Markku Koivisto är en person som jag har haft orsak att blogga om flera gånger och t.o.m. ta upp i ett inlägg i Frågespalten. Han var kyrkoherde i Nokia utanför Tammerfors, och var med om att grunda en väckelserörelse inom församlingen. Senare avgick han från sin kyrkoherdetjänst för att ägna sig åt väckelse på heltid. Han kom på kant med domkapitlet i Tammerfors stift, försonades med dem, ställde upp i biskopsvalet som han förlorade, och avsade sig sedan sitt prästämbete.
Nu har hans rörelse anhållit om registrering som religiöst samfund under namnet Nokia Missio Church. Redan innan Koivisto deltog i biskopsvalet hade rörelsen lämnat in en ansökan under namnet Pirkanmaan herätys -kirkko (ung. "Birkalands väckelsekyrka"), men nu är ansökan alltså uppdaterad.
Jag upplever själv att det nya namnet - som visserligen är internationellt gångbart - inte är så lyckat, eftersom det alltför mycket påminner om namnet Missionskyrkan, som också är ett registrerat samfund. Jag hoppas att Patent- och Registerstyrelsen kräver en ändring på den punkten. I övrigt tycker jag att det bara är bra att Nokia-väckelsen tar detta steg, eftersom det klargör positionerna. Samtidigt är det ju lite lustigt att de inte klarade av att hålla sig inom den evangelisk-lutherska kyrkans väggar, när så många andra väckelserörelser har klarat det.
***
Den homofobe predikanten Fred Phelps har jag bloggat om flera gånger, senast i juni.
Nu är han aktuell genom en pjäs som har skrivits om honom. Alistair Newton, som har skrivit och regisserat The Pastor Phelps Project: A Fundamentalist Cabaret, bjöd rent av in Phelps till premiären i Toronto. Av någon orsak gillade han inte detta, utan hans kyrka skulle ordna en demonstration utanför teatern i fråga.
När de en gång var i Kanada, skulle de demonstrera vid jordfästningen av offret för ett spektakulärt och brutalt mord. Orsaken var att mordet (enligt dem) är Guds svar på Kanadas liberala inställning till homosexualitet. Phelps' grupp fick dock inte inresetillstånd i Kanada. Detta hindrade inte dem att påstå att de hade tagit sig över gränsen ändå, men de syntes inte till varken vid teatern eller vid jordfästningen.
***
Esbo domkapitel behandlade 19.8.08 några anmälningar som gällde den välsignelse av ett par av samma kön som prosten Liisa Tuovinen förrättade 12.7.08.
Domkapitlet beslöt med rösterna 4-2 att direkt förkasta klagan riktade mot biskop Mikko Heikka (som naturligtvis jävade sig) i stället för att föra dem vidare till undersökningsombudet.
Klagan som riktades mot Tuovinen remitterades till fortsatt beredning. Domkapitlet beslöt med rösterna 4-3 att prästassessor Arto Laitinen bereder ärendet i stället för att överföra det till undersökningsombudet. Se min uppsats Disciplinärt förfarande i församlingen (2006); kapitel 4 behandlar bl.a. undersökningsombudet.
För övrigt är det intressant att se den låga nivå av sakkunskap i kyrkliga frågor som vissa journalister (långt ifrån alla!) visar prov på. Det aktuella exemplet är att kyrkomötet (som är kyrkans högsta beslutande organ) i de österbottniska artiklarna nedan genomgående kallas för "Kyrkorådet" (som ju fungerar på församlingsnivå). Texten blir närmast absurd. Är det någon sommarvikarie som har gjort bort sig? Beklagligt är det hur som helst. Har man inte ens någon att fråga, t.ex. de intervjuade prästerna?
***
Källor och länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/09/uppdateringar-koivisto-phelps-tuovinen.html