Deus semper maior!

The Preacher's Lament

This is what your Pastor really thinks...

• If I express myself on a subject, I'm trying to run things.
• If I'm silent, I'm dumb or have lost interest.

• If I'm often at my office (preparing sermons or studying), why don't I get out and learn what's going on.
• If I'm out when they call, why am I not tending to business, or studying for a sermon.

• If I'm not at home at night, I'm out having a good time.
• If I'm home, I'm neglecting important outside contacts and activities.

• If I don't agree with people, I'm bullheaded.
• If I do agree, I don't have any ideas of my own.

• If I don't do what I'm asked, I'm a poor pastor.
• If I do agree, well, that's what I'm paid for.

• If I give someone a short answer, I'm "too big for my britches."
• If I attempt to explain the pros and cons of an issue, I'm a know it all.

• If I'm well dressed, I'm a big shot.
• If I'm not, I'm a poor representative of my office.

• If I'm on the job a short time, I'm inexperienced.
• If I've been there a long time, It's time for a change.

- from Old Lutheran
http://www.oldlutheran.com/humor/lament.shtml

"The Bible is not God!"

The Bible is NOT God! To elevate the Bible to the status of God, not only is an injustice to scholarship and logic, but is a direct offense against God Himself. We are to have no idols other than God, and biblical literalists and many of those who seek to counter them, both use the Bible as an idol, elevating it to the point where they explicitly or implicitly believe that it contains all of God's Word to us. Jesus is God's Word, and Jesus makes very clear what God expects of His followers: to trust God over and above seen circumstances, and to love other people! That's what puts the lie to homophobic professing Christians' selective use of certain biblical passages to "justify" and impose their hateful prejudices on others; their re-defining Christianity, and God Himself, in their own image, thereby using not only the Bible, but themselves, as their idols; ignoring Jesus' words, work, ministry, and life!
The Bible is best viewed as a "finger" that points us to a couple of the many dimensions of God. What the biblical literalists do is equivalent to the following: If I ask you where you live and you point in a given direction and I just keep staring at your finger, I'll soon come to know everything about your finger, its size, shape, fingerprint, and every single detail about your finger, but I won't come any closer to knowing where you live. I have to look to the place where your finger is pointing in order to know where you live. The same holds true for those who elevate the Bible as being the "inerrant word of God." No! Only God is the Inerrant Word!

- Jerry S. Maneker
on A Christian voice for lesbian, gay, bisexual, and transgender rights
http://www.christianlgbtrights.org/

cf my blogpost Verbi divini minister
http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/11/verbi-divini-minister.html

Kyrkoasyl

Kyrkpressen 24/07 berättar:
Iransk-kurdiska Naze Aghayi lever just nu i kyrkoasyl i Åbo efter att alla berörda myndigheter har satt tummen ner för hennes möjligheter att stanna i Finland.
http://www.kyrkpressen.fi/content/view/2890/895/

Mikaels församling och dess kyrkoherde Jouni Lehikoinen har sett det som självklart att hjälpa en medmänniska i nöd. För en kristen bör det naturligtvis också vara det. Formerna kan förstås variera, och eftersom kyrkoasyl inte är särskilt vanligt, har Lehikoinen och de andra haft stor hjälp av den broschyr, Kirkko turvapaikkana, som Ekumeniska rådet i Finland har gett ut.

Vanligt är detta alltså inte. Ändå minns jag personligen ett fall i Helsingfors (det kan ha varit i början av 1990-talet), där Norra svenska församlingens dåvarande kyrkoherde Jaakko Kuusinen släppte in en grupp hungerstrejkande män, som om jag minns rätt var från Bangladesh, i sitt församlingshem. De utvisningshotade männen hade tidigare ansökt om kyrkoasyl på andra håll i Helsingfors, men blivit nekade. Förutom att Kuusinen fattade ett gott, humant och kristligt beslut, räddade han därmed också kyrkans ansikte.

Tyvärr kan detta också missbrukas. Grymt var det fall under folkmordet i Rwanda då den lokala prästen släppte in flyktingar i sin kyrka och sedan ledde dit mördarna som tog livet av flera hundra personer. Knappast kristet! Men skurkar finns det tyvärr i alla läger. Det är bara att hoppas att jag själv inte visar mig vara en sådan när det kommer till kritan ...

Och så kan säkert det motsatta missbruket tänkas, där de som ansöker om kyrkoasyl inte gör det på ärliga grunder, utan t.ex. är ute efter kyrksilvret. Men om vi låter misstänksamhet och cynism (och rasism?) styra våra beslut som människor och som kristna - ja, då har ondskan redan vunnit!

Hurra för Mikaels församling i Åbo! Gud välsigne er!

Veckans anekdot: Utlånad näsduk

En het sommardag hade jag en vigsel i Borgå lilla kyrka. Brudgummen var klädd i jackett, vilket är en mycket stilig dräkt - men tyvärr inte lämpad för heta sommardagar. Eftersom han förutom att vara varmt klädd dessutom var nervös, svettades han som ... ja, som någonting som svettas mycket.

Dessutom hade han ingen näsduk, så jag lånade honom min. Han lämnade tillbaka den efter vigseln, vilket ju var bra, men jag satte inte den tillbaka i fickan. Den var nämligen fullständigt genomblöt!

Men gifta blev de förstås. Och det var ju huvudsaken.

For us the Bible ...

... is our main weapon. It has shown us the way. Perhaps those who call themselves Christians but who are really only Christians in theory, won’t understand why we give the Bible the meaning we do. But that’s because they haven’t lived as we have....

I can assure you that any one of my community, even though he’s illiterate and has to have it read to him and translated into his language, can learn many lessons from it, because he has no difficulty understanding what reality is and what the difference is between the paradise up above, in Heaven, and the reality of our people here on Earth.

-Rigoberta Menchu

excerpt from I, Rigoberta: An Indian Woman in Guatemala

as quoted on God's Politics
http://blog.beliefnet.com/godspolitics/2007/06/voice-of-the-day-rigoberta-men.html

Sfp:s och Östmans familjesyn

Svenska folkpartiet (sfp) har på sin partidag bl.a. beslutat följande:

(Motion 9) att partiets företrädare i riksdag och regering arbetar för
att aktivt verka för en positiv utveckling av adoptionsrätten för homosexuella par,
att revidera partnerskapslagen så att på alla punkter motsvarar en könsneutral äktenskapslagstiftning

(Motion 17) att Svenska folkpartiets förtroendevalda i riksdag, regering, kommuner och samkommuner arbetar för [...]
att det i kommunerna satsas på förebyggande arbete på hela familjen i familjecentraler som kännetecknas av ett intensivt samarbete mellan den offentliga sektorn och tredjesektorns organisationer.
att sfp aktivt påverkar utformningen av politikprogrammet för barn, ungas och familjers välbefinnande.
(Se även motionerna 18 och 19).

Jag har inte längre någon officiell ställning inom sfp, och den ställning jag en gång hade (som styrelsemedlem i en lokalavdelning) var rätt blygsam. Jag var inte heller med på partidagen i år - den enda gång jag har varit det var i Vörå 1999.

Orsaken till att jag trots detta vill citera sfp:s partidagsprotokoll är en insändare i Borgåbladet idag 14.6.07. Kristdemokraternas (kd) viceordförande Peter Östman frågar enligt rubriken: Vilken är sfp:s familjesyn och ideologiska linje? Han skriver bl.a.
"... en del av motionerna som sfp:s partidag godkände [är] mycket olyckliga med tanke på den framtida samhällsinriktningen."
Efter att ha hänvisat till de ovan citerade motionerna 9 och 17 fortsätter han:
"Vad vill egentligen sfp? Vilken är sfp:s familjesyn och vad främjar familjernas, ungas och barns välbefinnande?"

Och så avslutar han med en demagogisk släng om sfp:s förmenta linjelöshet.

Jag har personligen ingen större orsak att försvara sfp, dess linje eller dess brist på en sådan. Jag undrar bara vad Östman egentligen är ute efter. Det verkar på honom som om han skulle anse att de båda citerade motionerna skulle strida mot varann. Men så är det förstås inte.

Oberoende av om det är sanktionerat av samhället eller inte, har homosexuella i alla tider haft barn! Om de barn som lever med homosexuella föräldrar mår bra är det i barnens intresse. Och om föräldrarna mår bra, kan de bidra till en kärleksfull och harmonisk uppväxt för sina barn.

Att tillåta könsneutrala äktenskap tar ingenting från de heterosexuella äktenskap som t.ex. Östman och jag lever i (i var sitt, alltså), men ger ett mervärde till de familjer som då finge möjligheten att få samhällets godkännande och slippa känna sig som ett andra klassens undantagsfall utan juridiska rättigheter att tala om. Vilket gör familjerna illamående.

Östman och hans gelikar får nog göra bättre försök innan de lyckas få poäng.

*

Uppdatering:
Jonas Gardell kommenterar ett parallellt skeende i Sverige i ett inlägg på sin blogg.

"Jag tror att det är livsviktigt att vrida Gud ur händerna på idioterna. På samma sätt som man tog svenska flaggan tillbaka från skinnskallarna måste vi ta Kristus tillbaka från Kristdemokraterna.
Alf Svensson och hans kristdemokrater säger sig gång på gång vilja värna familjen. Det är inte sant. Det är Alf Svenssons egen snäva definition av ”familj” som han vill värna, ingen annan.
Inte de ensamstående. Inte alla de underbara och hedervärda konstellationer av mammor, pappor, plastpappor och styvmammor som Sverige är fullt av, och som kämpar och sliter för att vara bra föräldrar till sina barn. Och definitivt inte min familj – nej, Alf Svenssons familj är mamma, pappa, barn, punkt.
Min familj har han ägnat ett helt liv åt att skymfa, förolämpa och diskriminera."

http://www.jonasgardell.se/doc/diary.jsp?id=244

Bredband?

Det är frustrerande när bredbandet inte fungerar! När det borde fungera, alltså - mina far- och morföräldrar klarade sig utan, så det borde väl jag också göra. Men det är ju så förstås, att det man aldrig har haft förstår man inte att sakna heller, förrän man har haft det och det tas ifrån en.

Hur som helst fungerar inte bredbandet på Kaplansgården ännu heller, och därför har bloggandet blivit sporadiskt. Det är bara när jag sitter på kansliet och väntar på något (som nu på ett besök) som jag har möjlighet att slänga ner några rader. Vi får återkomma.

Tekniska svårigheter är som sagt frustrerande, men som Kalles pappa (i Kalle och Hobbe, alltså) skulle säga: de är karaktärsdanande!