Kyrkpressen 24/07 berättar:
Iransk-kurdiska Naze Aghayi lever just nu i kyrkoasyl i Åbo efter att alla berörda myndigheter har satt tummen ner för hennes möjligheter att stanna i Finland.
http://www.kyrkpressen.fi/content/view/2890/895/
Mikaels församling och dess kyrkoherde Jouni Lehikoinen har sett det som självklart att hjälpa en medmänniska i nöd. För en kristen bör det naturligtvis också vara det. Formerna kan förstås variera, och eftersom kyrkoasyl inte är särskilt vanligt, har Lehikoinen och de andra haft stor hjälp av den broschyr, Kirkko turvapaikkana, som Ekumeniska rådet i Finland har gett ut.
Vanligt är detta alltså inte. Ändå minns jag personligen ett fall i Helsingfors (det kan ha varit i början av 1990-talet), där Norra svenska församlingens dåvarande kyrkoherde Jaakko Kuusinen släppte in en grupp hungerstrejkande män, som om jag minns rätt var från Bangladesh, i sitt församlingshem. De utvisningshotade männen hade tidigare ansökt om kyrkoasyl på andra håll i Helsingfors, men blivit nekade. Förutom att Kuusinen fattade ett gott, humant och kristligt beslut, räddade han därmed också kyrkans ansikte.
Tyvärr kan detta också missbrukas. Grymt var det fall under folkmordet i Rwanda då den lokala prästen släppte in flyktingar i sin kyrka och sedan ledde dit mördarna som tog livet av flera hundra personer. Knappast kristet! Men skurkar finns det tyvärr i alla läger. Det är bara att hoppas att jag själv inte visar mig vara en sådan när det kommer till kritan ...
Och så kan säkert det motsatta missbruket tänkas, där de som ansöker om kyrkoasyl inte gör det på ärliga grunder, utan t.ex. är ute efter kyrksilvret. Men om vi låter misstänksamhet och cynism (och rasism?) styra våra beslut som människor och som kristna - ja, då har ondskan redan vunnit!
Hurra för Mikaels församling i Åbo! Gud välsigne er!
