Deus semper maior!

Ekumeniken i Borgå

För en knapp månad sedan skrev jag om läget i lokalekumeniken i Borgå. Häromdagen hade vi ett av våra reguljära pastorsmöten, och då diskuterade vi läget ingående. Vi konstaterade att predikstolsutbytet inte kan fortsätta i tidigare utsträckning, men att vi fortsätter med det där det är möjligt. Vidare konstaterade vi att vissa gemensamma satsningar också omöjliggörs av den rådande situationen, men att vi skall försöka hitta nya vägar att komma vidare.

På det hela taget hade vi ett konstruktivt möte, tyckte jag. Vi var överens om att ta ett steg bakåt, så att vi sedan ska kunna ta flera steg framåt. Och det är ju bra på lång sikt - även om det just nu känns en smula frustrerande. Men det går väl över.



Predikosvett

Normalt när jag förbereder en predikan, läser jag texterna i början av veckan och låter dem sedan rulla på i huvudet. Om jag ska hålla något andaktstillfälle, tar jag ofta just den aktuella tematiken som grund, och så blir andakten en del av predikoförberedelsen. När jag sedan på torsdag-fredag sådär sätter mig ner vid datorn, gäller det i allmänhet bara att formulera de tankar som redan har mognat inom mig.

Den här veckan var det annorlunda.
Jag vet inte varför.

Jag läste texterna som vanligt och fastnade för evangeliet, som är de välkända Saligprisningarna från Jesu Bergspredikan (Matt 5:1-12). De fick myllra på någon dag, och så satte jag mig vid datorn.

Men nej. Inget flöde. Bara födslovåndor. Jag satt och svettades både torsdag och fredag, alltid när jag hann från andra arbets- eller familjeuppgifter - svettades, plågades, kom med någon formulering, raderade den, började om ...

Ännu i morse, med deadlinen stirrande mig i ansiktet, var jag tvungen att göra en sista ansträngning. Jag tryckte på "Print" kl 11:15, när högmässan började kl 12. Det är tur att jag numera bor så nära kyrkan...

Om jag normalt skriver en predikan på ett par tre timmar vid datorn, tog denna säkert tio. Och naturligtvis avspeglade sig denna plågsamma process också i slutresultatet. Nog blev det ju en predikan till slut, men jag har nog hållit bättre. Jag hoppas att någon ändå fick något ut av den.

Kanske jag borde ha gett upp och återanvänt någonting från arkivet. Nåja, gjort är gjort.

http://predikantbloggen.blogspot.com/2007/11/predikan-alla-helgons-dag.html


Bastubesvikelse

Idag skulle vi bada bastu, för första gången sedan vi flyttade hit till kaplansgården. Eftersom det skedde redan 2.6.07, förstår ni att vi inte är direkt passionerade bastufreakar.

Men ibland är det i alla fall skönt med bastubad. Därför var besvikelsen stor när vi igen råkade ut för tekniska svårigheter.

Först varmnade ugnen inte alls, men när jag hade satt en säkring på ett ställe i elskåpet där det tidigare inte hade funnits någon (!), fungerade eldistributionen betydligt bättre.

Dock inte tillräckligt bra. Ugnen har tre rader med motstånd - och bara en av dem fungerade! Det är inte ofta jag har frusit i en bastu, men när den är sisådär 35-40 grader varm är det just det som händer.

Som tur var, hade diskmaskinen fullgjort sitt värv, så när jag plockade ut kärlen ur den, fick jag fuktig och varm luft över mig. Men inte var det riktigt samma sak ändå ...



Läst: Hjärtats hus

Erik Vikström: Hjärtats hus. En meditativ vandring genom biskopsgården i Borgå. Församlingsförbundets förlag, Helsingfors 1998. 96 s.

*

Biskop Erik Vikström har i anledning av Borgå stifts 75-årsjubileum 1.12.1998 skrivit en ”meditativ presentation av biskopsgården i Borgå”, som han uttrycker det i förordet. Domkapitelsbyggnaden från 1758-59 blev presenterad redan till stiftets 60-årsjubileum 1983 i boken ”Huset vid Kungsvägen”, skriven bl.a. av domkapitlets långvarige lagfarne assessor Gunnar Träskman. Att domkapitlet är så mycket äldre än stiftet beror på att det nuvarande Borgå stift, ”det svenska stiftet”, inte är det första stift som har sitt säte i Borgå. Också det gamla ”östra stiftet”, som har haft säte bl.a. i Viborg men nu befinner sig i Tammerfors, har under en längre tid befunnit sig i Borgå.

Till skillnad från domkapitelsbyggnaden, som också har inhyst bl.a. gymnasiet, är den 1927 invigda biskopsgården, Domus cordis, byggd speciellt för sitt ändamål. Det syns på många detaljer i inredningen, som exempelvis den glasmålning av Lennart Segerstråle som befinner sig i hallen. Dessa olika detaljer presenterar biskop Erik naturligtvis. Samtidigt är det viktigaste i boken ”Hjärtats hus” inte biskopsgården i sig, trots att boken har fått namn efter huset. Det viktiga i boken är de olika delar som utgör ett hem, och där biskopsgården bara får verka som exempel.

Biskop Erik ger oss i sina meditationer tankar om hur ett kristet hem kunde vara. Han stannar vid dörren, fönstren, konstverken och måltidsgemenskapen, han talar om djuren i hemmet och om trädgården och dess vårdträd – eller rättare sagt är dessa yttre betingelser hans utgångspunkt för att tala till oss och med oss om de djupare andliga frågor som är så viktiga både för honom och för oss.

”Hjärtats hus” är inte en historik över biskopsgården på det sätt som ”Huset vid Kungsvägen” var det. Den nu föreliggande boken kan närmast karakteriseras som en andaktsbok att tränga in i och meditera över. Detta biskop Eriks fjärde herdabrev avspeglar sin författares personlighet. Han är en from man som med värme och närhet talar om sin Frälsare och om den påverkan som denne kan ha på vårt vardagliga liv. Biskopen förlorar sig inte i tomma fraser, utan det han säger är personligt och självupplevt.

Hur mycket som är möjligt att omsätta i det egna livet måste däremot var och en själv ta ställning till.

***

Denna recension publicerades i Teologisk Tidskrift 4/99.



Samarbetsvägrarna vädjar till JO

I senaste nummer av Kyrkpressen (44/07, 1.11.07) ingick på s. 7 en artikel med rubriken JO ombeds granska lagligheten. Nyheten är att vicehäradshövding Jyrki Anttinen har lämnat in en klagan till justitieombudsmannen, där denne ombeds granska biskopsmötets beslut om en skärpt inställning till samarbetsvägrande kvinnoprästmotståndare (jag har tagit upp frågeställningen bl.a. 30.3.07, 1.4.07, 26.4.07, 8.5.07 och 14.5.07). Enligt Anttinen strider beslutet nämligen mot grundlagen. Dessutom vill han att kyrkan, biskopsmötet och domkapitlen skall tilldelas anmärkningar.

Det blir intressant att se om JO tar upp frågan och i så fall vilket beslutet blir.

En som kommenterar denna artikel är prästen och familjerådgivaren Jan-Erik Nyberg i det första inlägget på sin nyöppnade blogg. Rubriken är Kvinnoprästmotståndarnas räddare anländer.

Välkommen i bloggosfären, Nanne!

Se länkar på http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/11/samarbetsvgrarna-vdjar-till-jo.html


Germund länkar

Germund Andersson, som bloggar på Germunds Blog, kommer med ett par varma hänvisningar till mina bloggar. Och det är ju trevligt.

I inlägget Har Gud humor? (17.10.07) skriver han

* Karin Långström Vinge och den finske språkekvilibristen Karl af Hällström (skriver flytande på minst fem språk), är två präster med enormt stor betydelse för den moderna kristendomen. De når tillsammans flera hundra religionsintresserade människor varje dag med sina kloka budskap. *

I inlägget Homosexuella och religionerna (1.11.07) länkar han till Hbt-bibeln med orden

* Den unge finske prästen Karl af Hällström har gjort en förträfflig sammanställning av de texter i Bibeln som svartrockarna och deras anhängare använder för att döma sina medmänniskor som syndare. *

Naturligtvis skorrar hans användning av ordet "finsk" med hänvisning till mig som är finländsk och finlandssvensk, men rikssvenskarna har ju alltid svårt med det där. Man får ta det som det är meningen, och meningen är varm.

Och att jag inte är "finsk" märks också av att jag själv skriver detta inlägg - trots den starka tendens till falsk ödmjukhet som råder i vårt land.

Så väldigt ung är jag väl ändå inte längre ... men förstås nästan ett kvartssekel yngre än Germund, och det är väl det som räknas - ur hans synvinkel!

Tack, Germund, för länkarna! Jag känner mig lite ödmjuk och generad - men det är ändå en trevlig känsla!

http://germundandersson.blogspot.com/känsla!

Uppdatering: Nu har Germund korrigerat min etnicitet i inläggen. Misstag sker, och det är inte så farligt, bara man kan rätta till dem. Tack!


Jesus' approach

Jesus' approach is always fresh, surprising, new, and unexpected. Consequently, it always provoked a direct reaction....
He shattered firmly formed convictions and beliefs. He often used nonreligious language, avoiding the religious language of his contemporaries, a language that had been used so long, and so often by so many people, that it had lost its meaning almost completely. He continually used examples from everyday life to express himself.

- Joseph G. Donders

as quoted on God's Politics
http://tinyurl.com/2fef5m