Svenska folkpartiet (sfp) har på sin partidag bl.a. beslutat följande:
(Motion 9) att partiets företrädare i riksdag och regering arbetar för
att aktivt verka för en positiv utveckling av adoptionsrätten för homosexuella par,
att revidera partnerskapslagen så att på alla punkter motsvarar en könsneutral äktenskapslagstiftning
(Motion 17) att Svenska folkpartiets förtroendevalda i riksdag, regering, kommuner och samkommuner arbetar för [...]
att det i kommunerna satsas på förebyggande arbete på hela familjen i familjecentraler som kännetecknas av ett intensivt samarbete mellan den offentliga sektorn och tredjesektorns organisationer.
att sfp aktivt påverkar utformningen av politikprogrammet för barn, ungas och familjers välbefinnande.
(Se även motionerna 18 och 19).
Jag har inte längre någon officiell ställning inom sfp, och den ställning jag en gång hade (som styrelsemedlem i en lokalavdelning) var rätt blygsam. Jag var inte heller med på partidagen i år - den enda gång jag har varit det var i Vörå 1999.
Orsaken till att jag trots detta vill citera sfp:s partidagsprotokoll är en insändare i Borgåbladet idag 14.6.07. Kristdemokraternas (kd) viceordförande Peter Östman frågar enligt rubriken: Vilken är sfp:s familjesyn och ideologiska linje? Han skriver bl.a.
"... en del av motionerna som sfp:s partidag godkände [är] mycket olyckliga med tanke på den framtida samhällsinriktningen."
Efter att ha hänvisat till de ovan citerade motionerna 9 och 17 fortsätter han:
"Vad vill egentligen sfp? Vilken är sfp:s familjesyn och vad främjar familjernas, ungas och barns välbefinnande?"
Och så avslutar han med en demagogisk släng om sfp:s förmenta linjelöshet.
Jag har personligen ingen större orsak att försvara sfp, dess linje eller dess brist på en sådan. Jag undrar bara vad Östman egentligen är ute efter. Det verkar på honom som om han skulle anse att de båda citerade motionerna skulle strida mot varann. Men så är det förstås inte.
Oberoende av om det är sanktionerat av samhället eller inte, har homosexuella i alla tider haft barn! Om de barn som lever med homosexuella föräldrar mår bra är det i barnens intresse. Och om föräldrarna mår bra, kan de bidra till en kärleksfull och harmonisk uppväxt för sina barn.
Att tillåta könsneutrala äktenskap tar ingenting från de heterosexuella äktenskap som t.ex. Östman och jag lever i (i var sitt, alltså), men ger ett mervärde till de familjer som då finge möjligheten att få samhällets godkännande och slippa känna sig som ett andra klassens undantagsfall utan juridiska rättigheter att tala om. Vilket gör familjerna illamående.
Östman och hans gelikar får nog göra bättre försök innan de lyckas få poäng.
*
Uppdatering:
Jonas Gardell kommenterar ett parallellt skeende i Sverige i ett inlägg på sin blogg.
"Jag tror att det är livsviktigt att vrida Gud ur händerna på idioterna. På samma sätt som man tog svenska flaggan tillbaka från skinnskallarna måste vi ta Kristus tillbaka från Kristdemokraterna.
Alf Svensson och hans kristdemokrater säger sig gång på gång vilja värna familjen. Det är inte sant. Det är Alf Svenssons egen snäva definition av ”familj” som han vill värna, ingen annan.
Inte de ensamstående. Inte alla de underbara och hedervärda konstellationer av mammor, pappor, plastpappor och styvmammor som Sverige är fullt av, och som kämpar och sliter för att vara bra föräldrar till sina barn. Och definitivt inte min familj – nej, Alf Svenssons familj är mamma, pappa, barn, punkt.
Min familj har han ägnat ett helt liv åt att skymfa, förolämpa och diskriminera."
