Den egyptiske schejken Bahaa el-Din Ahmed Hussein El-Akkad, om vars martyrium jag tidigare har berättat (http://tinyurl.com/2ehzdm), har blivit frigiven efter två års fångenskap. Han arresterades 6.4.05 och en domstol i Kairo beordrade hans frigivning 30.7.06. Trots detta hölls han i fängsligt förvar med hänvisning till statens säkerhet, tills han äntligen frigavs 28.4.07.
Allt detta rapporterar idea. http://tinyurl.com/ywyvxl
USA:n suurin luterilainen kirkko ELCA on viime viikolla pitänyt kirkolliskokoustaan. Monen muun asian lisäksi, myös homoseksuaalisten pappien ja jäsenten tilanne on tullut esille.
ELCA:n nykyinen sääntö on että pappien pitää elää selibaatissa tai uskollisessa heteroseksuaalisessa avioliitossa. Ei-selibaatit homopapit siis voidaan erottaa virastaan, niin kuin äskettäin tapahtui Atlantalaiselle Bradley Schmelingille.
Antaakseen pontta vaatimuksille muuttaa tämä sääntö yhdenmukaiseksi kaikille seksuaalisesta suuntautumisesta huolimatta, reilut 80 homo- ja lesbopappia tuli ulos kaapista kirkolliskokouksen aikana. Heitä siis uhkaa Schmelingin kohtalo.
Kysymys kirkon suhtautumisesta homoseksuaalisuuteen lähetettiin (niinkuin Suomessakin) työryhmän käsiteltäväksi ensi kokoukseen saakka kahden vuoden päästä.
Kirkolliskokous kuitenkin hyväksyi vetoomuksen piispoihin, että nämä olisivat pidättyväisiä ottaessaan kantaa tällaisiin tapauksiin. "Emme muuta lakia nyt, mutta olkaa kilttejä älkääkä seuratko lakia." Hieman omituista minusta… mutta oikealla asialla tietenkin.
Runsaasti linkkejä tässä: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/08/elca-och-homoprster.html.
***
I tidigare inlägg har jag behandlat pastor Bradley Schmelings öde inom Evangelical Lutheran Church in America (ELCA). För en månad sedan kunde jag rapportera att han hade blivit avkragad. Detta var inte överraskande. Regeln inom den amerikanska systerkyrkan är nämligen att homosexuella personer kan prästvigas, men de måste leva i celibat. Schmeling uppfyllde detta krav ända tills han hittade en livspartner, vilket han informerade sin biskop om - och så gick det som det gick.
Orsaken till att jag tar upp detta på nytt är att inom ELCA:s Churchwide Assembly (motsvarigheten till vårt kyrkomöte) har samlats under den gångna veckan, och frågan om kravet på celibat för homosexuella präster var en av de många som behandlades. Omkring en tredjedel av synoderna (stiften) stöder slopandet av kravet. Över åttio lutherska präster "kom ut", alltså meddelade offentligt att de är homosexuella, för att ge tyngd åt förslaget att det obligatoriska celibatet skall slopas. Om så inte sker, riskerar de att gå samma öde till mötes som Schmeling (som förresten trots allt deltog i en paneldebatt på mötet).
Och den som hoppades att resultat skulle uppnås under detta kyrkomöte fick bli besviken. Frågan delegerades (hur annars?) till arbetsgruppen the Task Force for ELCA Studies on Sexuality, som har som uppgift att utarbeta en skrift som skall behandlas på nästa kyrkomöte om två år. Lite samma situation som hos oss i Finland, alltså.
Dock godkände kyrkomötet (med rösterna 538-431) ett förslag till rekommendation som gick ut på att biskopar och andra ansvarspersoner skall utöva återhållsamhet när det gäller disciplinära åtgärder mot pastorer som lever i stabila homosexuella partnerskap. Detta är förstås ett steg i rätt riktning, men är nog ändå en underlig halvmesyr. I praktiken säger kyrkomötet ju därmed: "Vi vill inte ändra den här regeln, men det gör ingenting om ni bryter mot den!" Det upplever jag vara ett underminerande av regelverket som helhet; hellre borde ju regeln ha ändrats än att man skulle öppna en sådan här bakdörr. Men kompromisser är förstås alltid otillfredsställande för alla - och detta beslut är väl en typisk kompromiss.
Reaktionerna på detta har varit starkt delade - vilket förstås är väntat. Den "kristna" pressen talar mer eller mindre om "skandal", medan andra är välkomnande. Fast de flesta rapporterar rätt neutralt om saken.
*
Också annat har dock naturligtvis behandlats vid kyrkomötet.
Val av ledare av olika slag har förrättats; det viktigaste var väl att Presiding Bishop (motsv. ärkebiskop) Mark S. Hanson omvaldes för en andra sexårsperiod. Hanson är förresten också ordförande för Lutherska världsförbundet till år 2010.
En ny gudstjänstbok och ett initiativ om koncentration på bibelstudier godkändes och kyrkans evangelisationsstrategi uppdaterades.
Uttalanden gjordes mot Irak-kriget, folkmordet i Darfur, svält och könsdiskriminering.
Den ekumeniska gemenskapen mellan ELCA och den mähriska kyrkan (Moravian Church) stärktes. ELCA har full gemenskap också med de episkopala, reformerta och presbyterianska kyrkorna och med United Church of Christ.
En hel del länkar finns på http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/08/elca-och-homoprster.html.
Kära Gud, min mamma är väldigt religiös. Hon går till kyrkan varje vecka för att spela bingo, även om hon är förkyld. (Annette, 9 år)
Jag kommer att delta i Regnbågsfestivalens seminarium i Vasa lördagen den 25.8.07 kl. 13:00. Festivalens arrangör är Vasa Seta r.f. Seminariet ordnas i Åbo Akademis utrymmen (Strandgatan 2), och dess tema är homosexualitet och kyrkan. Övriga diskussionsinledare är sociologen Kati Mustola samt radioredaktören, teol.dr. Gustav Strömsholm.
Jag skrev en kort introduktion till vad jag kommer att tala kring:
"Olika kristna kyrkor är i ett jäsningsskede just nu vad gäller inställningen till homosexualitet och till sina icke-heterosexuella medlemmar. Så också Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Vad pågår på olika håll? Vilken argumentation används? Hur kommer den kristna grundskriften, Bibeln, in i allt detta? Kan en kristen tala för inklusivitet i förhållande till hbt-folket? Å andra sidan, hur passar homofobi in i ett kristet tänkande?"
Den som vill ha närmare detaljer kan studera den här bloggen - eller komma till Vasa den 25!
Der ehemalige nordkoreanische Offizier Son Jong Nam wurde vor kurzem wegen Hochverrats zum Tode verurteilt. Internationale Menschenrechtsorganisationen gehen jedoch davon aus, dass die Bevölkerung mit dem Urteil vor einer Hinwendung zum Christentum gewarnt werden soll.
Son Jong Nam war 1998 nach China geflüchtet, wo er einem koreanischen Missionar begegnete und Christ wurde. Seither fühlt er sich berufen, den christlichen Glauben in Nordkorea zu verbreiten. 2001 verhaftete ihn die chinesische Polizei und lieferte ihn an Nordkorea aus, wo er festgenommen wurde. Nach drei Jahren kam er wieder frei und flüchtete erneut nach China. Als er im Januar 2006 wieder nach Nordkorea zurückkehrte, verhaftete ihn die Polizei erneut und wurde in der Haft schwer misshandelt. Die Organisation ruft dazu auf, sich in Briefen an nordkoreanische Botschaften für ihn einzusetzen.
Nordkorea gilt als das Land mit der schärfsten Christenverfolgung. Der Alleinherrscher Kim Jong-Il, der sich in einer Art Götzendienst verehren lässt, betrachtet das Christentum als eine der größten Bedrohungen. Nach offiziellen Angaben leben unter den 22,4 Millionen Einwohnern 12.000 Christen. Religionsstatistiker gehen jedoch davon aus, dass mehr als 400.000 Christen im Untergrund leben. Bis zu 100.000 sind vermutlich in Arbeitslagern eingesperrt.
***
Den tyska evangeliska nyhetsbyrån idea har varje månad en “Gefangener des Monats”, någon som har råkat illa ut för att den är kristen. På hemsidan finns en pdf-fil med ett brev som man kan skicka till de styrande i det aktuella landet.
I augusti står den förre nordkoreanske officeren Son Jong Nam i turen. Han flydde år 1998 till Kina, där han träffade en koreansk missionär och blev kristen. Efter att han återvände till Nordkorea för att sprida evangeliet, arresterades han, släpptes efter tre års fångenskap, flydde åter till Kina och återvände till hemlandet i januari 2006. Polisen arresterade honom igen och misshandlade honom i häktet.
Nu har Son Jong Nam blivit dömd till döden, antagligen som ett varnande exempel. Den nordkoreanske diktatorn Kim Jong-Il, som själv äras under gudstjänstliknande former, ser kristendomen som ett allvarligt hot. Många kristna i Nordkorea befinner sig därför i arbetsläger, och nu skärps tonen ytterligare.
... of my fellowmen, however just, enlightened, and humane, which can be wisely and safely trusted absolutely with the liberties of any other class.
- Frederick Douglass
as quoted on God's Politics
http://tinyurl.com/3aye64
Borgå Energi Ab skickade en uppskattningsfaktura för sommarmånaderna. Jag önskar att de kunde visa sin uppskattning på något annat sätt.
Fakturan bestod av "uppskattad elavgift" och "uppskattad nätavgift". Jag vet inte varför det heter så - jag uppskattar åtminstone inte dem särskilt mycket!
* Raamattu on selvä - homoseksuaalisuutta ei voi hyväksyä! Joka puhuu sen puolesta voi joutua helvettiin.
* Avioliitossa on kyse miehestä ja naisesta. Mitä homot tekevät on heidän asiansa, mutta yhteiskunta ja kirkko eivät voi tunnustaa tai siunata sitä. Sen puolesta puhuva pappi pitäisi panna viralta.
* Yhteiskunta voi sallia homoseksuaalisuutta, mutta kirkon sisällä sitä ei voi hyväksyä.
* Rekisteröidyt parisuhteet ovat OK, ja kirkko voi siunata niitä, mutta ei kiitos kaikelle joka muistuttaa vihkimistä tai avioliitoa!
* Jumala on rakkaus. Avioliitossa on kyse rakkaudesta. Kirkon pitäisi siksi vihkiä myös samaa sukupuolta olevia pareja.
Näiden vahtoektojen välillä voit äänestää blogillani Kalles kyrkliga kommentarer. Olen mielipiteistänne kiinnostunut, joten ottakaa tilaisuudesta vaarin! http://karlafhallstrom.blogspot.com/
Tämän kaltainen kysely on tietenkin kaikkea paitsi tieteellinen, mutta kai se kuitenkin jotain sanoo ...
***
* Bibeln är klar - homosexualitet kan inte tolereras! Den som talar för det riskerar helvetet.
* Äktenskapet handlar om man och kvinna. Vad homosarna gör är deras sak, men samhället och kyrkan kan inte erkänna eller välsigna det. Den präst som talar för det borde avsättas.
* Samhället kan tillåta homosexualitet, men inom kyrkan kan den inte accepteras.
* Registrerat partnerskap är OK, och kyrkan kan välsigna det, men ingenting som liknar vigsel eller äktenskap, tack!
* Gud är kärlek. Äktenskapet handlar om kärlek. Kyrkan bör därför viga också samkönade par.
Dessa alternativ kan du rösta mellan på Kalles kyrkliga kommentarer. Jag är intresserad av era åsikter, så tag chansen!
http://karlafhallstrom.blogspot.com/
En enkät av detta slag är naturligtvis allt annat än vetenskaplig, men något kanske den säger i alla fall...
*
PS. Föreningen Regnbågsankan, som i våras gav mig Guldankan, anställer en verksamhetskoordinator. Ville bara nämna det.
http://tinyurl.com/yqzsn6
Arbetarbladet (Abl), de finlandssvenska socialdemokraternas språkrör, ger sig ut i grumligt vatten då tidningen satsar hela mittuppslaget (nr 27/07, 2-8.8.07) på att döma ut religionen som fenomen. Jag läser inte Abl så ofta, men blev uppmärksammad på tematiken denna gång.
Det är två artiklar det rör sig om, "Slutet för tron?" av Jan-Erik Wiik och "Helmut Schmidt vill se förnuft i stället för religion" av Joachim Kasten. Den förra artikeln recenserar två religionskritiska böcker, The End of Faith av Sam Harris och The God Delusion av Richard Dawkins. Den senare artikeln är ett referat av det Weltethosrede (världsetiktal) som förre tyske förbundskanslern Helmut Schmidt höll vid universitetet i Tübingen i år.
***
Muslimer och kristna har båda en historia av våldsdåd som sker i deras religioners namn, menar Wiik, som också kommer med exempel från vår tid. Så långt är det (tyvärr) svårt att säga emot honom - även om bilden förstås är långt ifrån fullständig då allt gott som också sker i religionens namn har lämnats bort. Wiik hänvisar till religionskritikerna Sam Harris och Richard Dawkins.
*
Utan religion vore världen en tryggare och trevligare plats, menar de. Det finns givetvis andra motiv för terrordåd än blind tro, det medger Harris och Dawkins, men när alla andra förklaringar saknas, då kvarstår ofta religionen som den enda. [...]
Harris och Dawkins har kritiserats för att de talar om religion som sådan i stället för att skjuta in sig på den religiösa fanatismen; på fundamentalisterna och seloterna. Vi har ju religionsfrihet och vanlig hygglig religionsutövning är väl ingenting att bråka om?
Jo, det är det, menar evolutionsbiologen Richard Dawkins. Så länge vi godkänner principen att vi måste respektera religiös tro bara för att det är fråga om religiös tro är det svårt att förneka Osama bin Laden och självmordsbombarna samma religiösa tolerans.
”Därför,” skriver han, ”är det som jag gör allt i min makt att varna folk för religiös tro i sig, inte bara mot den såkallade ’extrema’, tron. Den ’moderata’ trons läror är, trots att de i sig själva inte är extrema, en öppen inbjudan till extremism.” [...]
Det finns onda och goda människor inom alla religioner och bland dem som inte hör till någon religion alls. Men många religiösa personer som utför illgärningar motiverar dem just med sin religion.
*
Jag tycker att detta närmast är bisarrt. Varför skall religiös tro plockas fram på detta sätt? Varför inte tala om "ideologi" i stället för "religion" i exempelvis den sista citerade meningen? Mycken skada har gjorts i bl.a. kristendomens namn, det är helt sant. Mycken skada har dock också gjorts i kommunismens, nationalismens, nyliberalismens och konservatismens namn, för att bara nämna några. Problemet är inte så mycket vilken ideologi det rör sig om - även om vissa säkert är bättre än andra - som hur trångsynt ideologins enskilda anhängare är. Om allt annorlunda är ett hot, är det lätt att uppamma våldstendenser, men om också det annorlunda tillmäts ett värde, kan ideologiernas möte ske på ett fredligt sätt.
Ytterligare en faktor är förstås att allt som sker i någon ideologis namn inte nödvändigtvis är i enlighet med ideologin som sådan. Maktmänniskor kan förvränga kristendomen till korstågsmentalitet, inte för Kristus utan p.g.a. den makt de kan ta sig. Bara för att nämna ett exempel.
Jag finner det förresten intressant att Dawkins är naturvetare, inte filosof eller så. Han har naturligtvis rätt att ha en åsikt, men hans bakgrund tar nog bort en del av den tyngd som åsikten annars kunde ha haft.
***
Helmut Schmidts tankar är betydligt mer uppbyggliga (fast artikeln tyvärr är störande dåligt korrekturläst).
*
Det var den förre egyptiske presidenten Anwar Al Sadat som för ett kvarts sekel sedan gav Helmt Schmidt inspirationen att fundera om de stora religionernas moraliska bud. Den djupt troende Sadat uppmärksammade honom på de abrahamitiska religionernas gemensamma fredsbud som finns förankrat i det judiska gamla testamentet, den kristna bergspredikan och koranens fjärde sura. En del av världspolitikens tragedi fanns för den egyptiske presidenten i det faktum att de breda folklagen saknar kännedom och att deras ledare är föga medvetna om religionernas gemensamma etiska krav. Anwar Al Sadat själv däremot levde upp till motsatsen och slöt fred med Israel. Hans fortsatta öde är bekant. Att sätta fredsbudet högst på den politiska agendan kostade honom livet i ett attentat.
Helmut Schmidts tänkande är präglat av den store tyske upplysningsfilosofen Immanuel Kant. En av dennes centrala lärosatser lyder: handla alltid efter den maxim du skulle vilja se upphöjd till allmän lag. Kants ”kategoriska imperativ” förenklar Schmidt till den folkligare normen att man ska behandla sin nästa som man själv vill bli bemött. För honom är det en ”gyllene regel” som genomsyrar alla världsreligioner. Han upphöjer den till en grundläggande moraliskt värdering för varenda människa och i synnerhet för politikerna. Kruxet är dock att man världen runt bryter mot denna regel. [...]
Till publiken i Tübingen riktar han budskapet att man ska hysa misstroende mot varje regeringschef som försöker öka makten med hjälp av den egna religionen. Politiska ledare som dessutom är oförmogna till tolerans gentemot andra trosuppfattninar betraktar han som farliga för freden.
– Håll avstånd! är hans varnande slutsats. [...]
Det var Immanuel Kant som uppgraderade freden som ett politiskt ideal framför andra. Den tyske ex-kanslern pekar då främst på USA och dess egocentriska nationalism som är kontraproduktiv för en sådan utveckling. [...]
Med blick på Tysklands historia omedelbart efter andra världskrigets slut hade Helmut Schmidt lagt stora förhoppningar på en nyformulering av moralen inom de kristna kyrkorna. Till hans besvikelse var även det egna protestantiska samfundet handlingsförlamat av tolkningen av Paulus romarbrev att man ska lyda under överheten (Seid Untertan der Obrigkeit). [...]
Ex-kanslerns moraliska och politiska besvikelse på kyrkornas påverkningsmöjligheter parad med nya kunskaper om andra religioner och filosofier ökade hans distans till kristendomen. Att han ändå kallar sig för kristen och inte lämnar kyrkan beror på insikten att det behövs en motvikt mot moraliskt förfall samt att många människor upplever ett inre stöd i religionen.
*
Schmidt har rätt i mycket av det han säger. Vi kristna lever inte upp till de ideal som vi strävar till. Kyrkor och församlingar världen över - också i Tyskland och i Finland - gör dock stora insatser för praktiskt fredsarbete.
I den sista citerade meningen ser vi en skillnad mellan religion och ideologi. Religionen är delvis ideologisk, men innehåller också en transcendent dimension - gudsgemenskap, för att använda det ordet. Därav kommer det "inre stöd" som Schmidt talar om, inte av att vi tänker på rätt sätt. På ett politiskt eller samhälleligt plan är dock det transcendenta värdelöst om det inte får praktiska följder genom t.ex. efterföljelse av den gyllene regeln. Detta visade Sadat exempel på genom sitt fredsarbete, som sprang fram genom hans religiösa tro - och fick ett brått slut genom andras ideologiska tolkning av sin religiösa tro.
På sin blogg (http://tinyurl.com/2a5no6) citerar Jonas Gardell ett brev som han skrev till en ung homosexuell kristen:
"Det sägs att det bara finns två orsaker till allt. Kärlek och rädsla. Det människan gör, gör hon antingen i kärlek eller av rädsla. Inget annat finns.
Av kärlek växer du och dem du handlar mot i kärlek.
Av rädsla krymper du och din nästa.
Detta är en tumregel du kan hålla dig till:
Kristendom handlar alltid om kärlek.
Homofobi handlar alltid om rädsla.
Att vara homofob och kristen går därför inte ihop.
Däremot går det alldeles utmärkt att vara homosexuell och kristen.
Kristendom handlar alltid om kärlek.
Kristendom handlar aldrig om rädsla.
Jesus säger: På frukten känner man trädet.
Gud är kärlek. Du är inte skadat gods! Du är skapad och älskad just såsom du är. Var inte rädd!"
Amen, broder! Amen!