand.” […]
As with humans, the homosexual partnerships of some animals are often for life, not fleeting dalliances. Male flamingoes, swans and other birds will sometimes have one-night stands with females to produce eggs, then chase off the mother and rear the offspring with another male. […]
There is also, prominently displayed, a quotation from Magnus Enquist, a professor of ethology at Stockholm University: “There are things that are more contrary to nature than homosexuality, things humans alone do — such as having religion or sleeping in pyjamas.”

http://www.timesonline.co.uk/article/0,,7-2527347_2,00.html

Tack till Pam's House Blend. http://tinyurl.com/y74ltm

Teol.mag. Joakim Förars reagerar - inte helt oväntat - negativt på den JT-intervju (27.12.06) med Jan-Erik Nyberg som jag kommenterade tidigare. Förars har förekommit här på bloggen förr, och i en insändare i dagens JT (8.1.07) kommer han med en bredsida mot Nyberg. Jag får än en gång tacka mina nordösterbottniska sagesmän för informationen!

"Liberala präster är ivriga att hoppa på trendiga ideologier och låna ut sitt goda namn åt värderingar som står i motsats till kyrkans lära. Här har Nyberg haft så bråttom att han uppträder som expert utan att ta reda på fakta, trots att de i detta fall är lättillgängliga. [...] Partnerbyten - som bland homosexuella är oerhört vanliga - är ofta en svår upplevelse för barnen."

Man får ju tacka Förars för att han anser att liberala präster har ett gott namn, förstås, men i övrigt är hans insändare nog bisarr. T.ex. motiverar han inte sin åsikt om de "oerhört vanliga" partnerbytena bland homosexuella. Annars kommer han med hänvisningar till en hel del undersökningar, och kastar en (medvetet) imponerande mängd siffror omkring sig, men de verkar vara tendentiösa. Trofim Denisovitj Lysenko citerar han ingenstans, men följande passus är avslöjande:

"Den medicinska kunskapen innefattar rön som visar att förändringsterapi fungerar, vilket även bekräftats av forskare som är starkt pro-gay [...]"

Slutsats alltså att det i allmänhet är anti-gay-forskare som kommer till dessa rön. Av vilket värde är då detta, frågar man sig. De bibelhänvisningar som avslutar insändaren är väl nog hans egentliga ärende.

Förars och hans gelikar har alltså läst Bibeln (bokstavligt) och söker sedan efter något att berättiga sina idéer med. Det är alltså det rakt motsata till vad de anklagar oss liberaler för. Men skillnaden blir just den: De vill anpassa verkligheten till idéerna, medan vi vill anpassa idéerna till verkligheten. Vilketdera som är bättre får läsaren bedöma.